Upp i fjällvärlden – lördag

Första gången vi vaknade i stugan så var klockan 01.30. Det är tur att man har en klocka med sig eftersom det är omöjligt att avgöra vad klockan är på grund av midnattssolen. Klockan 04.00 var det dags igen, denna gång vaknade vi av att vinden ven och det måste nog ha vart stormstyrka i fjällen. Vi somnade om och vaknade vid 07-tiden och nu bestämde vi oss för att gå upp och förhoppningsvis bli klara med allt arbete idag. Jag signerade gästboken, vilket är obligatoriskt när man besöker fjällstugor, och som folk borde bli bättre på i Ballék, grr.

Någon som hade signat gästboken var inte helt nöjd med stället…

Strax efter klockan 08 lämnade vi fjällstugan och begav oss ut efter renstängslen för att reparera skadorna och möta upp Jon-Ole och Rikard någonstans efter sträckan.

Rankvist redo att arbeta!

När vi hade gått en liten sträcka så tog Kalle fram sin kikare för att se om vi var tvungna att vada över en bäck och reparera stängslet. ”En kikare är den bästa kompis man kan ha i fjällen” sa han och satte sig ner för att rekognosera och bedöma om vi var tvungna att ta en omväg.

Kalles positiva ”oooj oooj oooj” byttes snabbt ut mot ett mer besvärat ”aj aj aj” när han insåg att vi måste ta oss dit.

Mäktig regnbåge som går mellan fjällen. Aldrig sett en regnbåge ligga mellan två objekt förut.

Vanlig syn längs med stängslet. Väldigt ofta så hade snömängden tyngt ner metallstängslet och vi fick räta ut det. Lite som ett dragspel. När staketet var utdraget så spikade vi fast det så att inte renarna skulle kunna hoppa över det.

Lunchpaus vid ett vatten någonstans. Kalle hade ett fiffigt gasolkök så vi stekte korv och åt lite mackor till.

Strax efter lunchen såg Kalle två figurer som rörde sig vid fjällets fot. Klockan var då någon gång efter 12-slaget och det kändes skönt att vi möttes så tidigt. Det skulle mest troligt betyda att vi kunde ta oss hem idag och att arbetet var klart. Ytterligare en halvtimme senare så mötte vi upp Rikard och Jon-Ole som hade gjort klart sin sträcka och passade på att fiska.

Återförening!

Vid det här laget hade jag och Kalle gått ungefär 1,2 mil upp och nerför kullar, över steniga landskap, vadat genom bäckar och spikat upp renstaket. Mina fötter värkte enormt (och gör det fortfarande) och jag kunde inte vara gladare över att mötas upp och inse att arbetet var klart. Det var en fantastisk resa som jag är glad att jag fick vara med på. En riktigt härlig upplevelse och en rolig erfarenhet rikare. Nu ikväll så kommer jag att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt – om jag inte somnar först, förstås. Risken finns, och är ganska stor.

Upp i fjällvärlden – fredag

Strax före klockan 08 kom Jon-Ole och frågade om jag var klar. Det var över en timme tills helikoptern skulle lyfta och jag tittade på honom med en frågande blick. Jag behövde inte svara utan han förstod mycket väl att jag inte alls var klar. 20 minuter senare, och med gott om tid till övers, var jag redo. Ryggsäcken var packad med all mat, verktyg, kläder och övrigt som kunde behövas för två dygn i karg fjällmiljö. 

Helikoptern avgick på utsatt tid och vi flög över fjäll och sjöar. Här och var sprang renar i hjordar och sökte bete, och jag kunde inte hejda det leende som konstant växte sig starkare. Min ursprungsplan var att åka till Pite och quizza, men får man en sån här chans så tar man den. Bilderna gör absolut inte helikopterturen rättvisa, men tro mig när jag säger att det var mäktigt. Sjukt mäktigt. 

Renarna betar och springer runt

En av alla sjöar som vi flög över

När vi tog mark hälsades vi välkommen av piskande snö. Inte snö som låg kvar på backen och blåstes upp av den storm som vi landade i, utan snöfall. Snöfall den 29:e juni. Om man har tur så får man uppleva snö i Göteborg under vintertid, här upplever man den i brinnande högsommar. Efter att ha lämnat av packningen så tog jag och Kalle oss an den första sträckan renstängsel. Säsongens snö hade tyngt ner stängslen, så vi fick räta upp dessa och spika tillbaka de på de pålar som satt i marken. 

I skrivande stund har vi avverkat två sträckor och ätit lunch. Det blev makaroner, fläsk och souvas. Suverän kombo. Nu ligger vi på varsin säng och vilar efter maten medan elden sprakar i kaminen och värmer upp stugan. Jag kommer nog att somna vilken sekund som helst, trots att klockan bara är 12 på dagen, och Kalle verkar redan dra timmerstockar.

Vi hörs sen på kvällen!

Mot Mavas!

Någon klok person sa att planer är till för att ändras. Det kan ha vart jag, det kan ha vart någon annan. Mina Pite-planer sprack när Jon-Ole frågade vad jag skulle göra i morgon. Klart att man blev nyfiken, och när jag fick höra vad han hade på hjärtat så kändes Pite lika avlägset som schampo på en flintskallig – jag blev erbjuden att åka helikopter till Mavas (riktig fjällvärld), bo i en stuga ett par dagar och jobba med att reparera renstängsel!

Hej då, Pite! Vi hörs kanske nästa helg, men på PDOL ses vi absolut. Sorry Rikard, men jag kan inte tacka nej till detta. Vi ses någon annan gång.

Inställt, men jag kommer ändå!

Det var sedan länge planerat att vi skulle gå på Pensionatets invigningsquiz med det passande temat Sommarplågor. Ännu mer passande med sommaren – åtminstone om man spenderat några sådana i Göteborg – är ösregnet. Prognosen pekar på skyfall i morgon och Pensionatet gick ut och meddelade att quizzet mest troligt blir inställt.

Vad som däremot inte blir inställt är min Pite-resa. Detta blir nog sista gången jag tar postbilen och blåser till Pite innan PDOL och jag tänker passa på att bli riktigt mätt på stan. Dessutom visade det sig att en vän från Göteborg är i stan just i helgen, hur bra är inte det?! Risken finns väl att man slirar iväg på någon drink och hamnar på Kalles, öltältet eller någon annan pub. Verkar även som att vi kan bli ett skönt gäng på fredagen så detta ser jag mycket fram emot.

Om någon ska ut, så hör av er vetja, så styr vi upp något 🍻

Vad fan får vi för skatten?

Jag minns när Svenskt Näringslivs (numera före detta) VD Leif Östling ställde sig frågan ”Vad fan får jag?” när han pratade om skatten i Sverige. Journalisterna drog igång världens hatdrev och kallade honom för diverse saker, och stormen blev så stor så att han tvingades avgå. Nåja, det går nog ingen nöd på honom, that´s for sure.

Frågan i sig är dock legitim. Varenda medborgare borde ställa sig den frågan och väcka debatt om vad man egentligen får tillbaka. Skatt är vad vi betalar in för att ha fungerande skola, polis, äldrevård och välfärd – bland annat. Det här har jag inget emot att betala skatt för, men med tanke på att vi har världens högsta skattetryck så har medborgarna även rätt att ställa krav.

Istället för att undersöka Östlings uttalande och ta reda på hur det kommer sig att vi har världens högsta skattetryck samtidigt som de fyra (enligt mig) viktigaste instanserna går på knäna så väljer journalister och medborgare att starta ett drev mot honom. Politikerna kan skratta sig lyckliga över att vi har en så inkompetent journalistkår i Sverige. För det politikerna som är ytterst ansvariga över hur skattemedel fördelas.

Jag läste nyss en gästkrönika av EABT där han tar upp detta, och jag rekommenderar starkt att du läser den. Det finns gott med länkar som backar upp allt han säger och efter att ha läst detta ställer du dig nog själv också frågan: ”Vad fan får jag?

Korset och månen

För ett par dagar sedan blev det uppståndelse över några träkors som var uppsatta på kommunal mark i Jönköpingstrakten. Jag är ingen förespråkare för någon religion men det blir så pinsamt att läsa om händelsen på SVT. Det som får det att koka inom mig är att reportern ställer frågan ”Insåg ni att det kunde provocera?

Skulle de någonsin ställa en liknande fråga om exempelvis böneutrop? I vilket fall som helst så har en privatperson laddat upp detta på Facebook. Detta är böneutropet i Växjö. Dessvärre måste man vara inloggad Facebook-användare för att kunna se (eller höra) klippet.

Henrik Larsson har dock en poäng – hur fan kan man fråga om ett träkors, som inte lever om det minsta, upplevs som provocerande i ett kristet land när man tillåter böneutrop som når varenda en inom höravstånd?

Det pågår ingen islamering av Sverige…” säger fortfarande en del. Alltså vad fan…

 

Förbannad och stridslysten

Jaha, då röstades Artikel 11 och Artikel 13 igenom i Europaparlamentet. Som vanligt så är medelsvennen alldeles för obrydd om utvecklingen och väljer att hålla käften så länge de kan posta sina bilder på katter, barn eller maträtter. Att friheten inskränks är inte alls lika viktigt eftersom de inte märker av det i sin absoluta närhet – ännu. Men snart blir det ändring på det och vindarna kommer säkert att vända, ungefär som den gjorde med invandringspolitiken. Och jag kommer väl att säga ”Vad var det jag sa, varför engagerade du dig inte?” trots att jag redan vet svaret – det är så jävla mycket enklare att stå vid sidan om och hålla tyst, och man orkar inte engagera sig. Det säger dock en del om ryggrad och ideal.

Och ja. Jag är förbannad. Jag är förbannad över att folk inte tar sig tiden att sätta sig in i politiska beslut som kommer påverka deras vardag. Internet används av så gott som varenda människa i Sverige och har hittills vart ett verktyg för fritt utbytande av information och tankar. Vad kommer Artikel 11 och 13 att innebära i praktiken? Sidor som Reddit och Wikipedia kommer inte att fungera på samma sätt på grund av länkskatten och det blir omöjligt att streama TV- och Dataspel. Allt – och då menar jag jävlat allt – som du laddar upp kommer att passera ett filter för att avgöra om det är upphovsrättsskyddat. Även om det är dina semesterbilder eller ett ljudklipp som du har skapat så kommer dessa att passera filter för att avgöra om du har rätt att ladda upp det eller ej. Glöm meme´s, GIF´ar kanske hamnar här med.

Kommer jag att kunna länka till nyhetskällor? Kanske, det är lite oklart. Stora bloggar som Corncopia? har redan börjat med raderingen av länkar eftersom den här lagen gäller TJUGO ÅR RETROAKTIVT! Man ska alltså gå igenom tjugo år gamla poster och radera länkar. Hör ni själva hur efterblivet det är?

Det är dags att sätta ner foten rejält. EU är inte längre en union, det är ett överstatligt monster som jag påpekat tidigare. Beslut som ska fattas på nationell nivå skickas till den här förbannade unionen som vi dessutom är nettobetalare till (jag har skrivit om detta tidigare) och går massa miljarder minus varje år, även när vi tillgodoräknat oss de bidrag som vi erhåller.

Mina tre starkaste argument för att gå ur EU:

  • Miljardförlust varje år för Sverige
  • Bättre kontroll på gränserna
  • Rätten över att helt bestämma själv vilka lagar som ska gälla

Sju av åtta riksdagspartier är positiva till ett fortsatt medlemskap. Ett parti kräver inget utträde, utan vill ha en folkomröstning om ett fortsatt medlemskap. Det partiet heter Sverigedemokraterna.

Kom ihåg det den 9:e september.

Snabba snubbar

Som vanligt är det rätt hektiska dygn när jag är i Pite. Den här gången anlände jag i torsdags vid 21-tiden i nådens år anno 2018. Anledningen till att jag kom så sent var att jag tog lite jobb på vägen, där jobben handlade om att fixa Wi-Fi och sätta upp nätverk. Kul att pyssla med teknik i praktiken och inte bara i teorin.

Under fredagen var det utspring för Måns och Simon, två fina släktingar som tog sin student. Efter utspringet, och tittande på deras studentflak, rörde vi oss mot Motorgården för att äta smörgåstårta och gratulera studenterna. Det ena ledde till det andra och innan jag kunde säga ”kvistfritt kvastskaft” befann jag mig på Gökens balkong med en GT i handen. Hej på dig, GT, och hej då. Det var ett hastigt möte. Det tredje ledde till det fjärde och jag kunde knappt säga ”Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai” innan jag var på O’Learys och tog en öl med Aron, sen kom Mats och sen… sen… ja, vi lämnar det därhän.

Tanken var att köra till Örnvik idag, men eftersom farbror stal mina bilnycklar och detta uppdagades för sent så blev jag kvar en natt till. Det femte ledde till det sjätte och då hände detta:

Fråga mig inte hur, men i ett svagt ögonblick gick jag med på att åka MC bakom Jörgen. Man uppfattar hastigheten på ett helt annat sätt när man är helt oskyddad, och visst… jag förstår nöjet med fart och fläkt och den frihet som MC innebär, men handen på hjärtat – jag kör hellre fordon med fyra hjul och en skyddande kaross framför frihet. Detta kan tyckas motsägande när jag hyllar skotrar av exakt motsatt anledning, men å andra sidan så har ingen anklagat mig för att vara logisk.

Bristande bubblor

Fria tider har gjort en nyhet om att det inte kommer att serveras griskött på Gothia Cup eftersom det är många muslimer som deltar. Dock är inte detta någon ”nyhet” eftersom Gothia Cup haft samma principer över 20 år.

Detta är ett utmärkt exempel på varför man bör följa flera medier. Kritiker av alternativmedia buntar ofta samman alla redaktioner med varandra. Som vi ser här så skiljer det sig en hel del på hur Fria tider framställer det och hur Nyheter Idag rapporterar. Värt att notera är dock att Fria Tider inte ljuger, utan medvetet – eller omedvetet – väljer ett narrativ som passar en viss läsargrupp.

Samma princip kan appliceras på hur etablerad media rapporterat om invandringen de senaste åren. De har inte mörkat, men de väljer att rapportera om sådant som passar deras egna agenda. Folk säger ofta att man ska vara källkritisk och endast dela länkar från betrodda leverantörer, och här uppstår ett problem – vad är en betrodd leverantör?

SVT, Fria Tider, DN, Aftonbladet, Proletäten, ETC, Nyheter Idag, Expressen och SVD har alla olika redaktioner och man måste komma ihåg att nyheter skapas sv människor och inte av en allsmäktig gud. När man rapporterar om något så gör man det för att man vill framhäva detta. Det här betyder att alla har en vinkling oavsett hur neutral man vill framställa sig själv. Jag har vid flera tillfällen tjatat om hur viktigt det är att följa olika nyhetsleverantörer, och med det menar jag inte Aftonbladet och Expressen. Läs även andra publikationer och dra din egna slutsats över vad som låter vettigt. Låt inte mig eller någon annan påverka DIN bild av verkligheten, utan tänk själv. Först när du skaffar dig olika perspektiv över verkligheten så är du kapabel att bedöma vad som står dig närmast.

Sätt dig in i de frågor som är viktiga för dig, och våga läs media som utmanar din världsbild. Det är då du lär dig slipa på dina argument och det är då som du kan bemöta oväntade infallsvinklar från meningsmotståndare. Det är då du utvecklas som person och som individ, vilket du inte gör om du bara umgås med människor som stryker dig medhårs. Det är det som kallas att leva i en bubbla, och jag förstår varför man gör det – för att det är bekvämt och mysigt att ständigt få sin världsbild bekräftad. Men ärligt talat, utvecklas du av det?

Det överstatliga monstret

Sverige är en av de största nettobetalarna till EU. Förra året betalade vi 30 miljarder i avgift till EU och fick tillbaka bidrag på ungefär 11 miljarder kronor: https://www.dn.se/ekonomi/hojda-eu-avgifter-efter-brexit-i-budgetforslag/

På grund av Brexit så beräknas avgiften öka med ungefär 40%, eller cirka 15 miljarder kronor om året. Ny avgift blir i runda slängar 45 miljarder kronor. https://www.dn.se/nyheter/varlden/sveriges-eu-avgift-kan-hojas-med-15-miljarder/

EU-parlamentet har även kommit fram till att Sveriges gränskontroller är olagliga. Varför vi behöver gränskontroller tror jag ingen som hängt med i nyhetsrapporteringen sedan 2015 ifrågasätter. https://www.di.se/nyheter/eu-parlamentet-sveriges-granskontroller-ar-olagliga/

EU-kramare brukar framhäva det positiva med EU, vilket är rörlighet, frihandel och bidrag till främst bönderna. Då Sverige är nettobetalare skulle vi gott kunna lägga samma krut på bönderna och även ha en massa miljarder över. Personligen värderar jag en självstyrande stat med egna gränser framför bekvämt resande, och handelsavtal kan knytas med länder även om man inte är med i EU. Hur överlever annars t.ex Norge och Schweiz?

Mitt EU-motstånd slog dock alla rekord när jag läste om Artikel 13. Mer information finns i denna krönika av Emanuel Karlsten: http://www.gp.se/nyheter/karlsten-en-av-vår-generations-största-politiska-ödesfrågor-1.6466700

Att detta inte har tagits upp av massmedia, såväl gammelmedia som alternativmedia, är förbluffande. Att det bara finns ett riksdagsparti som ens vill folkrösta om ett eventuellt EU-utträde är skrämmande och ger EU-kritiker i princip inget alternativ – är du negativ till EU så är din enda chans till förändring att rösta på SD. Vi vet ju alla hur det slutade när SD fick ensamrätt på en fråga, och nu verkar alltså historien upprepa sig.

Gå gärna in på https://saveyourinternet.eu före den 20:e juni och gör din röst hörd. Stå upp för ett fritt internet!

Moa Wallin och Alex Schulman

Jag brukar ofta kritisera systemmedia för diverse artiklar, men jag läser de ändå. Detta för att jag ändå vill höra vad de har att säga. Hur ska jag annars kunna avfärda något som jag inte ens läst? Jag läser även tidningar som befinner sig på höger- och vänsterkanten eftersom jag annars inte får ett brett spektra på hur människor ser på samhället. Exempel på tidningar som jag läser är ETC, Fria Tider, Proletären och Nyheter Idag. Brett spektra, som sagt.

Däremot är jag inte främmande för att då och då länka till systemmedia när jag tycker att de uppmärksammar saker som jag gillar eller håller med om, och här kommer ett exempel. 15-åriga Gustav som patrullerar från sin moped i Vallentuna och Täby. Fatta vilket civilkurage han har! Det är inte alls ovanligt att ungdomar i hans ålder bär vapen och sysslar med grova våldsbrott, och risken att själv bli utsatt bör vara överhängande, framförallt efter ett sådant reportage.

Det hindrar dock inte Moa Wallin för att kora honom till Sveriges töntigaste person. Moa Wallin är inte vem som helst, utan hon är Sveriges Radios sociala medieredaktör. I rollen som detta är hon även en nätmobbare mot en 15-åring som gör sitt bästa för att skapa ett samhälle med ordning och reda – något som våra politiker och medieföretag har gjort sitt bästa för att bryta ner. Och lyckats, i stor utsträckning. Min avsky gentemot Moa Wallin vet inga gränser, och jag hoppas att hon blir av med jobbet. Att representera Sveriges Radio bör vara ett uppdrag som man ska vara stolt över, och har man titeln Sociala medier-redaktör bör man tänka sig för en och två gånger om hur man uttrycket sig i just sociala medier.

Att Alex Schulman, Sveriges mest överskattade krönikör, gillar hennes inlägg är förvisso inget som förvånar mig eller ens upprör. Det är åratal sedan jag slutade ta honom på allvar, och ännu längre sedan som jag betraktade honom som vettig. Frågan är om jag någonsin gjort det. Alex Schulman största megafon är dock, ironiskt nog, Expressen. Samma tidning som publicerade artikeln. Så tja, Expressen fick ett plus i inlägget men får samtidigt två minus på grund av Schulman.

Skäms Wallin och Schulman. Skäms tamejfan!

Stor, större, störst

Nu i dagarna så har det släppts en hel del opinionsmätningar från diverse institut. Det finns två saker som främst fångar mitt intresse: oavsett vilken mätning man tittar på så faller Socialdemokraterna snabbare än Ericsson-aktien i början av 2000-talet. Det andra är att Sverigedemokraterna rankas som tredje största, andra största och även största parti.

Människor är uppenbarligen trötta på globalism och bortförklaringar som de etablerade, främst Socialdemokraterna, konstant ägnar sig åt. Men är det verkligen hela sanningen? Jag tänkte att vi skulle titta lite närmre på ett antal exempel som säkerligen gjort att svenska medborgare känner sig bortprioriterade och överkörda av politikerna. Jag tänker inte ta med exempel som ökad brottslighet och att invandrare står för en oerhört del rent procentuellt sagt, detta finns det knappast någon som säger emot på längre. Istället tänkte jag lista specifika exempel på hur infödda svenskars viljor ignoreras till förmån för händelser som direkt kan kopplas till invandring, globalism och mångkultur, samt exempel på hur det svenska samhället håller på att förändras.

Exemplen är många där det svenska samhället förändras i rasande takt. Det finns ett parti som har varnat för detta i tiotals år, och övriga partier svarade med att mobba ut detta parti (hint, det är inte Miljöpartiet). Etablerade partier kliar sig förskräckt i huvudet och funderar varför Sverigedemokraterna växer. Tja, varför då, kan man fråga sig? En gång i tiden försökte man skrämma individer med rasiststämpeln, men resultatet blev precis det som jag visste – ordet rasist blev verkningslöst och urvattnat. Det ansågs fräscht att vägra debattera med SD och att vända ryggen mot Åkesson när han talade. Snacka om kontraproduktivt!

Är det här hela förklaringen till Socialdemokraternas fall? Absolut inte, de har dessutom visat sig vara exceptionellt odugliga. Vi ska såklart inte glömma skandalen kring Transportstyrelsen där det läcktes uppgifter kring personer med skyddad identitet, men även om hemliga militärfordon och stridspiloters adresser. Jag tvekar på att allmänheten förstår vilka katastrofala konsekvenser detta kunde få. Jag förstår inte för mitt liv varför inte Socialdemokraterna sparkade Ygeman från partiet när han kom med ursäkten att han avstod från att informera Löfven eftersom det ”inte gick att ta på fikarasten utan det måste tas i speciella lokaler”. Alltså, vad fan… Den här idioten är nu gruppledare för Socialdemokraterna i Stockholm, och räkna med att samma idiot får en ny ministerpost vid en eventuell rödgrön valvinst. Är det här en människa som är lämplig att vara en del av Sveriges ledning? Hmm?

Vissa säger att nazister är det största hotet mot det fria samhället. Jag hävdar bestämt att det är Socialdemokrater.

Polly

Petter och jag, vi är goda vänner

Fastän mycket olika

Vi tycker om, olika saker

Petter är hjulbent, jag är kobent

Petter promenerar, jag kör bil

Petter är spinkig, jag är välbyggd

Men… en… sak har vi nog gemensamt

Polly!

Är du född på 80-talet eller tidigare så är chansen stor att du kommer ihåg den här reklamen och musikslingan som den kom med. Det som fick Polly-reklamen att sticka ut från mängden var inte att den hade ett bra manus, att den var välregisserad eller att den var speciellt rolig. Låten som spelas varken rimmar eller känns vidare taktmässig, men den sätter sig på hjärnan och budskapet går fram. Genialt.

Jag tänkte på den när vi promenerade längs Skellefteälven igår. Det blev en promenad på 12 kilometer fast det kändes inte alls så långt. Solen stod lågt på himlen och vinden hade mojnat efter några dagars hård blåst, och i fjällen var det stundvis storm. Älven låg nästan helt stilla och om jag inte visste att det var rinnande vatten så hade jag kunnat svära på att vi promenerade runt en sjö.

En ö i Skellefteälven

Det sägs att det är lättare att umgås med personer som har likadana intressen, men jag känner att jag måste opponera mig mot det påståendet. Givetvis kan det vara lättare att hitta gemensamma aktiviteter ifall man har liknande intressen, men det är inget måste för att ha en trevlig tid – tvärtom finns det de som hävdar att olikheter är bättre för ett meningsutbyte. Jag undrar om politiker kommer att acceptera det tänkandet istället för att bara försöka överglänsa varandra. När senast hörde du en politisk motståndare säga ”Jag ser att du har en poäng här som jag inte har tänkt på. Låt mig reflektera över det du sagt och återkomma i frågan” senast? Nä, jag tänkte väl det.

Konsten att göra fel

Det jag gillar mest med livet är de oförutsedda händelserna som man varken kan planera för eller värja sig mot, samt de val som man ställs inför vid olika tidpunkter och vid olika situationer. Anledningen till detta är att det sätter människor på prov. Missförstå mig rätt, det var inget vägskäl där jag kunde hamna i himlen eller helvetet, men ändock ett val. Men, det var ett prov och jag valde uppenbarligen fel.

Jag hade två alternativ där det ena var att hålla käften och det andra var att öppna en dörr som var stängd. De som känner mig vet hur svårt jag har att hålla käften när jag har något jag vill säga, och kanske är det därför jag har en blogg där jag spottar ur mig tankar, idéer och händelser. Egentligen är det rätt konstigt att man pratar om stängda dörrar. Dörrar är ju rätt lätta att öppna, det är hela idén med dem. Vissa dörrar är även försedda med lås, och min tanke var att vrida om nyckeln i låset och smälta ner den. Jag trodde att mitt budskap var klart och tydligt, men det är problemet med budskap och perspektiv – det är inte alltid helt lätt att säkerställa att budskapet går fram.

I framtiden vet jag vad jag ska göra om jag hamnar i en sådan situation igen – jag ska hålla käften, för alla inblandades skull.

Hur blev det så här?

Jag minns min barndom på det sena 80-talet och det samhällskontrakt som rådde då. Kanske var jag skyddad för att jag växte upp i en småstad vid Norrlandskusten, och det kan hända att det skilde sig en del mot för hur det var i storstädernas förorter vid samma tid, men det här är min historia. Mina minnen. Med risk för att sättas i samma fack som nostalgiker som slänger ur sig fraser som ”Det var bättre förr…” utan att backa upp det med specifika exempel så ska jag försöka beskriva mina minnen av hur det var. Let’s go!

Mamma och pappa bodde på Åsgatan, en klassisk villaidyll med kända grannar och nära till naturen. När jag var i Pite senast körde jag min gula postbil längs gatan och på vägen tillbaka blev jag stannad av Micke Källström, som fortfarande bor kvar, och vi pratade gamla minnen. Hans dotter heter Linda och är ett år yngre än mig, och en gång i tiden var vi vänner.

Åsgatan var, och är, en återvändsgata med söta hus som ligger nära skogen som gränsar mot Pitholm. Det finns blåbär, motionsspår och lingonris inom en armlängds avstånd och ville man ha godis så tog man cykeln till Raskens kiosk och inhandlade godis på lösvikt eller enstaka karameller för styckepris. För att komma till Raskens så fick man cykla genom tunneln under den stora, hemska Munksundsvägen, vilket jag och Linda gjorde gång efter gång.

Ibland fick man en handskriven lapp och 20kr för att köpa cigaretter åt föräldrarna eller någon släkting som befann sig hos oss. Personalen på Raskens (hej hej Vivvi, jag tvekar på att du läser detta! 👋🏻) ringde då upp föräldrarna för att kontrollera att man hade tillstånd att köpa cigaretter, och växeln behöll man och köpte karameller för. Det var på den tiden då sommaren fortfarande var lång.

Innan man svängde vänster från Åsgatan för att ta gångtunneln så passerade man Sköna berget. När jag ser på stenarna idag så kan jag inte hålla tillbaka leendet som sprider sig på läpparna. Berget… ett stenrös som jag idag ser som en kulle, på sin höjd. Men där och då var det en bedrift att klättra till toppen och det kändes som att världen låg för ens fötter. Jag minns när vi byggde lådbilar och åkte nerför Åsgatan, som knappt lutar, bara för att med muskelkraft dra våra hemmagjorda bilar uppåt igen. Det var tungt. Extremt tungt. Kanske var det därför som Blomster helt sonika lämnade bilen vid Sköna berget och gick hem istället för att dra upp den. Då tyckte jag att han var ett slött as, idag förstår jag honom bättre. Eller så har jag också blivit ett slött as.

Jag minns hur vi byggde vindskydd i skogen och hur vi snickrade på hemmagjorda kojor och letade porrtidningar i skogarna som andra ungdomar gömt. Jag kommer aldrig glömma när jag var hemma hos Pierre och hans mamma hade hittat hans gömma och klistrat på en Post It-lapp med texten ”Pierre, detta är inte riktigt verkligheten…

Jag minns att moster Siv bodde i Stockholm och att jag var livrädd för att hon skulle bli dödad av någon galning – för så var det ju, det var i storstäder som galningarna fanns och när man för en gångs skull läste om något mord i Haparanda eller liknande så var man på sin vakt. Det kunde ju hända att mördaren var på väg söderöver och då gjorde man bäst i att varna barnen för främmande skåpbilar. Idag är jag snarare förvånad om jag öppnar upp Aftonbladet och inte läser om ett mord, en skottlossning eller ett knivdåd. Det mest skrämmande är att jag inte längre höjer på ögonbrynet – när jag var en liten Rankvist så var jag förskräckt över att höra om en knivskärning i Sthlm eftersom det kunde vara min moster som var offret – hon bodde ju där!

Men, det som skrämmer mig allra mest är att barnen som växer upp idag ser det här som vardagsmat. Raskens kiosk har sedan länge stängt sina dörrar, och man skickar inte längre sina barn till ICA eller Coop med handskrivna tillåtelser om att köpa cigaretter. Tvärtom så tvingas man starta skallgångskedjor ifall ens barn inte är tillbaka på utsatt tid.

Idag styr teknologin våra liv, och visst har det blivit smidigare med applikationer som Facebook, Instagram, Snapchat och Twitter. Jag kanske är en hopplös romantiker som lever kvar i en tid som inte längre existerar, men… handen på hjärtat, ni som minns 80-talet, kan ni ärligt säga att det svenska samhället är på väg mot rätt håll?