Välkommen hem!

Det finns få saker som kan få mig att känna mig så saknad som min katt kan. När jag lägger mig på sängen så hör jag ett ”mjau mjau mjau” följt av lätta tasstramp, därefter ett hopp upp på sängen. Leo går bakom mina ben och kryper upp vid min arm för att sedan hålla om mig med tassen.

Sen ligger han där och spinner loss totalt. Kurrandet får mig att känna ett oerhört lugn och en villkorslös kärlek. Jäklar vad jag älskar den här krabaten, han har sannerligen en personlighet som jag aldrig sett hos en katt förr.

Det här blir en mysig kväll.

En morgon med Robban

06.30 – Väckarklockan skriker obönhörligen från Robbans sovrum, men den hade likaväl kunnat vara i vardagsrummet. Jag har sovit i fyra timmar, maximalt, och funderar på när jag senast sov så här lite på en resa. Jag funderar även på när jag senast uppskattade en resa så här mycket.

07.15 – Nyckeln till Robbans dörr vrids om och vi lämnar lägenheten bakom oss. En sak som jag gillar med Robban är att han alltid drar ut laddarkablar och laddar aldrig saker över natten. Han ser till att varenda lampa i lägenheten är släckt innan han lämnar den (förutom julbelysningen på balkongen). Det känns duktigt på något sätt.

07.30 – Robban kör till jobbet och jag får åka i passagerarsätet. Trots att det är min bil så får jag aldrig köra den när jag är med Robban. Han älskar postbilen lika mycket som jag gör och det är roligt att se honom så uppspelt över att köra den.

08.00 – Efter att ha gått runt på ICA Kvantum en halvtimme så känner jag mig som ett butiksproffs. Inte nog med att jag vet var mjölken finns, jag har även lyckats lokalisera blöjor och isterband, två produkter som jag aldrig köpt i mitt liv. Men jag vet var de/dem/dom står (blink blink!) i alla fall. Jag sitter nu utanför förbutiken i ICA och studerar mina inköp: Tre reflexer, en borste till bilen för att ta bort snö, en deo, en Loka crush som farsan kan grogga med och två flaskor julmust med årets smak. Jag vet inte vilken årets smak är och det är fusk att kolla i förväg. Jag vill se om jag kan lista ut det genom att smaka på den, men det är ett projekt för Örnvik. Robban gjorde tvärtom, han tjuvkikade men har inte smakat. Vilket attentat.

Robban har även öppnat förbutiken och det är en gigantisk kö. Jag studerar Robban lite på avstånd och har lite kul åt att han jobbar. Han ser skitnöjd ut (OBS! Varning för ironi!) och det får mig att känna att det var värt att gå upp så här tidigt.

Om ett par timmar har jag foten på gaspedalen och siktet inställt på Örnvik. För en gångs skull känns det inte roligt att köra dit. Kanske är jag skadad, kanske är jag räddad. I vilket fall som helst så förändrar det inte att jag, denna gång, hellre hade stannat.

Det är en känsla som jag gillar.

Mot mormor!

Tanken var att jag och Robban skulle ta postbilen och blåsa mot Umeå tidigt i morse. För er som inte vet det så huserar Musikhjälpen 2017 där och vi tänkte att det kunde vara en lattjo grej att uppleva. Dock måste jag vara i Pite senast 16.00 och hämta upp traktordäcken, så vi fick ställa in den planen.

Den nya planen är att dra till Skellefteå över dagen och hälsa på mormor istället (vilket jag ändå tänkte göra ifall vi for till Umeå). Ska bli spännande, och kul, att träffa henne igen. Fick tips av mamma att köpa med mig någon sötsak till henne, så det ska jag göra.

Hörs och störs!

Rankvist, en Sverigedemokrat

Hej du! Ja, du. Just du. Läs den här artikeln är du snäll. Det tar max en minut av din tid. Det har du, va? Du har trots allt tid att knappa dig in på en rätt intetsägande blogg, så då antar jag att du även har tid att läsa detta:

https://nyheteridag.se/akesson-bjod-in-partiledarna-for-att-diskutera-sjukvard-ingen-tackade-ja/

Om du bara nöjde dig med att läsa texten i URL’en så är du slö, men okej, låt gå.

Fundera en stund på hur sjukt det är. Socialdemokraterna, det nuvarande bärande regeringspartiet, hävdar fortfarande att svensk sjukvård är i världsklass. Lite snabba googlingar visar dock att så är inte fallet. Långt ifrån, vi är snarare sämst i EU, åtminstone på tillgänglighet.

Trots detta vägrar ALLA partier att ens diskutera frågan med SD. Betänk nu att SD aldrig haft någon makt. Vilka har haft det? Jo, samma jävla arslen som sett till att sjukvården gått från exemplariskt till…. icke-exemplarisk. Och dessa hycklande praktarslen kan inte ens vara så vuxna så att man kan föra ett samtal med meningsmotståndare.

Är inte det viktiga att lösa den här soppan? Är inte idéer viktigare än VEM som presenterar idéerna? Tydligen inte. När SD sa att tiggeriet var organiserat var det rasism. Samma sak med minskad invandring. SD’s idéer och förslag har redan förverkligats av regeringen. Det viktiga är alltså inte VAD man säger, utan VEM som säger det. Och det här är anledningen till att jag kommer att rösta på SD. För jag är trött på hycklande skitstövlar och ryggradslösa politiker som vänder kappan snabbare än Ohly spelar fickpingis. För att såväl S som M och alla obetydliga partier ändrat sina politiska ståndpunkter på ett ögonblick. Man vet helt enkelt inte vad man får. SD må vara tveksamma, men de har fan inte bidragit till det kaos som råder.

Det har de andra sju partierna.

Och om det gör mig till en rasist i dina ögon, så kan du suga mitt långfinger och långsamt dra åt helvete.

Problem VS utmaning

I mitt förra inlägg raljerade jag en del över hur media tycks smeka politiker medhårs istället för att granska dessa. Givetvis gäller inte detta för samtliga situationer, men när jag kollar på nyhetssändningar från SVT så slås jag ofta av hur tafatta och mesiga reportrarna är. Sällan får de svar på sina frågor utan istället pratas det runt problematiken. Medieträning. Konsten att prata runt svåra frågor utan att ge ett svar, något som vår statsminister har svart bälte i. Att reportrar viker sig och köper detta är egentligen inget annat än en skandal. Fel person på fel plats.

Det här tror jag att alla som har sett en nyhetssändning är smärtsamt medvetna om, och att man har accepterat det så till den milda grad att man blir irriterad men sedan släpper det rätt snabbt. Det är dock något som jag aldrig kommer att acceptera. Folket har givit politikerna förtroende och det är folket som har makten att rösta bort er. Problematiken är att alternativen inte är så mycket bättre.

Jag anser att det finns två partiledare som oftast ger konkreta svar – Sjöstedt och Åkesson. Det ironiska är att det även är de två som är allra längst ifrån att ingå i någon regering. Det är tydligt att de är mer folkliga än övriga, men för små för att få verklig makt – även om de påverkar politiken. På tal om det så tar jag hellre ett ”Jag vet inte” från Åkesson än ett svammelsvar som ”låter bra” från Löfven / Kristersson / Lööf. Vad är skillnaden? Jo, det ena svaret är ärligt medan det andra är konstruerat för att undvika sakfrågan.

Jag stör mig även på att politiker aktivt försöker att ändra innebörden av vissa ord. Jag tänker främst på att det är åratal sedan en inflytelserik politiker tog ordet ‘problem’ i sin mun. Ordet ‘utmaning’ har i princip ersatt ordet problem. På ett plan så förstår jag såklart att politiker väljer ett mindre hårt ord än just problem för att beskriva en specifik situation, framförallt eftersom det är deras förda politik som orsakat problemen från första början. Klart man inte vill prata om konsekvenserna från sin politik som ett problem, utan då låter det bättre – och mer oskyldigt – med utmaning. Annars behåller man inga väljare.

Det som stör mig än mer är att detta smittar av sig på massmedias rapportering. Även massmedia börjar använda ordet utmaning för att beskriva problem. Antingen är det fega kräk som jobbar på nyhetsbyråerna (vilket jag tror) eller så är det för att förminska magnituden av tidigare nämnda problem. Håll svensken oinformerad, så blir det ingen storm.

En utmaning är att bestiga ett berg eller att utmana en vän på en tävling. Ett problem får negativa konsekvenser och måste lösas.

Förlorarnas paradis

Minns ni den ifrågasatta Sandviken-rapporten från 2015? Den som kom lagom till flyktingvågen? Här rapporterar Aftonbladet okritiskt om just denna rapport. Jag minns när den kom… Jag minns kritik som riktades mot den, men den här kritiken kom aldrig från etablerad press eller politiska partier (förutom SD). Inte heller kom kritiken från etablerade nationalekonomer med tydlig politisk koppling (t.ex Scocco). Var kom kritiken från? Jo, alternativa medier, privata bloggar och individer som var någorlunda insatta i hur ekonomi och samhälle fungerar. Sveriges stora mediehus, med namn som Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet, gjorde inget för att granska rapporten utan hyllade den okritiskt. Media är till för att granska makten och vad som händer, inte för att smeka den medhårs.

Jag vet inte hur många som har byggt resonemang om att invandring är en vinstaffär på just den här rapporten. Hur många som har satt sin trovärdighet på ett luftslott. När kostnaden landar på kommunen, och inte på staten, så kommer såklart ett enormt bakslag. Då går det inte att prata om vinster längre. Just nu har Sandviken ett av de största underskotten i Sverige. Men, de kommer såklart att räddas av det kommunala utjämningssystemet, vilket kommuner som Malmö, Södertälje och Rinkeby nyttjat ett antal gånger. Hur kommer det sig att dessa kommuner måste nyttja det här, och en viktigare fråga… vad händer när fler och fler kommuner drabbas av underskott?

Att inga mediehus rapporterade om den här rapporten och vilken bluff den är, är helt sanslöst. Sen så anklagar samma mediehus alternativa medier för att sprida ”fake news”. Hur mycket fake news har de själva inte spridit? De har hävdat att det inte finns några vuxna bland flyktingarna, att organiserat tiggeri är en myt, att flyktingarna inte kastar bort sina pass och att – och håll i er nu – att islam inte har något med muslimsk terror att göra. Det är som att hävda att korstågen inte hade något med kristendomen att göra.

Invandring måste finansieras. Det är inte gratis. Vi har världens högsta skattetryck och vi kan inte garantera plats på sjukhus vid barnafödsel. Gängvåldtäkter har blivit en ny nationalsport, sju våldtäktsanmälningar läggs ner varje dag och polisen kan inte ens hantera våldtäkt mot barn. Anmälningsbenägenheten vid sexualbrott har sjunkit samtidigt som antalet anmälda brott har ökat. Och för en tid sedan basunerade Magnus Betnér ut att Sverige aldrig har vart tryggare. Är människan på riktigt? Varför försvarar man det här förfallet som alla borde kunna se? Och då har jag inte ens nämnt socialtjänst, skola, polisen, bostadsbristen, vårdköerna eller hur vi missköter våra pensionärer…

Jag är helt övertygad om att alla vettiga människor är sjukt trötta på det här och ser exakt vad som håller på att hända, vilket samhälle vi står inför. Men man säger inget. Antingen tänker man att ”det drabbar inte mig…” eller så vill man inte ta konflikten. Om majoriteten tänker såhär så måste man ställa sig en till fråga… om alla håller käften, vad har vi då att rädda? Nej, Sverige förtjänas inte att rädda. Sverige är förlorarnas paradis.

 

Utan tobak

Ikväll har jag vart utan snus i tre dagar. Ja, såvida man inte räknar Onico förstås. Då och då har jag tagit ett nikotintuggummi, men aldrig för att jag känt mig grinig, irriterad eller speciellt sugen. Mest bara för att… att… ja, jag har inget bra svar där. Det känns gott, helt enkelt! En stor fördel med Örnvik är att det är svårt att få tag i tobak, vilket gör att det är lättare att sluta. Farsan har förövrigt tagit tag i rökandet och går numera runt och puffar på en e-cigg. Det hade jag aldrig trott om jag inte sett det med egna ögon.

Snön vräkte ner igår och på ett fåtal timmar hade det kommit närmare tre decimeter. Förutom snömängden så blåste det rätt friskt vilket resulterade i dålig sikt och snödrivor. Spenderade en stor del av förmiddagen i traktorn och skottade upp delar av campingen då det kommer lite gäster i helgen. Snart är det dags att ge sig ut igen.

Morgonstund har… ja, ni vet

Så var man tillbaka i Arjeplog igen. Samma tid, samma plats. Förra onsdagen skulle jag vara på verkstan kl. 07.30 (vilket innebär att jag måste gå upp före 06.00) för att laga kupéfläkten. 5200:- borta, poff! Å andra sidan är det inte hållbart att köra en bil k Lappland under vinterhalvåret utan en värmefläkt, det säger sig självt. Under förra veckans reparation fick jag även en tråkig lista över saker som bör åtgärdas, och eftersom det snart är dags för besiktning så tänkte jag att det var lika bra att ta tjuren vid hornen med detsamma. Bilen skulle alltså tillbaka till Arjeplog idag, och jag var återigen tvungen att ställa väckarn okristligt tidigt. Bilen är i skrivande stund på reparation och jag känner hur tusenlapparna rinner ifrån mig, oof…

Farsan var sådär charmig igår som bara farsan kan vara. Han åt ärtsoppa till lunch och vi vet ju alla vad som följer med det. Igår gick han in på mitt rum och skulle hämta fiskekorten. På väg ut lägger han av en brakskit som hördes ända till Abisko varpå jag kommenterar det med ”Men för fan, kom du in och sket i mitt rum?!” varpå han helt oförstående tittar på mig och självsäkert svarar ”Ja”. Jahapp.

Annars, vad har hänt? Jo, jag är officiellt bilägare! Tjeggelvas har förresten dragit täcket över sig och sagt go’natt för den här säsongen. Jag och farsan la ut nät i helgen och vittjade dessa i måndags. En röding och två sketna sikar. Ny vittjing (böjer man det så?) i morgon. Håll tummarna!

ASMR

Läste litegrann om ASMR-terapi (eller ASMR-avkoppling kanske man säger?) för någon dag sedan och blev rejält nyfiken. ASMR kan beskrivas som en skön känsla som långsamt sprids i kroppen, och de som har vart med om ASMR vet vilken känsla det handlar om. ASMR triggas av olika saker, främst ljud, och då ljud som viskningar, kattspinn, ljudet av när någon kammar ditt hår och andra mysigheter. Förutom att det är rejält avslappnande så är det otroligt sövande. Flera gånger har jag vart nära att segla iväg i drömmar istället för att bara ta en kvarts paus från dagssysslorna.

I alla fall, kolla gärna in lite ASMR-klipp på Youtube. För att det ska fungera bäst så rekommenderas hörlurar som stänger ute annat ljud. Dator- eller mobilhögtalare är rätt värdelöst i det här syftet. Jag hittade den här sidan, och även om jag inte direkt fick några ASMR-shivers av just detta så kan det vara intressant för andra att kolla in: http://www.makeuseof.com/tag/5-youtube-videos-that-will-give-you-asmr-shivers/

För er som kör Apple Music (ifall det finns någon fler svenne än jag som gör det) så finns det en hel del där. Finns nog på Spotify också, förvisso.

Ballék – revisited

Batterierna till traktorn kom till Örnvik igår vid 17-tiden. Jag är väl kanske inte den mest händiga med mekanik, så jag bytte inte batterierna, men studerade farsan noga när han gjorde det. Eller okej, jag kan väl byta ett batteri, men det kändes jobbigt med traktorn eftersom de sitter så knepigt till. När batterierna var på plats vred farsan på nyckeln, och heureka – eländet startade! Glädjen varade i ungefär fem minuter och sen dog traktorn igen. Vid närmare eftersökning så visade det sig att det fanns ett läckage på bränsleslangen. Detta kunde dock fixas med diverse Hakkas-lösningar och innan någon hann säga ‘kvistfritt kvastskaft’ så var skottningen igång. Farsan körde runt och Ivanhoe-skottade lite här och var, och sen tog jag över och fixade parkeringen. Kände mig sjukt stolt när jag var klar med den!

Idag var vi ett gäng som drog upp till Ballék och testade att pimpla. Jag hade en firre som nosade på betet medan jag sänkte det, vilket alltid bådar gott. Flera gånger kände jag att jag hade något nära kroken, men varenda gång jag vevade upp så visade det sig vara en nitlott. Skam den som ger sig, tänkte jag, och gav mig tusan på att dra upp minst en firre. Sagt och gjort, dagens enda fångst tillfaller Jonas!


Tricket är att hålla fisken nära kameran, då ser den större ut :) 

Facit efter Ballék-turen: Ett antal fastkörningar samt en skoter som skar. Det positiva är att jag blev påmind om hur gott det är med ostmackor och varm choklad när man är ute på fjället.

Insnöad

Så, det har snöat i princip oavbrutet sedan i måndags. När jag tittar ut över Tjeggelvas så kan jag knappt urskilja Ramanj-berget på andra sidan sjön och enligt prognoserna så kommer det inte att avta idag. Eller, det beror på vilka prognoser man tittar på, men det skulle inte förvåna mig om det snöar så här hela helgen. Traktorn startar fortfarande inte, men den goda nyheten är att vi är näst intill tvärsäkra på att det är batteriproblem. Det tar ungefär en halv evighet att ladda ett batteri, och direkt man tar det från laddaren så laddas det ur. Lite som att blåsa upp en ballong och sedan släppa iväg den, med andra ord. En annan god nyhet är att vi får en batterileverans med en campinggäst om några timmar. Förhoppningsvis hinner vi skotta upp bilvägen så att resten kan köra till Örnvik (och vi härifrån) under kvällen. Den dåliga nyheten är såklart att traktorn inte startar och att det är sjukt mycket snö.

Tidigare idag skulle jag gå ner och starta Jörgens husvagn (hej hej Jörgen!) men beslutade mig för att ta skotern. Detta eftersom jag sjönk ner nästan till midjan när jag gick lite utanför grusvägen. Sagt och gjort, startade Yamahan och drog iväg ner på campingen. När jag var framme vid Jörgens vagn, och hade stoppat i strömmen, så rörde sig inte skotern en millimeter. Jävlar, hann jag tänka för mig själv innan jag undersökte problemet närmare. Det visade sig att skotern hade grävt ner sig totalt i pudersnön och årets första fastkörning var ett faktum. En fastkörning. På campingen. Gud så korkad jag kände mig, men det var bara att börja dra i skidorna och trampa, trampa och åter trampa snö runt maskinen. Efter sju svordomar och åtta bedrövelser tog jag mig loss och gasade upp mot huset igen.

Snön fortsätter falla och vi är insnöade. Jag tänker göra det bästa av situationen, vilket är att ta av mig mina blöta kläder och lägga mig i sängen och se ett avsnitt av House. Eller kanske blir det Doctor Who. Svårt det där när man har två serier igång samtidigt.

I allmänhetens tjänst

De som känner till namnet Jens Ganman gör det oftast för hans tårtbits-diagram på bl.a Facebook, där han alltid kommenterar politiska händelser med en skön pik gentemot de etablerade och accepterade åsikterna. Om du inte vet vad jag pratar om så testa Googla efter ‘Jens Ganman diagram’.

Har man följt Ganman ett tag så vet man även att han frilansat för SR under 25 år och han har därför en ganska bra insyn i hur organisationen fungerar. Jag blev lite förvånad över att jag missat hans kanske mest intressanta text hittills, och jag kan inte understryka hur mycket jag rekommenderar att du (ja, just du) läser den. Oavsett om du delar Ganmans åsikter så skadar det aldrig med ett nytt perspektiv, och jag tror att han håller på att sätta fingret på ett enormt problem inom Public service – framförallt eftersom det snart kommer att finansieras via skattesedeln. Med andra ord – du måste betala för SVT och SR´s ”opartiskhet”, oavsett om du nyttjar det eller ej.

Anyhow, här kommer inlägget. Hatten av för Ganman!

SVERIGES RADIO – rapport från värdeavgrunden

Igår var en rätt spännande dag förresten. Det började med att traktorn strejkade vid 08-tiden på morgonen och farsan hade ett viktigt möte i Arjeplog. Vi drog en chansning och gasade uppför den lilla backen som leder till den lilla vägen, och vi kom med nöd och näppe upp. Efter Arjeplog hamnade vi i Arvidsjaur för diverse ärenden och på vägen tillbaka blev farsan whiskysugen, så jag fick ta över ratten. Två mil från Örnvik ville han hälsa på grannarna så vi knackade på, och vips förvandlades whisky till grogg. Groggen blev sedan whisky igen och någon gång förvandlades den till Minttu. Jag drack julmust och deltog i konversationen men när klockan började närma sig 21 så fick jag tvinga med mig farsan till Örnvik. Han var inte riktigt i skick, eller pepp, på att ladda batteriet och jag kände inte riktigt för att skruva i motorn själv. Så, nu har vi över tre decimeter nysnö och en traktor som strejkar. Batteriet är i skrivande stund på laddning och förhoppningsvis så är det det som är problemet.

Är det inte det, så tja, hej handskottning. Då hörs vi nog till jul, även om jag hoppas att vi hörs tidigare…

Frihet

Igår kväll tog jag en tur på campingen och kollade läget, trots att jag visste hur det skulle vara. Tyst. Mörkt. Ensamt. Deprimerande skulle nog vissa beskriva det. Jag beskriver det som fridfullt. Det är en viss charm med att vara omgiven av människor ena dagen och vara ensam nästa dag. Människor… Det är inte bara människor, det är inte bara campinggäster – det är vänner. Det är en vänskap som har växt fram mellan oss de senaste åren och som fortfarande växer sig lite starkare varje gång vi ses.

På senare tid har jag börjat gilla klyschor. Förut tyckte jag att det var ett enkelt sätt att beskriva komplexa situationer som man kanske inte ville – eller orkade – ta i. Sen slog det mig att en klyscha blir en klyscha av en anledning. Det finns inget fult i klyschor, utan det är ett utmärkt redskap till att beskriva en känsla, en situation eller liknande.

”Om man vill vara sig själv för en stund”

Jag törs lova att nästan alla vet vilken reklam jag syftar på. Jag blir inte mig själv av en Norrlands Guld, men jag förstår känslan som de vill förmedla. Om man vill vara sig själv för en stund. Det finns få ställen där jag har satt min fot som tillåter mig att göra det på samma sätt som Örnvik gör. Det närmsta jag kommer är Medeltidsveckan i Visby, men där är man samtidigt någon annan också, och enligt mig blir det en slags gruppstämning som utgör friheten. Jag hittade inte den personliga friheten där, men en annan form av frihet. Kanske fann jag en slags frihet i att visa upp en annan mask?

I Örnvik, å andra sidan, så handlar det mer om individen. Ni som har vart här några gånger, ni vet vad jag menar.

Raubtier beskrev frihet väldigt väl i deras Opus Magni, och det vore näst intill tjänstefel att inte kasta in denna briljanta dänga i ett inlägg som detta. Without further ado… Raubtier!

Röd eller blå, vad tror du det betyder?
Blott tomma floskler, tömda av substans
Vår statschef böjer sig för dem han lyder
Närhelst de ämnar bjuda upp till dans

Kämpa dig loss, från massorna som blundar
Tiden är knapp, men än finns tid att slåss
Bit hårt och klös, mot världsordningens hundar
Ty de ska aldrig, aldrig kuva oss!

Rörigt och ostrukturerat

Jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans… Jag har skrivit flera inlägg och raderat de direkt. Det blir inte som jag vill, men det kanske beror på att jag inte vet vad jag vill berätta. Jag sitter i köket i Örnvik och ser ut över husvagnarna. Snödjupet är någonstans kring 2-3 decimeter och jag har tagit Yamahan på en åktur. Sakteligen börjar bitarna falla på plats, ungefär som när jag var här förra året.

Det kanske är så att det första inlägget är det svåraste att skriva. Dels är det flera månader sedan jag författade något sist, och dels har det hänt så otroligt mycket. Det kanske är bäst att bara kasta sig huvudstupa in i skrivandet och se vad som händer?

Anyhow, jag har vart på kusinträff i Piteå i helgen. Det började med bowling (som jag vann, hurra!) och fortsatte med middag och lite lekar (som mitt lag också vann, hurra hurra!). Skruttibangbang-bilen har gått sönder vilket innebär att jag måste köra den till Pite snart igen. Inte mig emot, jag gillar Pite, och det är alltid kul att träffa mina gamla vänner och min släkt.

Nåväl, detta är nog det rörigaste inlägg som jag någonsin författat, men det blir nog bättre sen. Tror jag.

PS! Tack för att du är mig nära.

Minnen

Jag minns när jag var en liten Jonas (eller Jonus, om man så vill…) och åkte med Rille i hans Volvo 142:a. På sena helgnätter kunde vi åka ut och sladda med hans bil medan vi lyssnade på Eddie Meduza på ett kassettband och skrattade högt. Eller ja, Rille körde eftersom jag inte hade körkort, eller ens var 18 år fyllda. Vi hade kul, sen skiter jag i vad andra tycker om det. Frågor på det kan förslagsvis märkas med hashtagen #skötdittegnaliv. Jag svarar på Twitter, Facebook och Instagram – såvida du lägger upp en bild på en söt katt.

I alla fall, idag fick jag en rejäl flashback från den tiden. En icke namngiven släkting kom till Örnvik idag och hade hittat ett norskt band som har gjort världens trallvänligaste dunka dunka-låt. Det var oundvikligt, det ska gudarna veta! Vi åkte runt på Örnvik-parkeringen och i vägändan och lyssnade på tramsmusik och bara mådde fint. Mungipan klistrade sig mot taket och för en sekund kunde jag svära på att jag var en tonåring i Rilles 142:a igen. Bara för en sekund. Men vilken fantastisk sekund! Och, det är minnen som gör livet. Jag minns, jag minns så väl…

Jag kommer alltid att älska Norrland!