Miljöpartiet och alternativ media

På frågan om Yasri Khans avång svarar han:
– Jag kände till det. Jag hade inte förstått hur kränkande vissa kvinnor tycker att det kan vara. Jag hade inte förstått vilka reaktioner det kunde väcka.

– Gustav Fridolin

Att det har stormat en del kring Miljöpartiet den senaste tiden kan inte ha undgått någon. Dagens uttalande av Fridolin var spiken i kistan för Miljöpartiet, enligt mig. Miljöpartiet är ett öppet feministiskt parti, och en av de allra mest grundläggande delarna i feminismen är att män och kvinnor ska behandlas lika. När Khan vägrade ta kvinnor i hand så visste deras språkrör redan att han hade dessa extrema åsikter, men har inte förstått hur kränkande vissa (känsliga) kvinnor kan uppleva det eller vilka reaktioner det skulle väcka. Låter det här som en feministisk person? Sen ska vi förstås inte glömma bort Kaplans islamistiska kopplingar! Extra komiskt är att många Miljöpartister beskyller Sverigedemokrater för att aktivt stöda nazism och rasism, men själva granskar de inte sitt egna parti som uppenbarligen har starka kopplingar till islamism. Hoho, de är för söta, de där miljöpartisterna…

Men, tillbaka till Fridolin… Vad har han åstadkommit, egentligen? Jag vet att han var rätt duktig på att vifta med en kolbit och att han skulle fixa skolan på 100 dagar, men… det fanns väl ingen människa med huvudet på skaft som på fullaste allvar trodde på det? Det enda han har sagt det senaste halvåret är ”att Sverige har tagit ett enormt ansvar och nu måste övriga EU-länder också göra det”. Tror han på det själv? Att resten av länderna kommer att ta emot samma procentuella andel människor? Sverige är inte direkt ett exempel för lyckat integration eller migration. Klart som tusan att övriga EU följer Sveriges utveckling med stora ögon, och ser de utmaningar och motsättningar som finns i samhället. Miljöpartiet framstår mer och mer som Kalle Anka-partiet fast med nytt namn.

En intressant aspekt är att SVT slår på stora trumman och tar kredd för att det var de som avslöjade Kaplan-affären. Vi som har läst alternativa medier ett tag vet att Nyheter Idag har granskade Kaplan redan 2014 och avslöjade då dessa kopplingar. Ännu mer skevt blir det då det dessutom finns bevisat att SVT har läst dessa artiklar. Det är dags att bryta tabut som säger att alternativ media endast är lögn och baserat på främlingsfientlighet. Det är så tydligt att media har en tydlig agenda och inte vill rapportera vissa saker. Det värsta är att merparten av befolkningen fortfarande är så slöa och bara läser Aftonbladet av gammal vana, istället för att kritiskt granska vad de skriver. Tänk efter – hur mycket relevanta nyheter skrivs och hur mycket är ”click-baits”?

Hoppas verkligen att fler och fler människor börjar läsa alternativa medier. Ju fler vinkar, desto bättre bild av helheten – eller vill ni bara läsa medier med uppenbar rödgrön koppling? Hur tror ni att ni ska få en rättvis bild av verkligheten?

Långt från Avenyn

Efter tre veckor i de lappländska fjällen är jag tillbaka i Göteborg. Staden hälsar med mig med gråskalor i diverse färger och jag känner en viss form av uppgivenhet. Men, de goda nyheterna är att jag alltid kan titta på filmen och drömma mig tillbaka till Örnvik, Ramanj, Ballek och alla de andra ställena som jag besökte under min vistelse. Tack till alla, släktingar och nya bekantskaper, som gjorde vistelsen till vad den var.

Filmen är mitt försök att visa en verklighet som ligger långt från Avenyn och spårvagnar, långt från vardagsjobb och dyra kläder. Den är ett försök att beskriva friheten och mentaliteten som jag inte har hittat någonstans, och mest troligt inte kommer att hitta på någon annan plats. Filmen är en hyllning till de människor som gör det här stället till det vackraste på jorden, och jag menar inte bara naturen.

Tack för den här gången Lappland, och vi ses snart igen!

Sverige – en demokratur

”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur”

Wilhelm Moberg

Låter det här som ett land som ni känner igen? Jag tänker inte ta upp exempel på hur den etablerade massmedian numera fungerar som professionella politiska tyckare med en väldigt riktad agenda. Dessutom finns det någon som har gjort det på ett bättre sätt än vad jag gör. Och istället för att jag citerar honom rakt upp och ner så kan ni, om ni vill, kika på den här länken. Videon är ungefär 20 minuter lång och det kanske kan tyckas mycket i dagens stressade samhälle med smarta telefoner, ständig uppkoppling och bortväljande av oliktänkande individer. Men, samtidigt hoppas jag att du tar dig dessa tjugo minuter och lyssnar på vad människan har att säga. Vad är det värsta som kan hända? Att du får en förståelse för hur andra människor tänker och fungerar?

Jag tänkte på det där med feminism som har växt rejält de senaste åren. Om man öppet erkänner att man inte är feminist i dagens Sverige utsätts man väldigt ofta för ett slags hatdrev av individer som har detta som en politiskt övertygelse. Att ta avstånd från den feministiska rörelsen betyder inte att man hatar kvinnor eller att man inte anser att kvinnor är värda samma lön som män – det handlar om att en stor andel av deras gräsrötter är hemska nötter med värdelösa demokratiska värderingar. Nedan följer en skärmdump som jag tog från en diskussion som jag var inblandad i för ungefär en vecka sedan:

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 22.34.33

Det här är från en människa som öppet kallar sig feminist. Jag är inte dummare än att jag förstår att det här är en enskild individs handling och inget som den feministiska rörelsen står bakom. Däremot har jag sett liknande kommentarer från en hel del andra ”feminister”, vilket även nämns i videon ifall du nu såg den. Det här styrker för övrigt min syn på att Sverige är en demokratur – har ni någonsin sett en enda artikel i Expressen, Aftonbladet, DN, SVT eller liknande media som tar upp detta beteende från gräsrots-feministerna? Har ni någonsin sett det när det handlar om Sverigedemokraterna? Jag tänkte väl det. Det är synd att odemokratiska nötter som påstår sig kämpa för ett jämställt samhälle vill låsa in sina meningsmotståndare i bunkrar. Tilläggas ska att personen i fråga inte har någon som helst aning om min lön samt om den är välförtjänt eller ej.

(Jag pallade inte ta med hela konversationen eller inlägget eftersom det inte är idén med det här inlägget. Jag har definitivt lika många läsare som håller med kommentatorn som håller med mig. Det är dock en annan diskussion. Det här inlägget handlar om Sverige som demokratur.)

Att ta avstånd från den feministiska rörelsen handlar, för mig, om att inte låta sådana här nötter påstå att de är för ett demokratiskt samhälle samtidigt som de öppet vill förhindra oliktänkandes åsikter. Det luktar väldigt mycket nazi-Tyskland och Nord-Korea över den typen av åsiktscensur och inte mycket demokrati.

Kvinnans kamp

Den 8:e mars. Mitt nyhetsflöde på Facebook har svämmats över av kommentarer som ”Mer kvinnor i bolagsstyrelser”, ”mer kvinnor i mansdominerade yrken” och min absoluta favorit… ”Säg inte att du alltid behandlar kvinnor bra, få andra män att göra det!” Jag har inget ansvar över andra individers handlingar. Vill du propagera för en sak, fine. Blanda inte in mig och ge mig en kollektiv skuld för att jag råkade födas med en penis. Som vanligt är det mina Facebook-vänner på vänsterkanten (jag misstänker att det ser likadant ut hos andra, det gör det i alla fall hos mina vänner som jag har diskuterat detta med) som är mest förbannade och skriker allra högst. Den gemensamma nämnaren är att det näst intill alltid handlar om vad de själva – eller personer i deras närhet – kan tjäna på det. Högerväljare är i alla fall öppna med att deras intressen gynnar de själva bäst, men med vänstern är det vanligare med en slags förklädd egoism. Det låter finare, men när det väl kommer till kritan så handlar det ofta om en politik som de själva kan dra nytta av. Och jag säger inte att det alltid är så eller att det gäller alla – det jag säger är att det märks tydligt på den här dagen.

Det hade vart kul om jag hade sett ett enda inlägg där någon belyser den problematiska hederskulturen som växer sig starkare och starkare i förorterna, men även i övriga delar av landet. Där kvinnorna är som allra mest förtryckta. Där de står allra längst från den vita mannen (om man nu vill spela ut det kortet) men nej då, det ska fokuseras på de kvinnor som står närmast männens fördelar i samhället, dvs den vita kvinnans kamp för att bli anställd för sitt kön och inte för sin kompetens. Jag känner att jag måste understryka att jag mycket väl känner till att män har ett övertag i samhället, generellt sett. Det finns män som i står under kvinnorna i maktposition och i styrelser, men den generella sanningen är att männen har mer makt. En dag som denna kunde jag väl tycka att det vore på sin plats att belysa den grupp som står allra längst ut från männen, men istället verkar det som att merparten som propagerar har förvandlats till en Gudrun Schyman i miniatyr.

Tänk efter – hur mycket F!-liknande propaganda har ni inte sett idag, och hur många har ni sett som tar upp problematiken för de kvinnor som är mest förtryckta? De som behöver det allra största stödet i samhället? Knappast mycket, om ens något. Vad kan det bero på? Min teori är att de som skriker högst om de saker som jag har nämnt är även de som vägrar acceptera att förtrycket mot kvinnor är större i andra kulturer än den västerländska. Det är samma personer som anser att det är rasism att vilja minska invandringen. Och medan de skriker sig hesa och protesterar mot att det inte är jämställt i styrelsen på bolag så ökar förtrycket mot de kvinnor som behöver stödet allra mest. Och så skjuter vi på problemet en dag till…

Våldsvågen som härjar i Sverige kommer knappast att avta inom en överskådlig framtid. Den som inte bara läser Aftonbladet eller Expressen är mycket väl medveten om vilken grupp av män som står bakom en klar majoritet av ökningen. Påtalar man detta får man något pundigt skitsnack om att den gemensamma nämnaren är att de är män – och inte vilken kultur som de är uppvuxna i – och att det är därför som feminism behövs. Hade jag vart uppväxt med en sådan kultur hade jag med största sannolikhet haft en rutten kvinnosyn. Det handlar inte om hudfärg utan det handlar om kultur och bakgrund/uppväxt. Det ska inte vara tabu att kritisera en kultur, vi har inga problem att göra det när vi pratar om könsstympning eller barn-aga, men pratar man om att en viss typ av män från en viss kultur har dålig kvinnosyn så är man rasist.

Skilj på kritik mot kultur och hudfärg!

Och snälla, snälla… sluta för bövelen hävda att den gemensamma nämnaren är att det är män som står för den radikala ökningen som vi dagligen läser om i tidningarna. Med den logiken är den gemensamma nämnaren att alla är människor. Leta efter minsta gemensamma nämnare och det är inte att det är män. Sen vill jag inte ni är idioter heller och tror att alla män från andra kulturer är kvinnomisshandlande skitstövlar som anser sig ha rätten att förgripa sig sexuellt på kvinnor. Då är ni ännu större nötter.

How I met your Friends

Igår fick jag en idé om ett socialt experiment som jag vill testa. Jag gillar sit-coms i stil med ‘Friends’ och ‘How I met your mother’ även om jag inte direkt följer serierna. Friends har riktigt sköna karaktärer som lirar bra ihop, och How I met your mother-gänget ser alltid ut att ha det så trevligt när de sitter i baren i sitt vanliga bås, dag efter dag. Dessa element vill jag slå ihop till till vad jag har valt att kalla ‘How I met your Friends’. Hela konceptet är rätt enkelt – sex av mina vänner träffas på en utvald krog, vid samma bås, vid återkommande tillfällen. Jag efterlyser därför vänner som kan identifiera sig med karaktärerna från serien Friends. Med andra ord söker jag en Joey, Rachel, Chandler, Monica, Ross och Phoebe.

Känner du att du identifierar dig med någon av karaktärerna lite extra? Vill du träffa mina vänner och kanske få någon skön vän på köpet?

Phoebe – Ledig!
Joey – Ledig
Chandler Ledig!
Ross – Ledig!
Monica – Ledig!
Rachel – Ledig!

OBS! Man måste inte stämma överens 100% med karaktären såklart, men det vore kul om man kan identifiera sig med rollfiguren lite. Jag kommer även att försöka kombinera det så att personerna som anmäler intresse INTE känner varandra sedan tidigare, i så stor utsträckning som möjligt.

Jag kommer inte att närvara själv. Möjligen gästspelar jag någon gång.

Såå… Har jag några sköna snubbar och tjejer som vill testa på ett socialt experiment och kanske få någon ny vän på köpet?

Tillbaka från Idre!

Sådär. Nu är man tillbaka i verkligheten och Göteborgs tycks slå något slags världsrekord i gråskalor. Uppiggande, verkligen. Passade på att klippa ihop en video som sammanfattade vår tid där och jag skulle göra det mesta för att få en vecka till där. Dessvärre verkar inte videon fungera i mobiltelefoner, så vill ni se den behövs en sån där dator.

Fullscreen och relativt högt ljud rekommenderas!

Det här är ingen riktig Post!

Så, jag tog 200 exemplar av en broschyr och gick till ett postombud för att paketera och posta dessa. Jag vägde 50st på kontoret och de vägde 960-970 gram totalt. Jag minns inte exakt, men det var under ett kilo i alla fall. Jag tänkte att om jag skickar 100st per kuvert så räcker det med två kuvert, i och med att jag kommer under totalvikten på 2kg per kuvert. Sagt och gjort, jag tog på mig jackan och kängorna och gick till det postombudet som ligger närmast jobbet.

Jag köpte mina två paket och skrev mottagaradressen samt returadressen om det skulle vara något problem, därefter la jag in 100 foldrar per kuvert och tejpade igen kuvertet. När jag lämnade in kuverten så vägde de tydligen 2150 gram styck och det var tydligen inte okej. I min enfaldighet så antog jag att kuverten får innehålla två kilo, men två kilo är totalvikten inklusive själva förpackningen.

Jag frågade hur mycket extra det skulle kosta och fick till svar att det skulle bli 95:- extra per kuvert. Dvs, exakt vad kuverten kostade, varpå jag påtalade att det skulle bli billigare att köpa ett till kuvert och paketera om blanketterna. Kvinnan i kassan log mot mig och hymlade lite lätt med ögonen medan hon sa ”Ja, det stämmer!”. Någonstans här kände jag att jag var på väg att få mitt egna personliga Falling Down men valde att bita mig själv i läppen för att inte dra någon gammal ramsa om ”Det här är ingen riktig Post!

Gick åt sidan och sprättade upp kuverten och plockade ut lite broschyrer. Såklart fastnade en del broschyrer i klistret på kuvertet och dessa fick pillas bort med stor försiktighet. Är det något som Posten verkligen kan göra så är det att göra bra kuvert-klister. Resten kan diskuteras.

Vallad och klar!

Packade ner snowboarden i min förvaringsväska och tog spårvagnen mot Guldheden. Jag misstänkte att man skulle få lite lustiga blickar när man kliver på en spårvagn med en snowboard, och jag kan intyga att jag hade rätt i mina misstankar. Västtrafik klarade snötrafiken med bravur (nåja, en liten försening får man trots allt räkna med) och ganska snart var jag hemma hos Erik. Det var lite jobbigt att gå uppför gångvägen när den var helt oplogad, men å andra sidan hade jag inte räknat med att Göteborgs stad skulle vara förutseende rörande snöröjningen den här säsongen… It would be a first…

Sist jag vallade en bräda eller ett par skidor så tog man en vaxklump och smetade på undersidan, och sen var det bra med det. Utveckligen och tekniken har väl gått snäppet längre nu, för nu ska man tydligen smälta vax med en strykjärnsliknande grej och därefter smeta ut det över hela brädan. Sedan river man av det med en slags isskrapa och därefter ska brädan borstas. Sen är det bara att kasta sig i backen. Efter vallandet bjöd Erik på ett glas rött, men sen var jag tvungen att röra mig hemåt för att sätta kvällsplanerna i verket. Nu är jag klar för Idre – underställ, fleecetröja, snowboardkläder, goggles, hjälm samt bräda (vallad och klar!) inklusive bindningar och en balaklava. Det enda jag saknar före jag är riktigt redo är en fångrem till snowboarden, men… den kan jag köpa i vilken Stadium-butik som helst för en billig peng.

Vi har även satt upp ett slags mål med resan – vi ska sätta en front flip. Kan bli spännande!

Kulturella skillnader

Hela debattklimatet i Sverige är rätt löjligt och det känns som att politikerna lever längre och längre från verkligheten. Varenda politiker, utom SD, pratar sig varm om mångkulturen (eller åtminstone, har gjort fram tills nyligen). Det är därför lite intressant att endast fem av Riksdagens 349 riksdagsledamöter bor i ett utsatt område*. Jag kan knappast vara ensam om att vara av uppfattningen att en klar majoritet av människor som talar varmt om mångkulturen gör allt för att själva undvika att bo i dessa områden. Det är inte så konstigt att man talar gott om mångkulturen och man pratar om exotiska danssätt, maträtter och annat positivt när man inte själv behöver bo i de utanförskapsområdena som skapas pga värdelös integration. Tänk efter själva. Henrik Schyffert, Zara Larsson, Åsa Romson och din granne/vän som talar så varmt om detta fenomen… Hur många av dessa bor i något av dessa områden? Och de som bor där, skulle de välja att bo där om de fritt fick välja? Knappast, en ytterst liten del skulle frivilligt välja att bosätta sig där.

Det här är dock inga nyheter utan alla som har granskat och ifrågasatt detta känner till det här sedan länge. Det nya är att nu börjar allmänheten, och inte bara de kritiska granskarna, få upp ögonen för detta. Det märks främst genom att man läser lokala nyhetstidningar och inte skräp som Aftonslasket eller Ex-pressen. Ta till exempel denna artikel från Dalarnas Tidning från igår. Samma dag säger vår excellente statsminister att det inte finns någon koppling mellan de ökade sexuella trakasserierna och invandringen. Man kan inte annat än att ta sig för pannan! Det är ingen hemlighet att kvinnosynen i MENA-länderna skiljer sig markant från det västerländska sättet. Istället får man höra svammel som att det inte finns några kulturella skillnader mellan män. Yeah, verkligheten håller med. Kvinnorna i Köln håller säkert också med. Även männen från dessa länder säger själva att det är chockartat att se hur västerländska kvinnor beter sig.

Jag är fullt medveten om att sexuella trakasserier förekommer även hos västerländska män. Skillnaden är dock att de 1) är psykiskt störda eller 2) vet om att de gör fel. Här anser sig männen ha rätt att göra det, och det är en väsentlig skillnad. Vi har problem med sexuella trakasserier, absolut. Det betyder dock inte att vi ska blunda för eller ursäkta detta beteende med att ”det finns faktiskt svenska män som gör så också…” Vad är det för jävla försvarstal? Försöker man normalisera detta eller vad är grejen?

*=Artikeln har några år på nacken, men inte mycket har ändrats. Dock var detta den bästa sammanfattningen jag hittade.

Nästan som hemma

Temperaturen kan inte ha vart många grader under noll-strecket eftersom jag inte frös om händerna eller om ansiktet. Snöflingorna dalade ner från himlen och de la sig genast bredvid sina kompisar som hade dalat ner en tid innan de själva. Snön knarrade sådär mjukt och härligt under skorna för varje steg jag tog, och när jag tittade mot himlen fick jag alltid en snöflinga i ögat. Tydligen tyckte de att det var en bra idé att landa just där. Å andra sidan så landade de precis överallt, så varför skulle mitt öga vara något undantag?

Jag kom till hållplatsen och vagnen skulle komma snart men jag kände att jag likaväl kunde gå. Luften var frisk och kvällen var sådär vintermörk som kvällar ofta kan vara i Norrland, men sällan i Göteborg. Eftersom det varken blåste eller var kallt så kunde jag inte låta ett sådan tillfälle glida mig ur händerna. Jag vandrade över Stigbergstorget och vid Fjällgatan började jag rita figurer i snön. Jag kom att tänka på det där konstverket som någon lustigkurre ritade vid Vallgraven (hädanefter Ballgraven). Jag försökte ha lite bättre fantasi och ritade Kalle Anka. Här vill jag även understryka att jag tycker att konstverket i snön var en briljant idé och fick mig att skratta högt. Alltid stör det någon. Lysande!

Fortsatte min promenad i den Göteborgska kvällen och kände mig nästan hemma för en sekund. Inte hemma som att ”Göteborg är staden jag bor i” utan hemma som att ”Jag är tillbaka i Norrland”. Och det ska sägas, man blir mer nostalgisk med åren och anledningarna som håller mig kvar i Göteborg blir färre och färre. Jag är väl inget super-fan av vintern som kan vara däruppe, men de praktiska skälen blir färre och färre. Vem vet, jag kanske vänder hemåt om ett par år och roar mig med att rita snöfigurer på daglig basis?

Paula

Det var egentligen rätt konstigt att vi tappade kontakten i ett par år eftersom vi alltid har kommit överens. Eller, att tappa kontakten kanske var att ta i, men vi umgicks väl inte sådär flitigt som vi gör idag. Vi kunde träffas på en öl ute på stan, ta en pizza på något ljusskyggt ställe eller jaga en Geocache i något lummigt skogsområde. Jag vet inte var vändpunkten kom, men jag antar att det var den där kvällen på Henriksberg när vi kollade på Ola Aurell och drack en Fanta och Rosé.

Vi står väldigt långt ifrån varandra i många frågor, t.ex politik. Det är få, om ens någon, som jag kan vara så politiskt olik men ändå känna att det är okej. Vi vet att vi är olika och vi respekterar det, även om vi inte håller med varandra. Vi ger inte dömande blickar till varandra utan konstaterar att vi inte är överens och även om vi inte förstår varför vi tycker den andra tycker som denne gör så fungerar vi.

Paula är en kvinna som är fantastisk på att gestikulera och uttrycka sig med hela sin kropp, oavsett om det är ansiktsuttryck eller endast kroppspråk. Det finns heller ingen som kan tiga lika bra som henne och ändå lyckas att förmedla känslor. Förutom detta så har hon svart bälte i emoji-användande, och då menar jag inte de där tre aporna som många (inklusive mig själv, jag vet…) gör i tid och otid.

Paula är en sådan vän som köper en reflex till en när en har vart för slarvig för att köpa det själv. Och med ”en” så menar jag mig själv. Jag fick en söt nallebjörn i gulgrönt reflexmaterial som numera hänger på min vänstra sida av jackan. Varje gång jag tar på mig jackan är jag noga med att se till så att reflexen är vänd åt rätt håll. Detta så att mina medmänniskor ska se att reflexen har en figur på sig och att det inte bara är en tråkig reflex. Hon är även en sådan vän som lär mig att prata franska. Utan henne hade jag aldrig kunnat säga Min lilla höna på franska, och Gud vet var jag hade vart idag om jag aldrig hade lärt mig den frasen.

Alla borde ha en Paula i sitt liv.

Nattliga nöjen

Jag kom hem betydligt senare än planerat i onsdags på grund av att quizzen var väldigt rolig den här gången. Dels berodde det säkerligen på att jag inte har quizzat på ett tag, men en troligare anledning är sällskapet. När jag väl kommer igång så är jag lite som en snöboll som inte går att stoppa. Istället slår jag mig ihop med övrig snö, eller människor om man så vill, och kvällen blir bara roligare och mer sammanhållen ju mer klockan blir. Vad jag däremot har en tendens att glömma bort, eller ignorera om man så vill, är att det alltid kommer en morgondag. Solen kommer alltid att vinna över natten och snöbollen kommer således att smälta och jag kommer att vara väldigt trött.

Torsdagen var inget undantag och jag fick kämpa för att kriga mig igenom dagen. Efter jobbet svängde jag förbi Samir för att hjälpa honom att installera nya RAM-minnen i Mac´en. Samir bjöd även på fantastisk spaghetti och köttfärssås. Köttfärssåsen innehöll marinerade vitlöksklyftor, något som jag aldrig testat, men risken snedstreck möjligheten finns att det blir en stående ingrediens i mina kommande köttfärssåser.

Väl hemma så lade jag mig i sängen ganska omgående. Vaknade vid 01-tiden av att Joel och Josefine kom hem. Och jo, de var rätt smidiga till en början. Eller, jag antar det eftersom jag inte vaknade, men sen började Youtube. Jag brukar inte ha bekymmer med det men när man kollar på live-videos, t.ex konserter, så är ljudet extremt ojämnt. Vi pratar alltså ojämnare än när man går från ett Vänner-program till ett reklamavbrott. När programmet börjar så måste man höja volymen för att höra bakgrundsskratten, men när reklamen bryter programmet så hörs det till nästa spårvagnshållplats.

Jag tänkte vara lite diskret och peaka Joel genom att skriva i Facebook-chatten. Minuterna flöt förbi och responsen uteblev. Jag kände att jag måste försöka få lite sömn eftersom jag skulle upp och simma i morse (vilket jag även gjorde, och jag fick mig en positiv överraskning. Mer om det senare. Kanske) men det var näst intill omöjligt med den ojämna ljudnivån.

Såå… vad gjorde jag?

Jag tog min telefon och fixade så att högtalaren i vardagsrummet började spela Celine Dion – My heart will go on. Jag tänkte att det, om något, borde ju fånga hans uppmärksamhet. Det tog ungefär 30 sekunder innan det hördes ett ”KUUUUUL!” från vardagsrummet. Budskapet gick fram, Joel tittade på telefonen och volymen sänktes.

Jag är ett geni.