Nostalgi

Nattsuddade lite och klickade runt på lite olika länkar på Facebook som ledde mig från den ena vännen till den andra. Roade mig ett tag med att klicka på min systers album och fastnade på korten som hade några år på nacken. Började bläddra igenom dessa smått och skrattade en hel del över hur fan man såg ut förr i tiden. Hur fan jag kunde ha en piercing i läppen så länge som jag hade. Åt hur nyvaken Linus ser ut när han sitter på soffan i Kortedala för sju år sedan. Hur glada vi var på kollektiv-tiden…

Rankvist och Ek i vår första kollektiv-lägenhet, Kortedala

Det var på den tiden då jag fortfarande hade gott om hår, även om man redan här kan ana att ett par vikar börjar gro. Inget passar väl bättre än Kadesch Kadengs gamla dänga Pojkar, och framförallt med låtraden; ”Jag tänker tillbaka på hur jag var när jag var tjugo, trodde jag vuxen, trodde jag var man…” Med handen på hjärtat var vi äldre än 20, vi var väl närmare 23-24 eller något sådant. Ett par år hit eller dit i den tidiga 20-årsåldern spelar inte så stor roll, man har ungefär samma värderingar i just dom åren. Vi var nöjda över att ha lyckats lämna Norrbotten bakom oss. Framför våra fötter låg ett ännu oupptäckt Västra Götaland, med Göteborg som främsta prioritering.

Nostalgin kommer sakta krypande, men även om vi hade förbannat roligt på den tiden skulle jag inte gå tillbaka. Var tid har sina fördelar och sina problem, och jag antar att man måste uppleva allihop för att få en rättvis syn på livet. En sak som alla foton har gemensamt är att det är tid som har förflutit. Tid som inte kommer tillbaka, oavsett hur mycket man vill det eller inte. Foton framkallar minnen och tar en tillbaka dagar. Veckor. Månader. År. Ungefär som i fredags när jag satt mittemot min vän och tiden vreds tillbaka sex år. På samma sätt vreds tiden tiden tillbaka när jag såg dessa bilder.

Ja, herregud. En pojkspoling som knappt var torr bakom öronen tog sitt pick och pack och flyttade till Göteborg. Vägen till att få mitt egna förstahandskontrakt på en lägenhet i Majorna har vart allt annat än spikrak, men till sist så hamnade jag här. Och vilken jävla resa det har vart! Det är bra att kort finns sparade så man kan ta sig tid att titta på dessa och se tillbaka på den tid som inte längre finns kvar.

För i slutändan så värderar vi livet baserat på våra minnen. Minnen är allt vi har; jobb, kärlek, familj, vänner och nöjen. Allt är minnen. Och det är det värdefullaste en människa kan äga. Utan minnen är vi ingenting.

2 reaktioner till “Nostalgi

  1. Jonas. Vackert skrivet, speciellt det sista stycket. Jag håller med. Men vet du vad som är mer värdefullt än minnen? Delade minnen. Olika fragment i olika nyanser som pusslas ihop till en gemensam bild. Som delvis också blir något nytt i mötet med den andras perspektiv. (Jag gillar våra minnen och jag älskar att dela dem med dig, men det visste du redan.)

  2. Delad glädje är dubbel glädje, sägs det. Och samma sak gäller nog för minnen, att delade minnen är dubbel glädje. Jag är mycket förtjust i våra minnen, och ser fram emot kommande minnen att dela med dig, Sofia.

Kommentarer inaktiverade.