Människobyn och grottan

Idag var första dagen som jag lämnade Örnvik. Jag, farsan och Peter tog en bil till Arjeplog (eller Människobyn, som farsan kallar samhället). Jag passade på att hämta ut två paket som jag har beställt, Peter köpte några lister och farsan var på jakt efter en lampa, men han vände rätt snabbt i affären då det var så mycket folk där. Haha. Jag vet inte om det är något som farsan har smittat av sig på mig med, men det kändes skönt att åka från Arjeplog och styra kosan mot Örnvik igen.

Det första jag gjorde när jag kom till Örnvik var att kasta av mig jeansen och ta på mig ett par mjukisbyxor. När jag kom ut ur sovrummet märkte jag att farsan hade gjort samma sak. Eller ja, han hade dragit på sig sina långkalsonger och gick runt i dom istället. Efter att ha haft mjukisar i snart två veckor så kändes det väldigt obehagligt med jeans, men känslan av att dra på sig mjukisbyxorna igen var awesome.

Det är en fördel här, det finns absolut ingen som tänker på vad man har på sig. Förvisso skiter jag i vad folk tycker och tänker om min klädstil eller utseende, men det är klart att man märker att folk glor mycket ifall man går till affären i mjukisar, ett linne och träskor. Här tittar inte ens någon på det eller höjer ögonbrynet över det. Och det är det jag gillar, hela mentaliteten och friheten. Det kanske inte är händelsernas centrum, men det är heller inte tillgjort med putsade fasader och indirekta krav eller riktlinjer från omvärlden.

Temperaturen ligger några grader under nollstrecket varje natt, och det är i princip bara när solen är uppe som det är plusgrader. Solen går ner ungefär vid 18-tiden, och det känns som att den går ner tidigare och tidigare för varje dag. När solen går ner här finns det inga gatulampor eller övriga ljusskällor som lyser upp mörkret, utan det är mörkt. Riktigt mörkt. Jag menar mörkt som i att man inte ser längre än ett fåtal meter. Det är i princip obligatoriskt att använda pann- eller ficklampa när man går utanför kåken.

Till helgen blir det storbesök. Om jag har förstått det här rätt så kommer Trubbel, Ida, Göran, Tomas och Jörgen. Och kanske någon mer som jag har glömt. Men det är till helgen. I morgon ska vi ut på äventyr, förresten! Laban kom förbi och berättade historier om lappflickor som gömde sig i grottor på Nissanosoulo, vilket är en klippö i Tjeggelvas. Här gömde de sig för öh, rövare och vågade bara elda nattetid. Under dagarna satt de och höll utkik efter bråkstakarna och gjorde så lite väsen av sig som möjligt. Det låter förvisso som en skröna som författades på ljugarbänken, men å andra sidan vore det kul att utforska ön och som vi alla vet så finns det ett korn av sanning i varje historia. Och kornet i det här fallet kanske är grottan.

En tanke om “Människobyn och grottan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

2 + 8 =