Kort, kortare, 21:a december

Idag är den mörkaste dagen för säsongen och efter i morgon blir det bara ljusare och ljusare. Det betyder att från och med i morgon så har resan mot midnattssol börjat. Jag är fortfarande osäker på om jag föredrar midnattssol eller norrsken… norrskenet är oerhört vackert och romantiskt, men sällsynt. Midnattssolen och ljuset är konstant, så man upplever det oftare och får en mer konstant känsla. Å andra sidan så behöver jag inte välja.

Idag är det även ett år sedan jag tog körkort. Jag är alltså halvt klar med prövotiden och det känns fint som snus! På tal om snus så har jag vart snusfri i över två veckor och nu håller jag även på att vänja mig av med nikotinet, vilket går över förväntan. Kanske beror det på att jag är isolerad i Örnvik och inte direkt har något val. Stig röker förvisso konstant, så jag hade haft möjligheter att fuska om jag hade velat… kanske går det så bra för att jag bestämt mig? Oavsett anledning så förändrar det inte det faktum att det går bra.

Sva(n)te kom in vid 11-tiden och frågade om vi skulle sladda till Ballék. Jag kastade ett snabbt öga på termometern. Minus 0,5 grader. Ögat vandrade från termometern till Svate, men han tycktes inte greppa min skeptiska blick. Sist jag sladdade till Ballék vid den här temperaturen så byggdes det snöberg på sladden konstant, och som vi alla vet så är kramsnö inte det lättaste – eller roligaste – att skotta. Däremot tänkte jag att det kunde vara en bra idé att bredda leden och pejla in läget inför utstakningen, så jag hängde på.

Föret var fantastiskt! De senaste dagarnas blida hade fått snön att sjunka ihop lagom mycket. Styrde jag lite från leden så sjönk jag ner ungefär en decimeter, vilket min maskin gott och väl klarar av. Då föret var fantastiskt så passade jag på att bredda leden där det var lämpligt, vilket gör det lättare att sladda framöver. Även om föret var fint så är leden i behov av en sladdning, så vi får se om det blir före eller efter jul.

Väl framme i Ballék insåg jag att det återigen var dags för skottning. Denna gång gick det snabbt och innan någon ens han säga ‘kvistfritt kvastskaft’ så var vägen fram till stugan uppskottad. Jag satte nyckeln i låset och klev in i stugan – första gången för den här säsongen! En obeskrivlig känsla sköljde över mig när jag gick där, och jag såg genast fram emot att spendera många nätter här. Ballék får mig att känna en avkoppling som inte existerar på många platser, och jag älskar den känslan!

PS! Ska försöka hålla mig från att prata så mycket politik. Jag vet att det blivit en del politiska inlägg den senaste tiden…

2 tankar om “Kort, kortare, 21:a december

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

2 + 2 =