Mot Dumhetens hav!

Jag satte äntligen fingret på vad jag älskar mest med Örnvik. Friheten, skulle några svara, och ni är bra nära. Det är en god andraplacering, men… det som jag älskar mest är ärligheten. Oavsett om du är en i klanen Rankvist eller en total främling så kommer du att behandlas likadant. Gör du något bra så får du beröm och tacksamhet, men ställer du en korkad fråga så kommer du att få höra det, och räkna med att interna öknamn kommer uppstå.

Alla i Örnvik har ett smeknamn, och bakom varje smeknamn finns en historia. När någon frågar om smeknamnet kommer majoriteten att skratta åt hur det uppstod, men om smeknamnet är ditt så kommer du att ta dig för pannan – inte för att du skäms, utan för att du vet att det på något sätt är befogat.

Befogat. Ärligheten och smeknamnen är alltid befogade, och det känns skönt. Det är inte frågan om mobbning eftersom det är på lika villkor, och alltid med kärlek. Ingen kommer att döma dig för att du inte kan byta slides, men om du råkar kalla en liten kulle för ett fjäll så är det en historia som kommer att berättas i åratal. Tro mig – jag vet. Och det var förtjänt.

De historier (och de är många) om människorna här är magisk. Och det finns inget bättre sätt att stärka banden mellan varandra än på påsken. Askonsdag är här, likaså syster Anna, och dumhetens hav ligger framför oss. Fruset. Starta skotern, på med hjälmen och plattan i mattan, för i morgon är det skärtorsdag!

PS! Yamaha > Polaris