Ingen saknad

Jag minns knappt när jag sov längre än 07.30 i Örnvik. Det ljusnar rätt tidigt numera, och solen är uppe betydligt längre. Jag betade snabbt av dagens sysslor och precis när jag var klar fick jag reda på att det var en utflykt planerad. Destinationen var Ramanj-sjöarna på andra sidan Tjeggelvas. Jag har inte vart på Tjeggelvas sen den hemska resan till Västerfjäll för ett par månader sen, men sjön har lugnat ner sig. Visst, snön är fortfarande som socker och här och var är det lätt att maskinerna sjunker ner. Dock inget flövatten och det är alltid ett plus i min bok.

Emmy och Måns relaxar

Ida och Anna gör samma sak

Simon, Danne Matta och Trubbel grejar på

Paus i utflykten

Visst, Ballék i all ära, men det är inte direkt frihet på samma sätt. Känslan att ligga kring 100 km/h på en skoter medan man kör över en sjö är obeskrivlig. Omgiven av vita kalfjäll och frisk luft gör något med mig, och säkert med alla som upplever det. Adrenalinet och endorfinet slår i topp, och då vill jag även understryka att jag varken är speciellt skotertokig eller vidare förtjust i höga hastigheter, men… men… det är något som får mig att gå loss på alla cylindrar i dessa ögonblick.

Nu ska jag bara byta kläder och sedan he mig ner till Trubbel. Vi ska göra varma mackor i mackjärn över öppen eld och sedan spela poker.

Påminn mig igen om varför jag inte alls saknar Göteborg.

2 reaktioner till “Ingen saknad

Kommentarer inaktiverade.