Nu. Det är nu.

Det kändes nästan overkligt att åka Yamahan upp till Ballék idag. Solen stod högt på himlen och temperaturen var kring behagliga -10. Snön på träden gnistrade ikapp med snön på marken och jag fick fälla ner de inbyggda solglasögonen i hjälmen för att inte bli bländad. Luften kändes sådär härligt friskt som den bara kan göra i fjällvärlden, lite som att luften i Göteborg endast kan lukta alger och tång.

Jag gladde mig att ’Svantes grop’-skylten stod kvar på den sista höjden före Ballék. Jag har inte vart upp dit på över en månad så jag hade ingen aning om den skulle vara översnöad, nerblåst eller kanske till och med bortplockad. Men nej då, den stod där och hånade Svantes fastkörning i all sin prakt med sina blodröda och sneda bokstäver. Ingen har någonsin anklagat mig för att vara konstnärligt lagd, och de som sett skylten kan nog också intyga det.

Väl framme vid stugan började farsan kapa de fyra vedstockarna som väntat på oss i snart två månader. Mitt jobb blev att stapla de prydligt i vedförrådet i förgården. Det kändes lite magiskt att återigen gå på de knarrande plankorna och andas in lukterna av kojan. Innestugan såg ut som den alltid gör och lusten över att återigen besöka stugan någon natt gjorde sig ytterst påmind. Kanske blir vi ett gäng som åker upp i morgon eller till helgen, det vore helt dunder! Micke i Bergvik har även bjudit in mig till deras timrade stuga i Skierfa tillsammans med Carina och Jeanette. Jag fick den inbjudan för någon månad sen men han klargjorde förra veckan att den fortfarande gällde.

På vägen ner mot Örnvik låg jag bakom farsan hela tiden. Jag hade varken bråttom eller någon större lust att återvända till Örnvik direkt, men jag hade heller ingen större lust att vara ute och finåka själv, men just där och då så blev jag påmind om att den vackraste tiden här uppe precis har börjat. Det är nu det kommer roliga campinggäster, främmande turister, släktingar, vänner och deras bekanta. Det är nu livet här börjar, det som jag sett fram emot sedan jag satte min fot här i november. Det är nu vi kommer att vara ute hela dagarna och grilla korv, steka pannkaka, ha interna fisketävlingar, bada bastu, spela poker och ses på campingens olika eldstäder medan elden lyser upp himlen. Det är nu som dagarna blir behagligt långa (det är fasen ljust till efter 18 numera!) och det är nu som man mår som allra bäst här.

Ska försöka lägga mig i tid idag. Fick jobb att hämta Vilma i Arjeplog i morgon, hon behövde lift till Örnvik. Passar oss fint, måste ändå åka in till samhället (som kallas ’Plassn’ i folkmun) för att proviantera lite. Har inget emot att leka taxi och det ska bli trevligt med sällskap på redan.