Osociala medier

Vrid blicken från skärmen

Från tryggheten, värmen

Ifrån din smarta telefon

Vik bort från dessa beten

Och se verkligheten

Du har blott existensen till låns

Raubtier – Jaga hårt

Raubtier har en del texter som får mig att fundera på hur samhället fungerar – men även vad som inte fungerar. Deras Opus Magni är nog den mest träffsäkra samhällskritik som jag hört i musikväg hittills. Hatten av Raubtier, hatten av! 👏🏻

Detta stycke är dock från låten Jaga hårt, och varje gång som jag hör ovanstående rader så börjar jag fundera på varför det egentligen heter ”sociala medier”. Visst, jag förstår att man interagerar med varandra digitalt och bygger upp ett slags IT-alias, men dessa sociala medier ska uppdateras och underhållas i tid och otid. Med dagens handhållna datorer – för det är just det smartphones är – så har det även blivit lättillgängligt för en klar majoritet av Sveriges befolkning. Det ska Facebookas, Instagrammas, Twittras, Snapchattas och [insert random plattform] i tid och otid.

Var man än tittar så ser man folk med mobilen i näven och näsan i skärmen. Dessa sociala medier har delvis fört oss närmre varandra, men samtidigt har vi aldrig vart längre ifrån varandra. Paradoxalt, jag vet. Delar av mig vill kasta min iPhone i Tjeggelvas och inte vara med om den här tekniska revolutionen som vinner mer mark för varje dag. Å andra sidan älskar jag tekniken och framstegen, men jag anser att det gör ett för stort intrång i det sociala livet.

Att gå ur Facebook är bland det mest befriande jag gjort. Och det gjorde mig inte mindre social. Dessutom sitter Facebook på ohyggliga mängder personlig information, något som skrämmer mig varje gång jag tänker på det. Å andra sidan så gäller detsamma för t.ex Google och Apple… Man kanske skulle börja kommunicera med papper och penna istället?