Kassandra

När jag ser tillbaka på det jag kritiserat genom åren så känner jag mig ibland som Kassandra i den grekiska mytologin. Hon hade fått gåvan att se in i framtiden, men förbannades av Apollo så att ingen skulle tro på hennes förutsägelser och det fick henne därmed att verka galen. Nu är det 2018 och jag har kanske inte haft helt rätt, men historien kommer åtminstone att ge mig mer rätt än de som fördömt det larm som jag förgäves försökt ljuda. Fler och fler börjar se det jag har sett länge, och fler och fler höjer sina röster.

Det här får mig att konstatera något som jag redan visste – priset för den som är först med att säga något kritiskt och kontroversiellt, även om alla redan vet det, är högt. Väldigt högt. Det är allt från social stigmatisering bland vänner och familj till svårighet att få, eller behålla, en anställning. För alla andra, som håller tyst, är det däremot en vinst. De ges plötsligt lyxen att tala friare om det. Det är det här som kallas för åsiktskorridoren, och den har svängt 180 grader på mindre än ett år. Kul för er som följer den, det hade dock vart roligare om ni tänkte på det när vi var ett fåtal som stod ensamma och vågade tala.

Helt plötsligt ser inte Kassandra så galen ut längre.