Piron, paron och tallegrenar

Jag tycker om att tänka, vrida och vända på saker för att se de ur ett nytt perspektiv. Bland det värsta jag vet är när människor är enkelspåriga och strängt propagerar för sin sak utan att ens försöka se andra sidor av myntet. Däremot förstår jag varför man, direkt eller indirekt, gör på det viset. Det är helt enkelt bekvämare än att ifrågasätta sin egna uppfattning. För det är svårt. Tro mig, det är riktigt, riktigt svårt att tvingas omvärdera och byta ståndpunkt.

Jag kan väl inte direkt påstå att jag ofta byter fot i olika frågor, för det skulle samtidigt betyda att min egna uppfattning inte är speciellt stark. Å andra sidan vet jag inte om det är positivt eller negativt – det kanske är neutralt? Däremot vet jag att jag ofta tycker starkt om olika saker, vilket kanske samtidigt innebär att jag inte utmanar min världsbild lika ofta, eller rejält, som jag egentligen vill tro. Tunga frågor som är rätt svåra att besvara.

Då och då springer man på människor i livet som gör det lite enklare att göra detta. Människor som kommer in och, tja, kanske inte vänder upp och ner på världen, men som man tycker om att prata om det mesta med. Sådana relationer är sällsynta och värdefulla, och när jag ser tillbaka på diverse situationer så inser jag att jag saknar just konversationen i sig, och hur samspelta man kan vara.

Om du förstår, så… äpple!