Ringrostig eller trög?

Det känns alltid lite konstigt att starta upp de system som jag jobbade i under fyra år. Delar av mig tycker att jag har lämnat det bakom mig, men delar av mig tycker att det är skönt att vara tillbaka. Vissa ärenden betas av rätt snabbt medan andra kräver att jag tänker till – om det beror på att jag är ringrostig eller att ärendena har blivit knepigare lämnar jag därhä… Eller, vem försöker jag lura? Dig? Du är nog smartare än så, du har ju trots allt vettet att besöka Sveriges vettigaste publikation – Rankvist.se! Det beror självklart på att jag är ringrostig, och man blir väl lite trögare dag för dag. Sakta, sakta…

I vilket fall som helst, det var min första heltidsdag idag. Det är skönt med extrapengar, men det var med mycket ångest som jag öppnade locket till min MacBook. Trots allt så är det nu som det är som finast här. Vi har plusgrader på dagarna och under nätterna börjar det närma sig nollan. Den varma temperaturen gör såklart att skoterlederna smulas sönder och att det finns risk för flövatten på sjöarna, så nu gäller det att köra sig less på skoter och besöka de ställen som man vill se. Å andra sidan har jag redan gjort detta för säsongen och jag kommer att kunna åka ut på eftermiddagen och bara må gott. I morgon måste jag till Arjeplog men kommande dagar tänker jag ta Yamahan och köra över till Ramanj. Där har jag 4G-täckning och kommer att ligga på ett renskinn i strålande solsken och lyssna på musik och bara känna att livet är jävligt bra.

Just nu sitter fem av sju syskon i köket och skrålar. Det är farsan, Göken, Stig, Karin och Ingrid. Det är sällan som det är fem i skaran som samlas, så det är nog lite speciellt. Jag är lite förvånad över att höra så stora mängder skratt och nästan ingen diskussion, men det är mycket trevligt. Jag känner att jag har fått nog av alkoholen sedan i påskas och veckan efter när Göteborgs Hawaii-lappar kom upp och gjorde fjällen osäkra. Jag behöver återhämtning. Det är ändå rätt skönt att bara ligga inne och relaxa och fundera på vad sommaren har i beredskap.

Nu är solen uppe rätt länge också. Enligt diverse väderappar så går solen ner någonstans kring 21.30, men det är ljust betydligt längre än så. Midnattssolen är på väg med stormsteg och jag längtar lite tills snön är borta på ängarna och gräset växer sig högt. Jag ser fram emot att se Leo springa (nåja, han lär väl mest bara slöa) över vidderna och jama lite här och där. Vem vet, han kanske hittar någon begravd jaktinstinkt och fångar en råtta.