Tales from Tjeggelvas

Till skillnad från föregående säsonger och besök så blir det ingen film i år. Detta beror på lite olika orsaker, men den största orsaken är att jag inte tycker om att upprepa mig. Jag har visat magnifika landskap, såväl sommartid som vintertid, och min kusin Trubbel har berättat om sina barndomsminnen från Örnvik. Även om jag skulle visa upp andra fjälltoppar och stugor så tror jag inte att det skulle skilja avsevärt mycket från mina tidigare alster, och frågan är om den oinvigde skulle märka någon skillnad. Jag vill inte förmedla en ”Jaha, ännu ett fjäll”-känslan, utan jag vill visa något nytt.

Målet med mina filmer har inte vart att visa upp en trollbindande natur som ett fåtal fått uppleva, utan målet med filmerna har vart att förmedla vad jag känner inför fjällvärlden kring Arjeplogsfjällen. Med handen på hjärtat konstaterar jag stolt att jag lyckats väl med detta. Även om en känsla aldrig kan förmedlas korrekt via bilder, rörliga som orörliga, så har jag kommit en bit på vägen. Jag vill inte bli den som kastar ur mig repetition, utan när jag gör något så vill jag alltid att den senaste skapelsen ska överträffa den föregående.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört berättelser från min far, hans bröder och hans systrar, om hur det var att växa upp i Örnvik. När det inte fanns rinnande vatten, elektricitet eller ens en bilväg hit. Om hur det var att växa upp avskiljt, att gå internatskola och bara komma hem under loven, hur det var med hästar, grisar och kor.

Jag vill veta mer om berättelserna kring Tjeggelvas och hur det var att växa upp här, och det är vad min nästa film kommer att handla om – såvida jag får pappa och hans syskon att ställa upp och berätta om det. Dessvärre är samtliga av syskonskaran tveksamma att berätta om det framför kameran, men jag kommer inte att ge upp. Jag kommer att fortsätta tjata och försöka övertala syskonen att berätta om en värld som inte längre existerar och som väldigt få ens känner till. Jag vill förmedla ett arv från tidigare generationer och bevara dessa för framtiden. Det är vad nästa film förhoppningsvis kommer att handla om – berättelser från och omkring Tjeggelvas.

Önska mig lycka till, och om ni känner någon av farsan eller hans syskon, så försök gärna övertala de att ställa upp. Tro mig, det kommer att bli både rörande, vackert och respektfullt.