För Tommy Robinson

Trogna följare av ‘Liv och Leverne‘ (finns det några sådana kvar?) torde ha kliat sig i huvudet både en och två gånger på grund av avsaknaden av kritiska inlägg. Den senaste tiden har bloggen fokuserat väldigt mycket på vad som händer runt omkring mig och inte så mycket på mina tankar. Det kan nog delvis förklaras med att det ständigt känns som att jag är på väg någonstans, och att livet här är rätt ombytligt. Men, jag har inte glömt bort er som gillar min kritiska sida. Så, spetsa öronen och på med läsglasögonen, för detta inlägg är endast för er. Nu ljög jag, inläggen är som vanligt för min egna skull men ni kanske finner ett nöje i detta. Eller blir rädda över den mediala mediebevakning som sker idag.

Det förvånar mig inte om det som jag berättar nu är helt okänt för dig. Trots allt så har inga av de etablerade mediehusen i Sverige ens nämnt detta. Till de etablerade mediehusen räknar jag SVT, SR, Aftonbladet, Expressen, DN och SVD. Och det är trots allt dessa röster som, fortfarande, hörs allra högst i mediebruset – vilket i mina ögon är helt absurbt. Utländsk media har skrivit om detta, men i Storbritannien blev media förbjudna att rapportera om fallet.

Smaka på det en stund. Media förbjöds att rapportera om något. Det här hände inte i Kina eller i Nordkorea, utan i Storbritannien, en av de mest centrala staterna i Europa som ska stå för öppenhet och demokrati.

Den intressanta frågan är då vad Robinson har gjort. Vad var hans brott? Robinson är, om än kontroversiell, en medborgarjournalist. De två största sådana vi har i Sverige är Joakim Lamotte och Bechir Rabani, där den senaste tyvärr avled i höstas. En medborgarjournalist är helt enkelt en privatperson som med väldigt sparsam utrustning rapporterar om vad som händer i olika städer, uppkomster, demonstrationer etc. Dessa reportage livesänds ofta via Facebook eller andra kanaler och slutanvändaren kan ta del av deras reportage direkt. Med andra ord – vem som helst kan vara en medborgarjournalist. Enda skillnaden är att du inte har ett mediebolag i ryggen eller någon ansvarig utgivare. Man rapporterar det man ser, helt enkelt.

Robinson bevakade en grooming-rättegång i Leeds och filmade när männen leddes in i rättsalen. För detta blev han arresterad och en blixtinkallad domstol dömde honom till 13 månaders fängelse. Risken för att han ska skadas eller mördas i fängelset är helt klart reell med tanke på att många av internerna har samma åsikter som de som Robinson kritiserat. Det har gått så långt så att UKIP hotar att anmäla Storbritanniens inrikesminister Sajid Javid ifall Robinson kommer till skada.

Äh, det är säkert inget viktigt eller något att bry sig om, det skrivs ju inget om det i svensk press…” kommer säkert någon att tänka när ni läser det här inlägget. Och till er vill jag säga att ni är en del av problemet. Ett fåtal diskuterade tiggerifrågan när den exploderade, medan majoriteten stämplade kritiker som rasister. Samma sak med invandringen. Och islams utbredning i samhället med följder som att man får skadestånd för att man inte vill skaka hand med båda könen eller separata badtider för kvinnor och män och ingen kan väl ha missat debatten kring böneutropet i Växjö?

Exemplen är många på att islam tar en allt större plats i det svenska samhället. Och hade vi vart kristna på samma sätt som vi var på 1300-talet så hade jag väl inte brytt mig avsevärt, men islam gör ett ofantligt avtryck på det svenska samhället och den sekulariserade livsstil som råder i Sverige. Jag är en stolt försvarare av det sekulära samhället och tycker att all religon – oavsett gren – ska begränsas till att vara en privat hobby. För det är vad det är. Vad du tror på och vad du har i huvudet bör begränsas till din egna fritid och inget som samhället ska ta hänsyn till. Låt oss säga att jag uppfinner en ny religion och är övertygad om att arbete är en dödssynd, ska jag då kunna leva i Sverige efter detta? Självklart inte, på samma sätt så ska fantasi-religionerna begränsas till den egna utövaren.