Stanna kvar

Onsdagen den 2:a maj vräker snön ner utanför mitt fönster. Det är förvisso inget ovanligt för årstiden med tanke på att jag befinner mig norr om Polcirkeln, men visst känns det lite skevt när man är van att vara i Göteborg i maj. Å andra sidan vet jag inte om det skulle vara så mycket bättre… jag är lite less på regn som faller horisontellt tillsammans med måsskit. Då ser jag hellre hur snön dalar ner och hur vintersäsongen biter sig kvar med näbbar och klor. Men, naturen har alltid sin gång och lika säkert som att dag följer natt så kommer vår att följa vinter. Och vår, det har vi redan, frågan är när marken blir bar och temperaturen behaglig.

Jag hade lösa planer på att styra mig mot Pite idag efter jobbet, men vid 10-tiden på förmiddagen öppnade Göran min dörr och sa ”Nu far jag, hej hej”, och där rök min skjuts. Å andra sidan har jag inte bråttom ner. Dels åker jag hellre när vädret är bättre och dels tänkte jag vara lite förutseende och eh, förvarna, personerna som jag vill träffa om att jag är på väg. För några dagar sedan postade jag ett ärligt och öppet inlägg i Pite-gruppen på Facebook om att jag ville återuppta kontakten med människor som jag förlorat den med, och jag fick ett väldigt fint gensvar. Med tanke på det så vore det kanske lite halvkorkat att göra en spontan resa med dålig framförhållning. Risken är ju att människorna har annat inplanerat och jag vill gärna få med så många som möjligt, men å tredje sidan så är jag ytterst mobil och kan röra på mig när jag känner för´t – och det finns ju absolut inget som säger att jag inte kan åka flera gånger.

Enklast är kanske att kolla på väderleksrapporten. Jag har planer på att gå runt på Pite´s caféer som erbjuder WiFi (det är säkert två stycken!) och sätta mig där och arbeta under dagarna. Vem vet, kanske får jag syn på någon rackare som jag inte tänkt på att bjuda in och kanske blir det spontana möten. I alla fulla fall, jag återkommer om detta när det börjar närma sig.

Än så länge stannar jag kvar.