Snabba snubbar

Som vanligt är det rätt hektiska dygn när jag är i Pite. Den här gången anlände jag i torsdags vid 21-tiden i nådens år anno 2018. Anledningen till att jag kom så sent var att jag tog lite jobb på vägen, där jobben handlade om att fixa Wi-Fi och sätta upp nätverk. Kul att pyssla med teknik i praktiken och inte bara i teorin.

Under fredagen var det utspring för Måns och Simon, två fina släktingar som tog sin student. Efter utspringet, och tittande på deras studentflak, rörde vi oss mot Motorgården för att äta smörgåstårta och gratulera studenterna. Det ena ledde till det andra och innan jag kunde säga ”kvistfritt kvastskaft” befann jag mig på Gökens balkong med en GT i handen. Hej på dig, GT, och hej då. Det var ett hastigt möte. Det tredje ledde till det fjärde och jag kunde knappt säga ”Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai” innan jag var på O’Learys och tog en öl med Aron, sen kom Mats och sen… sen… ja, vi lämnar det därhän.

Tanken var att köra till Örnvik idag, men eftersom farbror stal mina bilnycklar och detta uppdagades för sent så blev jag kvar en natt till. Det femte ledde till det sjätte och då hände detta:

Fråga mig inte hur, men i ett svagt ögonblick gick jag med på att åka MC bakom Jörgen. Man uppfattar hastigheten på ett helt annat sätt när man är helt oskyddad, och visst… jag förstår nöjet med fart och fläkt och den frihet som MC innebär, men handen på hjärtat – jag kör hellre fordon med fyra hjul och en skyddande kaross framför frihet. Detta kan tyckas motsägande när jag hyllar skotrar av exakt motsatt anledning, men å andra sidan så har ingen anklagat mig för att vara logisk.