Morgonstund har… ja, ni vet

Så var man tillbaka i Arjeplog igen. Samma tid, samma plats. Förra onsdagen skulle jag vara på verkstan kl. 07.30 (vilket innebär att jag måste gå upp före 06.00) för att laga kupéfläkten. 5200:- borta, poff! Å andra sidan är det inte hållbart att köra en bil k Lappland under vinterhalvåret utan en värmefläkt, det säger sig självt. Under förra veckans reparation fick jag även en tråkig lista över saker som bör åtgärdas, och eftersom det snart är dags för besiktning så tänkte jag att det var lika bra att ta tjuren vid hornen med detsamma. Bilen skulle alltså tillbaka till Arjeplog idag, och jag var återigen tvungen att ställa väckarn okristligt tidigt. Bilen är i skrivande stund på reparation och jag känner hur tusenlapparna rinner ifrån mig, oof…

Farsan var sådär charmig igår som bara farsan kan vara. Han åt ärtsoppa till lunch och vi vet ju alla vad som följer med det. Igår gick han in på mitt rum och skulle hämta fiskekorten. På väg ut lägger han av en brakskit som hördes ända till Abisko varpå jag kommenterar det med ”Men för fan, kom du in och sket i mitt rum?!” varpå han helt oförstående tittar på mig och självsäkert svarar ”Ja”. Jahapp.

Annars, vad har hänt? Jo, jag är officiellt bilägare! Tjeggelvas har förresten dragit täcket över sig och sagt go’natt för den här säsongen. Jag och farsan la ut nät i helgen och vittjade dessa i måndags. En röding och två sketna sikar. Ny vittjing (böjer man det så?) i morgon. Håll tummarna!

Är hästen död?

Ganska exakt två veckor sedan jag uppdaterade. Är hästen död? Den är i alla fall bedövad med kraftiga medel, men än så länge slår hjärtat. Jag har fått min nya dator och skulle, rent teoretiskt, kunna skriva hur mycket som helst. Å andra sidan känns det som om att bloggen har tjänat ut sitt syfte. Det är svårt att skriva bara för skrivandets skull. Skrivandet blir halvdant om man inte har en historia att berätta. Min tanke om att låta Liv och Leverne vara en slags minnessten över vad jag gör specifika dagar har gått i graven och kvar är ett slags tomt skal.

Allright, det där lät lite deprimerande. Det är snarare tvärtom, jag är otroligt nöjd med tillvaron och lägger därför tiden på annat. Fast fan, det där lät inget vidare, nu lät det som om jag vart under isen när jag har uppdaterat som mest och det är inte heller sant. Det sägs att vissa saker skall upplevas och inte förklaras. Antar att det här är en sådan sak. Problemet med det är att jag är den enda som kan uppleva det och när jag försöker förklara det i skrift så känns det bara som om jag kastar bokstäver lite huller om buller och hoppas att åtminstone några skall landa i en någorlunda vettig ordning.

Jag har kommit igång med träningen igen och även om jag har en bit kvar till min toppform så går det definitivt åt rätt håll. Det känns skönt, jag är motiverad och kör hårt. Jag har även blivit fast anställd och trivs otroligt bra på jobbet med såväl arbetsuppgifter som kollegor. Jag har hamnat på rätt plats och känner att jag är där jag ska vara.

Hästen är inte död – det går bra nu, kompis!

Mac´s Gatukök, Karl Johansgatan 112, Göteborg

En enorm fördel med Mac´s Gatukök i Göteborg är deras öppettider. Jag är inte helt säker på exakt hur länge de har öppet på helger, men under vardagar stänger de i alla fall 02.00. Perfekt ifall man blir sugen på lite snabbmat under natten eller om man är på hemgång från quizzen på Sejdeln och det råkar vara måndag.

Något som stör mig enormt är deras prissättning. Efter en trevlig kväll med kollegor och annat nyfunnet folk så stannade jag till på Mac´s på vägen hem och frågade vad dom ville ha för en 2x150g cheese- och baconburgare. När de började räkna upp ett pris på över hundralappen avbröt jag samtalet med att säga att ”jamen, då tar jag en 150g ostburgare istället…” och biträdet kastade på en köttbit på grillen. När jag skulle betala frågade jag om möjligheten att få bacon på denne, och det gick fint. Biträdet slog in 70,00:- i sin kassamaskin och det kan jag leva med. Efter att ha betalat studerade jag menyn och fann bland annat följande exempel;

Baconburgare 150g: 63:-
Ostburgare 150g: 60:-
Extra ost: 7:-
Extra bacon: 7:-

Okej. Extra ost kostar exakt lika mycket som extra bacon. Dock är en baconburgare tre kronor dyrare än en ostburgare. Jag beställde en ostburgare med bacon och inte en baconburgare med ost. Jag borde således betala 60kr + 7kr = 67kr, och inte 70kr. Jag kan leva med att stället blåste mig på tre kronor, men det är inte det som det handlar om. För det första, har ni någonsin hört talats om någon som beställer en baconburgare utan ost? Nej, jag tänkte väl det! Alla som beställer en hamburgare med bacon förutsätter att den innehåller ost. Vilken sinnessjuk människa beställer en hamburgare med bacon men utan ost? Va? VAVAVA?

Jag stör mig på det skrämmande faktum att lokala snabbmatsställen försöker blåsa en på kosing, medan ekonomiskt starka käller som McDonalds och Burger King är mer ärliga. Really, detta var andra gången som jag går på exakt samma blåsning på Mac´s och det är knappast unikt för just dessa. Skulle vara kul att veta hur ofta/hur mycket Mac´s fular sig och hur många gånger de kör samma taktik. Måste bli en hel del kosing i slutändan…

Kan ni tänka er om Hemköp skulle göra samma grej? Låt oss säga att de skulle skylta med att en 5 dl mjölkförpackning kostar 5kr och att man köper 2st 5dl-förpackningar men får betala 12kr istället eftersom det är priset för en enlitersförpackning? Aftonbladet, Expressen och Svensk Damtidning skulle skriva spaltmetrar om lurendrejeriet och det skulle krävas avgångar från högt uppsatta herrar på alla matvarukedjor. Men om det fuskas lite på din lokala snabbmatsrestaurang bryr sig ingen. Utom jag. Rankvist.

Rösta på mig i valet 2014. Jag ska avslöja alla skumraskaffärer.

El Paso i Göteborg och Mangiamo i Alingsås

Ungefär en gång i veckan verkar jag få något slags vredesutbrott som jag tar ut på bloggen. Istället för att kontakta berörda personer, journalister, politiker och andra människor som retar upp mig så gör jag en typisk Svensson-grej och skriver av mig istället. Många protester förblir i det tysta men då och då finns det ett par inlägg som sticker ut och som jag lyckas dela med mig av. Alla håller inte med mig, men långt ifrån alla är emot mig.

Som ni kanske kommer ihåg har jag skrivit ett par recensioner om vad jag tyckte om El Paso på Friggagatan i Göteborg. Snabb reminder: El Paso serverar texmex-mat i alla dess former och skepnader. Ett inlägg finns att läsa här, och från det kan ni klicka er vidare till inlägget En andra chans.

Normalt brukar jag inte dela med mig av statistik, men jag tänkte bryta mot min oskrivna regel nu. Gissa hur många som har hittat till bloggen och just det specifika inlägget genom att Googla på något av följande alternativ? El Paso Göteborg, El Paso Friggagatan, El Paso restaurang Göteborg eller Restaurang El Paso Göteborg? Gissade ni på 1227 var ni jävligt bra på att gissa! Sedan finns det förstås människor som har Googlat på snarlika konstellationer av orden men detta var de fyra i särklass vanligaste. Lägger man ihop samtliga sökord blir det nog en bra bit över 2000.

Anledningen till att man Googlar på en restaurang, affär eller annat är för att man vill ha omdömen om den – framförallt om man har med adressen i Googlingen, då handlar det inte om en vägbeskrivning, utan då vill man läsa vad andra tycker om den. Låt oss säga att av dessa 2000 så kanske 500 valde att gå på McDonalds istället, detta efter att ha läst dels inlägget och dels kommentarerna där många håller med mig. Om vi räknar snålt, låt säga att varje person äter för 50:-, så innebär detta förlorade intäkter för 25.000:-. Då har jag inte tagit hänsyn till djungeltrumman, vilken är väldigt snabb på att sprida dåliga nyheter.

Hade jag haft ett företag så hade jag testat Googla mig själv ett par gånger i månaden för att se vad allmänheten tycker om mitt företag och gjort något för att motverka detta. Ett mail, ett samtal eller vad som helst bara för att visa att man bryr sig om sina kunder och se vad man kan göra för att reparera skadan. Jag har inte hört ett ord från vare sig El Paso eller det där fiaskostället i Alingsås, Mangiamo, trots att de har näst intill lika många träffar på bloggen. Ni som inte minns mina dunster med vaktchefen på Mangiamo kan läsa om inlägget här.

Okej, jag har inget underlägg för hur många som faktiskt avstod från att äta på El Paso på grund av mina inlägg eller hur många som gick till Åkanten i Alingsås istället för Mangiamo. Min poäng är att visa hur pass ord sprider sig och hur man bör handskas med missnöjda kunder.

Tillbaka till Lappland

För tillfället kan man jämföra min ekonomi med Greklands. Skillnaden är dock att min är på väg att vända, men det hjälper inte så mycket i dagsläget. Jag vaknade denna tisdag, precis som vilken tisdag som helst, och gjorde mina vardagliga rutiner; Äta frukost, borsta tänderna, peta i linserna och sådant. Vid lunchtid ringde Isabelle och frågade när jag skulle komma förbi på en kaffe. Nu kanske ni tror att det är precis runt hörnet, men Isabelle och Skarre bor i Kiruna. Ni vet, där i Lappland…

Pratade lite och kom fram till att jag inte har råd att besöka Kiruna i sommar. Isabelle tyckte gott att jag kunde komma så fort som möjligt och att de skulle bjuda på min resa. Fatta vad grymma vänner jag har! Kastade mig på sj.se och kollade när tågen gick och det gick ett idag som inte var så fasligt dyrt. Bokade resan och om ett par timmar sitter jag på ett Intercity-tåg, som så många gånger förr, och reser mot Lappland.

Tydligen finns det snö kvar på marken även om gatorna är näst intill snöfria. Vi har passerat det mörka vinterhalvåret och nu är det ljust hela natten i Kiruna, även om solen kanske går ner en sväng. Det ska bli fantastiskt skönt att besöka Lappland och mina vänner igen, och njuta av solen som aldrig tycks gå ner.

På återseende, bloggen.

PS! Ni har väl inte missat Twitter-feed´en i högermenyn där det kommer små poster ibland?

Besöket på förmedlingen

Okej, besökte arbetsförmedlingen (vägrar skriva arbetsförmedlingen med stor bokstav i detta inlägg eftersom de är totalt värdelösa) och skrev in mig på nytt. Inskrivningen tog max två minuter och det var inga konstigheter. Jag får inga nya karensdagar, men tappar en ersättningsdag. Jag fick då tipset från arbetsförmedlaren att ansöka om denna dag via Försäkringskassan (woho, stor bokstav!) men då det handlar om en dagsersättning skiter jag hellre i det än att beblanda mig med ytterligare en myndighet. Nu ska jag och Linus fortsätta att kolla på Alcatraz och äta lite innan dagen börjar på riktigt.

Dagens schema utspelade sig enligt följande;

  1. Öppna posten och se att jag har blivit avanmäld från arbetsförmedlingen
  2. Titta i min handlingsplan, där det tydligt står att jag ska kontakta skitförmedlingen mellan den 10:e och 15:e maj.
  3. Ringer förmedlingen idag (13:e maj) och anser att beslutet är felaktigt. Får till svar att jag måste knalla in personligen till närmsta förmedling.
  4. Åker spårvagn med Linus till förmedlingen. Väl framme får jag ett SMS som påminner mig om att jag ska kontakta dom för att inte bli utskriven.
  5. Tror att arbetsförmedlingen skämtar med mig.
  6. Skriver in mig. Skiter i en ersättningsdag och ordningen är återställd.
Tror nästan att arbetsförmedlingen är en slags fistfucking-förening som går ut på att jävlas med folk. Man kontaktar de och förklarar hur situationen ser ut, följer deras handlingsplan men det går ändå inte riktigt så smärtsamt som man kan tänka sig. Nåja, skit samma, saken är i alla fall ur världen.

Jag har förresten bara två sprutor kvar att ta. Känner mig lite som Nicolas Cage i The Rock när han injicerar motgiftet i hjärtat. Värsta macho.

Piteå -97

Jag kommer ihåg när man var femton år och hade doppat huvudet i alltför mycket blekningsmedel. Byxorna hängde vid knävecken och på överkroppen hade jag en t-shirt av märket Pound. Fötterna pryddes av DC-pjuckor och jag hade ofta en solskärm för att inte få solen direkt i ögonen. Jag satt med mina vänner på olika placeringar i staden och åkte skateboard, eller så övade vi på trottoaren utanför. När vi åkte på trottoaren hade vi en bergsprängare med mixtapes på. Musiken som spelades var Millencolin, Pennywise, No fun at all och liknande skateband.

Pennywise var ett band som levererade underbara plattor på rad, men någonstans vid milleniumskiftet tog magin slut. Bandet fortsatte att producera plattor, men en röst ekade i mitt huvud om att ”det var minsann bättre förr...” Jag la skaten på hyllan och fokuserade mer och mer på snowboard, som jag faktiskt blev rätt bra i mot slutet. Så kom den där vintern… Den där vintern som förändrade allt. Vintern när jag och Joel tog beslutet om att flytta till Göteborg. Vi sa farväl till bekanta gator, välkända affärer och vänner. Till våra vänner sa vi att vi skulle komma tillbaka, att det bara var en temporär flytt eller ett ungdomligt äventyr. Vi kom inte tillbaka. Det är snart tio år sedan.

När jag tittar på mina CD-skivor som hänger på väggen ser jag att mycket av skatemusiken finns kvar, så även Pennywise-plattorna från deras storhetstid. Jag började söka lite ny fakta om bandet och såg till min förvnåning att de har släppt en platta för ett par månader sedan.Läste vidare och såg även att de har bytt sångare. Herregud. Jim´s magiska röst är borta. Kände mig tvingad att provlyssna på hur Pennywise står sig utan Jim, och ja… Herregud, bandet är, om möjligt, ännu bättre än vid sina glansdagar. Jag tänkte att vi skulle lyssna på lite förstaklassig skatepunk såhär på måndagen;

Linus sov över i natt och det är dags att vi beger oss mot Järntorget för att bråka lite med Arbetsfürmedlingen som av, någon anledning, har avanmält mig till A-kassan. Jävla nötter. Återkommer med resultat under dagen/morgondagen.

Tillbaka till Sjöbergen?

Okej, vissa saker verkar ha ordnat upp sig sedan sist. Jag fick en återkoppling från företaget som sköter intygen efter någon timme som bekräftade att det hade skett ett misstag i det administrativa och nu skulle allt vara i sin ordning. Dock kunde jag inte få ett arbetsgivarintyg förrän i slutet av månaden ändå, så jag får kontakta diverse myndigheter i morgon ändå.

Linkan kom förbi vid 19-tiden och vi spenderade kvällen med att kolla ett par avsnitt Firefly samt spela Yatzy på iPaden. För att göra en lång historia kort kan vi säga att Firefly blir bättre och bättre för varje avsnitt och att Linus blir sämre och sämre för varje parti Yatzy. Eller så är det jag som blir bättre och bättre. Eller så beror det på tärningarna.

Nu är det snart dags att sova och stiga upp tidigt i morgon. Dels ska jag kontakta A-kassan och eventuellt hälsa på Meurling och hans kolonilott vid vackra Sjöbergen. Vid 14-draget ska jag vara hemma igen eftersom min bovärd ska inspektera min badrumsmatta som mest troligt skall bytas ut. Efter det är det dags för ett rygg- och bicepspass innan kvällen avrundas med en städning inför mammas besök (mycket trevligt) på onsdag eftermiddag.

Förresten – om grannen bankar lite i väggen under en två-tre timmar, vad kan man tro att grannen har för sig då? Bankandet är ytterst sporadiskt och pågår i ungefär 6-7 dunkningar åt gången för att sedan avstanna och påbörjas lite senare. Det är inte relaterat till oväsen i lägenheten (min eller grannnes) så jag är ytterst konfunderad i frågan. Knepiga grannar.

Problem, problem, problem…

Herregud vad saker och ting har en tendens att strula sig när de absolut inte får strula sig. Jag pratar förstås om A-kassan, eller snarare företaget som min förra arbetsgivare har anlitat för att beställa ut arbetsgivarintyg. Problemet är att inget arbetsgivarintyg kan skickas ut innan slutlönen är utbetalad. Eftersom jag arbetade sista dagen den 2:a april så fick jag en fjuttig lön i slutet på april, men nu kommer jag även få en lön i maj där outtagen semester blir inräknad. Det betyder att jag inte kommer att få ett arbetsgivarintyg förrän slutet av månaden och A-kassan vrålar redan på mig om att jag måste skicka in skiten. Det, i sin tur, resulterar i att budgeten gick helt åt helvete och att jag kommer att få leva på luft tills skiten är löst. Jag blir så arg så jag sprängs!

Som om detta inte var nog så stod det i arbetsgivarintyget att jag valde att avsluta på egen begäran. Jaha, då var det ytterligare en sak att bena i, fick förklara för handläggaren att jag inte fick förlängd provanställning och detta skulle verifieras med min arbetsgivare och sedan skulle jag få återkoppling på ärendet. Ringde upp min före detta chef och beskrev hela konkarången och han höll med mig, så det återstår att se när/om jag får återkoppling på ärendet.

Tänkte även försöka ringa A-kassan och förklara läget men de behagar visst ha telefontid mellan 09.00 – 11.00. Det är också en fin grej, hur många arbetslösa är uppe vid den tiden? Jag lovar att de gör det för att jävlas, ungefär som att ”ha ha, vill du ha vår hjälp så måste du minsann ställa väckarklockan och ringa moahahaha!” Kanske lika bra att de inte har öppet förrän i morgon, känner mig helt uttömd på energi nu ändå så… Annars då? Jo, om man bortser från tidigare nämnda trubbel med företag och myndigheter så är det en fantastisk dag som bjudit på träning i dess allra bästa form.

Knock knock – Who’s there?

Stod med tandborsten i högsta hugg och höll på att polera tanden vit när jag hörde tre kraftiga bankningar på dörren. Den enda person jag vet som bankar istället för att ringa på är Meurling, så jag smög fram till titthålet för att se om min gissning stämde. I samma sekund som jag placerade ögat vid hålet placerades en hand för linsen på andra sidan, men visst hann jag se att det var Meurling som stod där och log. Glad kille, som alltid, bra det.

Meurling frågade om jag hade något kaffe. Jag dricker sällan kaffe hemma, men misstänkte att Loke kunde ha lämnat kvar något snabbkaffe för längesedan. Varken jag eller Meurling vågade dricka det, så medan jag klädde på mig cyklade Meurling till affären för att köpa frukost till oss – två stycken 33cl Coca Cola. Vi satte oss på innergården och drack vår Coca Cola medan vi pratade om det ena och det andra. På fredag ska vi i alla fall cykla till Johanneskyrkan för att äta god frukost, och eventuellt hänger jag med till hans kolonilott på torsdag. Mata kaniner och sådant. Medan vi pratade slog det mig att innergården har blivit riktigt grön. Våren kom mer stormsteg och frågan är om det inte är sommar snart…

Grönskande innergård i Majorna

Efter den ytterst näringsrika frukosten är det dags att träna rygg och biceps. Måste nog kasta i mig lite gröt och avvakta ett litet tag bara. Måste få lite mat i magen så man orkar lyfta några vikter.

Förresten, min planering gick rätt åt skogen rent ekonomiskt. Hade räknat kallt med att få igång a-kassan nu men det sket sig eftersom det ska papper till höger och vänster, underskrifter, paragrafer, regler och fan och hans moster. Tusen tack till snälla pappa som lyckades rädda mig ekonomiskt i detta kaos.

Västtrafiks kontrollanter på spårvagnarna

Gudarna ska veta att jag inte är den mest politiskt korrekta människa som vandrat på denna jord. Jag är inte något stort fan av mångkulturalismen som har skapats genom segregeringen i flera år och jag anser inte att kvinnor och män ska ha lika lön om de, rent genetiskt och fysiskt, inte har samma förutsättningar för ett specifikt yrke. Jag tycker det är skrämmande att diverse organisationer, främst vänstervridna, försöker tysta ner specifika individers åsikter för att skydda demokratin. Hur kan man säga att man har yttrandefrihet om det inte gäller exakt alla? Jag röstar borgerligt eftersom jag anser att det är det enda sättet för en stat att överleva ekonomiskt och långsiktigt, men jag lever efter rödgröna principer. Jag är en politisk hycklare som nyttjar system som har hål, även om det är moraliskt fel, men tills den dagen som de blir tilltäppta kommer jag att nyttja systemet.

För vissa av er är ovanstående ingen nyhet. Om det inte var nytt för dig så tillhör du den skaran som känner mig väldigt väl och förmodligen har jag dig som nära vän eller familjemedlem. Om så är fallet så kommer nedanstående stycke inte heller att komma som en chock. Personer som jag har debatterat detta med på diverse Facebook-statusar är inte direkt benägna att hålla med mig, men merparten förväntade sig nog att jag skulle sätta mig emot den otroliga våg av sympatier som sköljer över denna kvinna;

För er som inte orkar se denna, ungefär 14 minuter långa videon, kan jag meddela att det handlar om en kvinna som stämplat sitt kontokortsladdnings-kort för sent (något man ska göra direkt man går på fordonet) och detta noterade kontrollanterna som vill ge henne böter. Hela betala-grejen kan jämföras med att stoppa en chokladkaka i fickan på Konsum och sedan hävda att man vill betala för chokladkakan när man blivit påkommen och gått förbi kassorna. Chansen att hon hade gått och stämplat om kontrollanterna inte hade kommit är väl ungefär lika stor som om man går tillbaka och betalar för chokladkakan. I min bok är det glasklart att hon ska betala böterna för tilläggskontroll.

Vad som däremot inte är snyggt är hur ärendet hanteras av Västtrafiks kontrollanter, men det är en annan diskussion. Förvisso är det det som är den stora diskussionen, om hur mycket våld en biljettkontrollant får använda. Nåväl. Skriver kanske en rad om det senare. Kände att detta spårade iväg lite till en ”betala eller inte betala tilläggskontrollsavgift” istället för om Västtrafiks kontrollanter agerar korrekt eller inte.

Nu ska jag försöka knacka lite mer kod på bloggen istället för att gnälla på folk som försöker komma runt systemet när de blir upptäckta. Ungefär som jag. Jag kommer att fortsätta med mina system och den dagen det inte håller kommer jag att spela ovetandes och dum.