Mötet med Edvin

Beep! Citronmeliss… Beep! Grädde… Beep! Vaniljstång…

Jag ser på medan kassörskan slår in mina varor. Det är tredje gången jag handlar idag, men det kan inte hjälpas. Det är dagen före nyårsafton och första gången glömde jag köpa oxfilé, så då fick jag åka tillbaka för det. Nu kom jag på att jag vill göra för- och efterrätt också, och besökte ICA en tredje gång av just den anledningen.

Kassörskan läser upp ett belopp som jag inte kommer ihåg, men jag betalar och går mot rullbandets slut för att packa mina varor i den ICA-kasse som är på väg längs med varubandet. Efter kassörskan skiljs varorna åt i två fack så att kundernas produkter inte blandas. Längst ner i mitt fack sitter det en liten pojke som ser ut att vara sex-sju år gammal. Han flyttar sig inte när mina varor kommer närmre honom, men när jag närmar mig hör jag en kvinna som säger ”Edvin, nu får du flytta på dig…” och jag förstår att det är hans mamma.

Edvin vänder sig om och tittar på mig, varpå han säger ”Men jag kan hjälpa till…” Vid det här laget så har jag hunnit öppna min tomma ICA-påse och Edvin lyfter försiktigt upp citronmelissen och lägger den i min påse innan jag har hunnit säga ett ord. Hans mamma ler glatt mot mig och säger ”Det är Edvin, det… han vill alltid hjälpa till” och det får han såklart göra. Han tar den långa baguetten och kommenterar mycket riktigt att det är ett långt bröd innan han lägger även det i påsen. Försiktigt. Han tittar på gelatinbladen mycket förundrad och frågar vad det är. Jag svarar att det ska användas för efterrätten, varpå han skiner upp och frågar om jag ska baka. Sedan plockar han upp vaniljstången och grädden och frågar om även detta ska användas i bakandet. Jag svarar bekräftande, och tackar för packningen.

Edvin vinkar hej då, och jag gör samma sak.

Vägra ta debatten!

Jag minns när samtliga sju partier försökte tiga ihjäl SD genom att inte debattera med just de. Partiet skulle inte få något utrymme, och det ansågs modigt att inte debattera med ”rasister”. Vi som var någorlunda nyktra såg såklart igenom den här ruttna tiga ihjäl-taktiken och tillslut gick det inte att ignorera SD längre. Det var inte modigt, utan svamligt, vilket visade sig rätt snabbt.

Ett politiskt ämne, och inte ett parti, som har råkat ut för ett liknande fenomen är legalisering av cannabis. Jag höll på att trilla av stolen när jag läste den här artikeln i dagens Aftonbladet. Och jo. Jag sa att jag aldrig mer skulle läsa Aftonbladet men det är klart att jag gör det då och då, även om frekvensen har minskat. I vilket fall som helst så är det skönt att frågan uppmärksammas.

Jag har tidigare skrivit en del blogginlägg om hur detta skulle leda till vård istället för dödsfall, hur intäkterna till kriminella gäng skulle minska och hur staten skulle kunna då in några extra miljarder i skatteintäkter – något som Sosseriet borde älska.

Jag skriker inte efter en legalisering. Jag skriker efter en öppen debatt där man kan väga seriösa för- och nackdelar mot varandra, och inte där en förespråkare för en legalisering ställs mot en mamma som förlorat sitt barn mot droger. Det är en helt löjlig uppställning där samma situation gott skulle kunna appliceras på alkohol.

Kort, kortare, 21:a december

Idag är den mörkaste dagen för säsongen och efter i morgon blir det bara ljusare och ljusare. Det betyder att från och med i morgon så har resan mot midnattssol börjat. Jag är fortfarande osäker på om jag föredrar midnattssol eller norrsken… norrskenet är oerhört vackert och romantiskt, men sällsynt. Midnattssolen och ljuset är konstant, så man upplever det oftare och får en mer konstant känsla. Å andra sidan så behöver jag inte välja.

Idag är det även ett år sedan jag tog körkort. Jag är alltså halvt klar med prövotiden och det känns fint som snus! På tal om snus så har jag vart snusfri i över två veckor och nu håller jag även på att vänja mig av med nikotinet, vilket går över förväntan. Kanske beror det på att jag är isolerad i Örnvik och inte direkt har något val. Stig röker förvisso konstant, så jag hade haft möjligheter att fuska om jag hade velat… kanske går det så bra för att jag bestämt mig? Oavsett anledning så förändrar det inte det faktum att det går bra.

Sva(n)te kom in vid 11-tiden och frågade om vi skulle sladda till Ballék. Jag kastade ett snabbt öga på termometern. Minus 0,5 grader. Ögat vandrade från termometern till Svate, men han tycktes inte greppa min skeptiska blick. Sist jag sladdade till Ballék vid den här temperaturen så byggdes det snöberg på sladden konstant, och som vi alla vet så är kramsnö inte det lättaste – eller roligaste – att skotta. Däremot tänkte jag att det kunde vara en bra idé att bredda leden och pejla in läget inför utstakningen, så jag hängde på.

Föret var fantastiskt! De senaste dagarnas blida hade fått snön att sjunka ihop lagom mycket. Styrde jag lite från leden så sjönk jag ner ungefär en decimeter, vilket min maskin gott och väl klarar av. Då föret var fantastiskt så passade jag på att bredda leden där det var lämpligt, vilket gör det lättare att sladda framöver. Även om föret var fint så är leden i behov av en sladdning, så vi får se om det blir före eller efter jul.

Väl framme i Ballék insåg jag att det återigen var dags för skottning. Denna gång gick det snabbt och innan någon ens han säga ‘kvistfritt kvastskaft’ så var vägen fram till stugan uppskottad. Jag satte nyckeln i låset och klev in i stugan – första gången för den här säsongen! En obeskrivlig känsla sköljde över mig när jag gick där, och jag såg genast fram emot att spendera många nätter här. Ballék får mig att känna en avkoppling som inte existerar på många platser, och jag älskar den känslan!

PS! Ska försöka hålla mig från att prata så mycket politik. Jag vet att det blivit en del politiska inlägg den senaste tiden…

Mitt långfinger till Lena Mellin

Det kommer kanske inte som en vidare överraskning att jag anser att kommunisten Lena Mellin är en av de mest korkade i politik-Sverige. Hennes analyser är oftast en direkt förlängning av Löfvens tankar, vilket inte så konstigt då Aftonbladet är en socialdemokratisk tidning. Och vi som förstått hur politiken misskötts under såväl Alliansen som de rödgröna visar endast personer som Mellin rent förakt. För att hon är med och sprider Socialdemokraternas politik genom en av Sveriges största megafoner – Aftonbladet. Genom denna plattform, som huserat stjärnor som Fredrik Virtanen, Oisin Cantwell och Eshan Fadakar (ni får själva hitta den gemensamma nämnaren) är hon med och sprider sin värdegrund i Sverige. Kalla mig gärna skeptisk, men jag vill inte ha så mycket att göra med någon som delar värdegrund med dessa tre (före detta?) anställda. Om kommunisten Lena Mellin kallar mig för högerextrem genom min kritik så tar jag det som en komplimang.

Nåja, trots våra skillnader i värderingar så vill jag ändå lyfta mitt stenhårda långfinger och peka det rakt i Lena Mellins riktning. Efter hennes artikel om Bechir Rabani, där hon utmålar honom som en ”hatande journalist” (just denna formulering är borttagen, kanske insåg satkärrinen för en gångs skull att hon gått över gränsen och beter sig som en rabiat fjortis med snedfylla) men mycket annat skitsnack finns kvar. Jag ska göra ett undantag och länka till blaskan och hennes artikel för att sedan peka ut den ohederlighet som hon använder för att styra opinionen.

Vi börjar!

Att högerextrema sajter sprider lögner är ingen nyhet. Det är deras väl inövade taktik för att störta samhällsordningen med utomparlamentariska metoder.

Först och främst så jobbade Bechir i projektet Megafonerna, vars syfte var att granska journalisternas och politikernas makt. Något du som jobbar på Aftonbladet borde ägna dig åt istället för att försöka hjärntvätta folket. Vidare, vilka högerextrema sajter ljuger, och om vad? Aftonbladet har hävdat att tiggeriet inte är organiserat, att vi tjänar på invandring, att vi inte har en extrem invandring och mycket annat dumt som har fått katastrofala konsekvenser. Er kollektiva hjärntvätt har trubbat av folk och blivit skrämda för att yttra sig för att bli kallade rasister! Och du anklagar andra för fejknyheter, hur fan kan du se dig själv i spegeln?

Att systematiskt, och över tid, stigmatisera meningsmotståndare och bedriva häxjakt på detta genom medierapportering, klassas säkerligen inte som en utomparlamentarisk metod. Bara osmaklig. Och det kanske är därför bl.a du kommer undan med det. Eller så är folket för vana vid er retorik så de köper det rakt upp och ner. Jag är så tacksam att den nya generationen växer upp med internet och därigenom garanterar tidningsdöden inom några årtionden. Du, och dina gelikar, är dinosaurier som inte längre har något existensberättigande inom media. Din tid är förbi. Du vet det bara inte. Och ingen kommer att bli gladare än jag när er personalstyrka och inflytande över allmänheten successivt minskar.

Enligt Säpo-chefen Anders Thornberg finns omkring 3 000 personer som kan beskrivas som terrorister. Två tredjedelar av dem bekänner sig till någon form av våldsbejakande islamistisk terror.

Den näst farligaste gruppen är den högerextrema vit makt-rörelsen. Därutöver finns den så kallade autonoma vänsterradikala som liksom de andra två grupperna använder våld.

Det är i det ljuset man ska se den 33-årige nu avlidne ”medborgarjournalisten”. Han och den högerextrema sajt han ledde har bland annat använt sig av metoden att uppsöka journalister i hemmet och konfrontera dem med olika påståenden.

Snacka om att smäda en människa efter sin död. Bechir Rabani var en invandrad palestinier som kämpade för att ta fram oetiska arbetsmetoder, främst från journalister, i ljuset. Megafonerna är intet på något sätt högerextrem, men de delar inte dina värderingar. Antar att du fortfarande tillhör den fördummande kategorin av människor som försöker tysta motståndet genom att kalla oliktänkande för högerextrema. Eller, det är klart att du gör det, ytterligare ett samband mellan dig och tjenisen Löfvén.

Hela texten genomsyras av att försöka kleta brun smörja på Bechir för att du ska kunna lyfta din poäng – att det är farligt att extremism växer sig starkare i Sverige. Hur fan kan du med att utnyttja en oskyldig människas död för din egna vinning? Det är ett nytt bottennapp för Aftonbladet och jag tvekade länge och väl innan jag länkade till din skittext för ni förtjänar inte en enda megabyte av datatrafik. Bechir gjorde precis så som etablerad press handskas med meningsmotståndare, vilket lyfts fram väldigt tydligt i hans videos. Alla vi som sett detta vet hur löjlig du gör dig genom dina uttalanden. Eller är det okej när ”professionell nyhetsförmedling” (som du beskriver det nedan) använder sig av den här metoden, men inte när en ensam kille med mikrofon – utan något stort mediehus i ryggen – gör samma sak? Är ni så rädda för att bli granskade så att ni fördömer de metoder som ni själva använder? Hör du inte hur sjukt du resonerar?

De vill ha ett annat samhälle där alla tycker som de gör. Och ett medel att nå dit är att försöka destabilisera etablerade medier, att minska tilltron till professionell underbyggd nyhetsförmedling.

Är det någon som vill att alla ska tycka som någon, så är det du. Det är du som gång på gång tjatar om ”värdegrund” och liknande ord som är totalt urvattnade. Destabiliseringen av medierna är det ni som är skyldiga till. För tänk efter lite… Om ni hade vart konsekventa och sakliga i er rapportering om baksidorna med mångkultur, så hade inte alternativa medier behövts. Principen är exakt densamma med Sverigedemokraterna – hade ett enda parti vart invandringskritiska så hade aldrig Sverigedemokraterna växt till den grad att de numera är ett brett parti med en politik som tilltalar många. Medierna gör samma misstag som politikerna och de varnar för ”de hemska” Sverigedemokraterna och alternativa medier. Är det inte destabilisering av demokrati och yttrandefrihet så är det rysskopplingar. Jag tvekar starkt på att det finns människor kvar som inte ser igenom detta, men nu har ni gått all in på detta och det är för sent att backa.

Professionell underbyggd nyhetsförmedling… Har du sett er egna hemsida? Scrolla uppifrån och ner och räkna antalet nyheter. Sen gör du samma sak och räknar Youtube-klipp, Hänt Extra-annonser och allmänna clickbait. Denna otroligt osmakliga publicering är bara ytterligare en anledning att bojkotta Aftonbladet. Jag är inget fan av Expressen heller, men de börjar åtminstone komma in i matchen. Eftersom Expressen och Aftonbladet är två namn på samma sak så kommer jag aldrig mer att besöka Aftonbladet. Till er som tänker samma sak så finns det gott om plugins i webbläsare som gör att ni inte kommer in på vissa sidor. Googla runt lite för just din webbläsare.

Aftonbladet är numera bannat på alla mina enheter, och jag hoppas att fler gör det så småningom.

(Jag kallar medvetet Lena Mellin för kommunist, på samma sätt som hon kallar kritiker för högerextrema. På sätt och vis så gör jag det Bechir stod för – behandla medierna med samma mynt som de behandlar folket. Skillnaden är att jag inte har någon megafon utan en sketen blogg)

Problem VS utmaning

I mitt förra inlägg raljerade jag en del över hur media tycks smeka politiker medhårs istället för att granska dessa. Givetvis gäller inte detta för samtliga situationer, men när jag kollar på nyhetssändningar från SVT så slås jag ofta av hur tafatta och mesiga reportrarna är. Sällan får de svar på sina frågor utan istället pratas det runt problematiken. Medieträning. Konsten att prata runt svåra frågor utan att ge ett svar, något som vår statsminister har svart bälte i. Att reportrar viker sig och köper detta är egentligen inget annat än en skandal. Fel person på fel plats.

Det här tror jag att alla som har sett en nyhetssändning är smärtsamt medvetna om, och att man har accepterat det så till den milda grad att man blir irriterad men sedan släpper det rätt snabbt. Det är dock något som jag aldrig kommer att acceptera. Folket har givit politikerna förtroende och det är folket som har makten att rösta bort er. Problematiken är att alternativen inte är så mycket bättre.

Jag anser att det finns två partiledare som oftast ger konkreta svar – Sjöstedt och Åkesson. Det ironiska är att det även är de två som är allra längst ifrån att ingå i någon regering. Det är tydligt att de är mer folkliga än övriga, men för små för att få verklig makt – även om de påverkar politiken. På tal om det så tar jag hellre ett ”Jag vet inte” från Åkesson än ett svammelsvar som ”låter bra” från Löfven / Kristersson / Lööf. Vad är skillnaden? Jo, det ena svaret är ärligt medan det andra är konstruerat för att undvika sakfrågan.

Jag stör mig även på att politiker aktivt försöker att ändra innebörden av vissa ord. Jag tänker främst på att det är åratal sedan en inflytelserik politiker tog ordet ‘problem’ i sin mun. Ordet ‘utmaning’ har i princip ersatt ordet problem. På ett plan så förstår jag såklart att politiker väljer ett mindre hårt ord än just problem för att beskriva en specifik situation, framförallt eftersom det är deras förda politik som orsakat problemen från första början. Klart man inte vill prata om konsekvenserna från sin politik som ett problem, utan då låter det bättre – och mer oskyldigt – med utmaning. Annars behåller man inga väljare.

Det som stör mig än mer är att detta smittar av sig på massmedias rapportering. Även massmedia börjar använda ordet utmaning för att beskriva problem. Antingen är det fega kräk som jobbar på nyhetsbyråerna (vilket jag tror) eller så är det för att förminska magnituden av tidigare nämnda problem. Håll svensken oinformerad, så blir det ingen storm.

En utmaning är att bestiga ett berg eller att utmana en vän på en tävling. Ett problem får negativa konsekvenser och måste lösas.

Minusgrader

-27 grader och temperaturen faller ytterligare. Efter att ha gått en snabb vända på campingen inser jag att mitt skägg har stelnat och när jag kommer innanför dörren ser jag även att jag har rimfrost i skägget. Någonstans i mitt huvud hör jag någon Göteborgare säger ”Minus 27 i Norrland, det är lika kallt som nollgradigt i Göteborg med lite blåst…

Jag hinner inte idiotförklara min egna tanke utan inser rätt snabbt att de helt enkelt inte vet bättre i denna fråga, och att de får skylla sig själva när de går omkring i kjolar och vårjackor när temperaturen sjunker under nollstrecket. Klart som tusan det känns kallare då. 

I övrigt är vintern sådär fin som bara en Norrlands-vinter kan göra. Solen orkar sig knappt över horisonten men färgar himlen vackert rosa och röd. Krispigheten i luften känns frisk och bitande, Birro tjollrar på och Hasse bär ved för fullt. Skönt att bli avbytt i vedkörandet för en gångs skull. 

Människobyn och grottan

Idag var första dagen som jag lämnade Örnvik. Jag, farsan och Peter tog en bil till Arjeplog (eller Människobyn, som farsan kallar samhället). Jag passade på att hämta ut två paket som jag har beställt, Peter köpte några lister och farsan var på jakt efter en lampa, men han vände rätt snabbt i affären då det var så mycket folk där. Haha. Jag vet inte om det är något som farsan har smittat av sig på mig med, men det kändes skönt att åka från Arjeplog och styra kosan mot Örnvik igen.

Det första jag gjorde när jag kom till Örnvik var att kasta av mig jeansen och ta på mig ett par mjukisbyxor. När jag kom ut ur sovrummet märkte jag att farsan hade gjort samma sak. Eller ja, han hade dragit på sig sina långkalsonger och gick runt i dom istället. Efter att ha haft mjukisar i snart två veckor så kändes det väldigt obehagligt med jeans, men känslan av att dra på sig mjukisbyxorna igen var awesome.

Det är en fördel här, det finns absolut ingen som tänker på vad man har på sig. Förvisso skiter jag i vad folk tycker och tänker om min klädstil eller utseende, men det är klart att man märker att folk glor mycket ifall man går till affären i mjukisar, ett linne och träskor. Här tittar inte ens någon på det eller höjer ögonbrynet över det. Och det är det jag gillar, hela mentaliteten och friheten. Det kanske inte är händelsernas centrum, men det är heller inte tillgjort med putsade fasader och indirekta krav eller riktlinjer från omvärlden.

Temperaturen ligger några grader under nollstrecket varje natt, och det är i princip bara när solen är uppe som det är plusgrader. Solen går ner ungefär vid 18-tiden, och det känns som att den går ner tidigare och tidigare för varje dag. När solen går ner här finns det inga gatulampor eller övriga ljusskällor som lyser upp mörkret, utan det är mörkt. Riktigt mörkt. Jag menar mörkt som i att man inte ser längre än ett fåtal meter. Det är i princip obligatoriskt att använda pann- eller ficklampa när man går utanför kåken.

Till helgen blir det storbesök. Om jag har förstått det här rätt så kommer Trubbel, Ida, Göran, Tomas och Jörgen. Och kanske någon mer som jag har glömt. Men det är till helgen. I morgon ska vi ut på äventyr, förresten! Laban kom förbi och berättade historier om lappflickor som gömde sig i grottor på Nissanosoulo, vilket är en klippö i Tjeggelvas. Här gömde de sig för öh, rövare och vågade bara elda nattetid. Under dagarna satt de och höll utkik efter bråkstakarna och gjorde så lite väsen av sig som möjligt. Det låter förvisso som en skröna som författades på ljugarbänken, men å andra sidan vore det kul att utforska ön och som vi alla vet så finns det ett korn av sanning i varje historia. Och kornet i det här fallet kanske är grottan.

Souddom och Souvas

Jag har precis upptäckt en nackdel med att bo i Örnvik. Eller, det beror inte på Örnvik utan på mitt rum. Elementet saknar termostat, vilket innebär att det förvandlas till en bastu så fort man eldar i pannan. Klockan 02-någonting i natt låg jag och vred på mig i svett innan jag bestämde mig för att öppna fönstret på glänt. När jag kom på detta genidrag somnade jag som en gris och vaknade inte förrän jag hörde farsan och Peter prata om något vid 08.30-tiden.

Lufsade mig ur sängen med sömndruckna ögon och drog på mig ett urtvättat linne varpå jag vaggade in i garaget och tog en morgonkaffe. Där blev jag informerad om att kommandocentralen Örnvik skulle ut på Tjeggelvas på nytt. Vi hann dock inte speciellt långt innan vi var tvungna att vända om. Även om det var relativt lugnt vid Örnvik så visade det sig snabbt att vågorna var relativt höga vid Souddom och vi beslutade oss för att vända om.

Väl tillbaka fick jag lära mig hur man röker älgkött, som sedan ska bli souvas. Det kändes rätt härligt att hänga upp älgkött på krokar och sedan se på hur röken sipprar ut ur kåtan. Passade även på att köra en 5-6 vändor med ved till huset så att det finns en del att elda. Det betyder iofs att jag får ha fönstret på vid gavel framöver också, såvida vi inte löser en termostat på något sätt. Och för en som just har lärt sig grunderna för souvas borde en termostat vara en rätt enkel installation. ”Hur svårt kan det va’?”, som min kollega Erik skulle ha sagt.

Jag kollade även med min vän Meurling om hur man enklast brygger sitt egna öl. Jag vet att han haft en fot i den världen förut, så jag tänkte att han hade lite elite-tips att dela med sig av. Inte nog med det, han erbjöd sig att skicka upp sina brygg-redskap eftersom han för tillfället har en paus. Hur fin är inte han? Nu är det bara en tidsfråga innan Tjeggelbärs eller ÖPA´n blir verklighet!

ÖPA och Tjeggelbärs

Blickar man mot Västerfjäll kan man tydligt se att fjälltopparna är täckta av snö. Detta gäller förvisso åt vilket håll man än tittar, förutom just söder. Det känns som att snön är på väg att omringa Örnvik och att det bara är en tidsfråga tills marken blir vit här. Varje morgon ligger det frost på gräset och luften är sådär skönt krispig som den bara kan vara i Norrland. Det gäller att pälsa på sig med några lager kläder, mössor och varma vantar när man ska ut på Tjeggelvas, med andra ord.

På vägen upp fick jag och Christer en idé som jag är sugen på att göra verklighet av. Jag tänkte lära mig att brygga öl! Hur skulle det smaka med en ÖPA* eller en Tjeggelbärs? Folk är så inne på ekologiska och närodlade produkter nuförtiden, och vad kan vara mer ekologiskt än en öl bryggd på sjövatten som ligger ett stenkast från huset? Funderar nästan på att göra Tjeggelbärs special edition – Käbbelbärs. Ska i sådana fall skicka en med bud till statsministern.

*=Örnvik Pale Ale

Miljöpartiet och alternativ media

På frågan om Yasri Khans avång svarar han:
– Jag kände till det. Jag hade inte förstått hur kränkande vissa kvinnor tycker att det kan vara. Jag hade inte förstått vilka reaktioner det kunde väcka.

– Gustav Fridolin

Att det har stormat en del kring Miljöpartiet den senaste tiden kan inte ha undgått någon. Dagens uttalande av Fridolin var spiken i kistan för Miljöpartiet, enligt mig. Miljöpartiet är ett öppet feministiskt parti, och en av de allra mest grundläggande delarna i feminismen är att män och kvinnor ska behandlas lika. När Khan vägrade ta kvinnor i hand så visste deras språkrör redan att han hade dessa extrema åsikter, men har inte förstått hur kränkande vissa (känsliga) kvinnor kan uppleva det eller vilka reaktioner det skulle väcka. Låter det här som en feministisk person? Sen ska vi förstås inte glömma bort Kaplans islamistiska kopplingar! Extra komiskt är att många Miljöpartister beskyller Sverigedemokrater för att aktivt stöda nazism och rasism, men själva granskar de inte sitt egna parti som uppenbarligen har starka kopplingar till islamism. Hoho, de är för söta, de där miljöpartisterna…

Men, tillbaka till Fridolin… Vad har han åstadkommit, egentligen? Jag vet att han var rätt duktig på att vifta med en kolbit och att han skulle fixa skolan på 100 dagar, men… det fanns väl ingen människa med huvudet på skaft som på fullaste allvar trodde på det? Det enda han har sagt det senaste halvåret är ”att Sverige har tagit ett enormt ansvar och nu måste övriga EU-länder också göra det”. Tror han på det själv? Att resten av länderna kommer att ta emot samma procentuella andel människor? Sverige är inte direkt ett exempel för lyckat integration eller migration. Klart som tusan att övriga EU följer Sveriges utveckling med stora ögon, och ser de utmaningar och motsättningar som finns i samhället. Miljöpartiet framstår mer och mer som Kalle Anka-partiet fast med nytt namn.

En intressant aspekt är att SVT slår på stora trumman och tar kredd för att det var de som avslöjade Kaplan-affären. Vi som har läst alternativa medier ett tag vet att Nyheter Idag har granskade Kaplan redan 2014 och avslöjade då dessa kopplingar. Ännu mer skevt blir det då det dessutom finns bevisat att SVT har läst dessa artiklar. Det är dags att bryta tabut som säger att alternativ media endast är lögn och baserat på främlingsfientlighet. Det är så tydligt att media har en tydlig agenda och inte vill rapportera vissa saker. Det värsta är att merparten av befolkningen fortfarande är så slöa och bara läser Aftonbladet av gammal vana, istället för att kritiskt granska vad de skriver. Tänk efter – hur mycket relevanta nyheter skrivs och hur mycket är ”click-baits”?

Hoppas verkligen att fler och fler människor börjar läsa alternativa medier. Ju fler vinkar, desto bättre bild av helheten – eller vill ni bara läsa medier med uppenbar rödgrön koppling? Hur tror ni att ni ska få en rättvis bild av verkligheten?

Kvinnans kamp

Den 8:e mars. Mitt nyhetsflöde på Facebook har svämmats över av kommentarer som ”Mer kvinnor i bolagsstyrelser”, ”mer kvinnor i mansdominerade yrken” och min absoluta favorit… ”Säg inte att du alltid behandlar kvinnor bra, få andra män att göra det!” Jag har inget ansvar över andra individers handlingar. Vill du propagera för en sak, fine. Blanda inte in mig och ge mig en kollektiv skuld för att jag råkade födas med en penis. Som vanligt är det mina Facebook-vänner på vänsterkanten (jag misstänker att det ser likadant ut hos andra, det gör det i alla fall hos mina vänner som jag har diskuterat detta med) som är mest förbannade och skriker allra högst. Den gemensamma nämnaren är att det näst intill alltid handlar om vad de själva – eller personer i deras närhet – kan tjäna på det. Högerväljare är i alla fall öppna med att deras intressen gynnar de själva bäst, men med vänstern är det vanligare med en slags förklädd egoism. Det låter finare, men när det väl kommer till kritan så handlar det ofta om en politik som de själva kan dra nytta av. Och jag säger inte att det alltid är så eller att det gäller alla – det jag säger är att det märks tydligt på den här dagen.

Det hade vart kul om jag hade sett ett enda inlägg där någon belyser den problematiska hederskulturen som växer sig starkare och starkare i förorterna, men även i övriga delar av landet. Där kvinnorna är som allra mest förtryckta. Där de står allra längst från den vita mannen (om man nu vill spela ut det kortet) men nej då, det ska fokuseras på de kvinnor som står närmast männens fördelar i samhället, dvs den vita kvinnans kamp för att bli anställd för sitt kön och inte för sin kompetens. Jag känner att jag måste understryka att jag mycket väl känner till att män har ett övertag i samhället, generellt sett. Det finns män som i står under kvinnorna i maktposition och i styrelser, men den generella sanningen är att männen har mer makt. En dag som denna kunde jag väl tycka att det vore på sin plats att belysa den grupp som står allra längst ut från männen, men istället verkar det som att merparten som propagerar har förvandlats till en Gudrun Schyman i miniatyr.

Tänk efter – hur mycket F!-liknande propaganda har ni inte sett idag, och hur många har ni sett som tar upp problematiken för de kvinnor som är mest förtryckta? De som behöver det allra största stödet i samhället? Knappast mycket, om ens något. Vad kan det bero på? Min teori är att de som skriker högst om de saker som jag har nämnt är även de som vägrar acceptera att förtrycket mot kvinnor är större i andra kulturer än den västerländska. Det är samma personer som anser att det är rasism att vilja minska invandringen. Och medan de skriker sig hesa och protesterar mot att det inte är jämställt i styrelsen på bolag så ökar förtrycket mot de kvinnor som behöver stödet allra mest. Och så skjuter vi på problemet en dag till…

Våldsvågen som härjar i Sverige kommer knappast att avta inom en överskådlig framtid. Den som inte bara läser Aftonbladet eller Expressen är mycket väl medveten om vilken grupp av män som står bakom en klar majoritet av ökningen. Påtalar man detta får man något pundigt skitsnack om att den gemensamma nämnaren är att de är män – och inte vilken kultur som de är uppvuxna i – och att det är därför som feminism behövs. Hade jag vart uppväxt med en sådan kultur hade jag med största sannolikhet haft en rutten kvinnosyn. Det handlar inte om hudfärg utan det handlar om kultur och bakgrund/uppväxt. Det ska inte vara tabu att kritisera en kultur, vi har inga problem att göra det när vi pratar om könsstympning eller barn-aga, men pratar man om att en viss typ av män från en viss kultur har dålig kvinnosyn så är man rasist.

Skilj på kritik mot kultur och hudfärg!

Och snälla, snälla… sluta för bövelen hävda att den gemensamma nämnaren är att det är män som står för den radikala ökningen som vi dagligen läser om i tidningarna. Med den logiken är den gemensamma nämnaren att alla är människor. Leta efter minsta gemensamma nämnare och det är inte att det är män. Sen vill jag inte ni är idioter heller och tror att alla män från andra kulturer är kvinnomisshandlande skitstövlar som anser sig ha rätten att förgripa sig sexuellt på kvinnor. Då är ni ännu större nötter.

Det här är ingen riktig Post!

Så, jag tog 200 exemplar av en broschyr och gick till ett postombud för att paketera och posta dessa. Jag vägde 50st på kontoret och de vägde 960-970 gram totalt. Jag minns inte exakt, men det var under ett kilo i alla fall. Jag tänkte att om jag skickar 100st per kuvert så räcker det med två kuvert, i och med att jag kommer under totalvikten på 2kg per kuvert. Sagt och gjort, jag tog på mig jackan och kängorna och gick till det postombudet som ligger närmast jobbet.

Jag köpte mina två paket och skrev mottagaradressen samt returadressen om det skulle vara något problem, därefter la jag in 100 foldrar per kuvert och tejpade igen kuvertet. När jag lämnade in kuverten så vägde de tydligen 2150 gram styck och det var tydligen inte okej. I min enfaldighet så antog jag att kuverten får innehålla två kilo, men två kilo är totalvikten inklusive själva förpackningen.

Jag frågade hur mycket extra det skulle kosta och fick till svar att det skulle bli 95:- extra per kuvert. Dvs, exakt vad kuverten kostade, varpå jag påtalade att det skulle bli billigare att köpa ett till kuvert och paketera om blanketterna. Kvinnan i kassan log mot mig och hymlade lite lätt med ögonen medan hon sa ”Ja, det stämmer!”. Någonstans här kände jag att jag var på väg att få mitt egna personliga Falling Down men valde att bita mig själv i läppen för att inte dra någon gammal ramsa om ”Det här är ingen riktig Post!

Gick åt sidan och sprättade upp kuverten och plockade ut lite broschyrer. Såklart fastnade en del broschyrer i klistret på kuvertet och dessa fick pillas bort med stor försiktighet. Är det något som Posten verkligen kan göra så är det att göra bra kuvert-klister. Resten kan diskuteras.

Kulturella skillnader

Hela debattklimatet i Sverige är rätt löjligt och det känns som att politikerna lever längre och längre från verkligheten. Varenda politiker, utom SD, pratar sig varm om mångkulturen (eller åtminstone, har gjort fram tills nyligen). Det är därför lite intressant att endast fem av Riksdagens 349 riksdagsledamöter bor i ett utsatt område*. Jag kan knappast vara ensam om att vara av uppfattningen att en klar majoritet av människor som talar varmt om mångkulturen gör allt för att själva undvika att bo i dessa områden. Det är inte så konstigt att man talar gott om mångkulturen och man pratar om exotiska danssätt, maträtter och annat positivt när man inte själv behöver bo i de utanförskapsområdena som skapas pga värdelös integration. Tänk efter själva. Henrik Schyffert, Zara Larsson, Åsa Romson och din granne/vän som talar så varmt om detta fenomen… Hur många av dessa bor i något av dessa områden? Och de som bor där, skulle de välja att bo där om de fritt fick välja? Knappast, en ytterst liten del skulle frivilligt välja att bosätta sig där.

Det här är dock inga nyheter utan alla som har granskat och ifrågasatt detta känner till det här sedan länge. Det nya är att nu börjar allmänheten, och inte bara de kritiska granskarna, få upp ögonen för detta. Det märks främst genom att man läser lokala nyhetstidningar och inte skräp som Aftonslasket eller Ex-pressen. Ta till exempel denna artikel från Dalarnas Tidning från igår. Samma dag säger vår excellente statsminister att det inte finns någon koppling mellan de ökade sexuella trakasserierna och invandringen. Man kan inte annat än att ta sig för pannan! Det är ingen hemlighet att kvinnosynen i MENA-länderna skiljer sig markant från det västerländska sättet. Istället får man höra svammel som att det inte finns några kulturella skillnader mellan män. Yeah, verkligheten håller med. Kvinnorna i Köln håller säkert också med. Även männen från dessa länder säger själva att det är chockartat att se hur västerländska kvinnor beter sig.

Jag är fullt medveten om att sexuella trakasserier förekommer även hos västerländska män. Skillnaden är dock att de 1) är psykiskt störda eller 2) vet om att de gör fel. Här anser sig männen ha rätt att göra det, och det är en väsentlig skillnad. Vi har problem med sexuella trakasserier, absolut. Det betyder dock inte att vi ska blunda för eller ursäkta detta beteende med att ”det finns faktiskt svenska män som gör så också…” Vad är det för jävla försvarstal? Försöker man normalisera detta eller vad är grejen?

*=Artikeln har några år på nacken, men inte mycket har ändrats. Dock var detta den bästa sammanfattningen jag hittade.

En sådan där morgon

Vaknade okristligt tidigt av att väckarklockan skrek på mig. Försökte öppna ena ögat, men det var mer eller mindre omöjligt. All min muskulatur i ögonlocket hade förtvinats till oigenkännlighet under natten. Testade att öppna det andra ögat men resultatet var detsamma. Vände mig på mage och började flaxa med armar och ben för att jag inte skulle somna om och försova mig i väntan på att ögonen skulle gå att öppna. En sådan morgon, ni vet.

Relativt snart lyckades jag blinka. Såg att mobilen lyste och eftersom jag är den mest nyfikna personen jag känner så sträckte jag mig efter den. Jag fick precis ett SMS och bestämde mig, i ett slags koma-liknande tillstånd, att författa ett svar. Sedan flaxade jag vidare i sängen. Det skulle bli en sådan där morgon, ni vet.

Släpade mig till duschen och kände hur vattnet rann över min kropp och jag var en hårsmån ifrån att meddela jobbet att jag startar dagen hemifrån. Någonstans där rann det över för mig och jag började istället sjunga på Hasse Anderssons mästerverk ”Änglahund”. Det kan jag lova er, ni har aldrig hört den sången i all sin prakt om ni inte hört när en nyvaken norrlänning försöker sjunga den på skånska. Och det var då jag bestämde mig hur dagen skulle utvecklas… Det blev en sådan morgon, ni vet.

Dagen blir, som bekant, vare sig bättre eller sämre än vad man gör den till och ens egna personliga inställning är A och O. Istället för att gnälla på sömnbrist och övergrönjävliga väckarklockor så kan man göra något åt saken. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att försöka söka ögonkontakt med så många människor som möjligt på väg till jobbet samt le och säga hej. För att göra människor lite glada nu när snön har fallit sådär lagom mycket så det knakar under skorna. Jag gillar det förvisso, men min erfarenhet säger mig att merparten av Göteborgarna skyr snön som Digerdöden. Och då kan det ju vara fint med lite trevligt bemötande, tänkte jag. Jag mötte en snubbe i min egen ålder strax utanför mitt hus ålder och satte planen i verket. Jag mötte hans blick, log och sa hej. Han tittade på mig och sa ”Vad fan vill du?”

Det är en sådan där morgon, ni vet…