Långt från Avenyn

Efter tre veckor i de lappländska fjällen är jag tillbaka i Göteborg. Staden hälsar med mig med gråskalor i diverse färger och jag känner en viss form av uppgivenhet. Men, de goda nyheterna är att jag alltid kan titta på filmen och drömma mig tillbaka till Örnvik, Ramanj, Ballek och alla de andra ställena som jag besökte under min vistelse. Tack till alla, släktingar och nya bekantskaper, som gjorde vistelsen till vad den var.

Filmen är mitt försök att visa en verklighet som ligger långt från Avenyn och spårvagnar, långt från vardagsjobb och dyra kläder. Den är ett försök att beskriva friheten och mentaliteten som jag inte har hittat någonstans, och mest troligt inte kommer att hitta på någon annan plats. Filmen är en hyllning till de människor som gör det här stället till det vackraste på jorden, och jag menar inte bara naturen.

Tack för den här gången Lappland, och vi ses snart igen!

How I met your Friends

Igår fick jag en idé om ett socialt experiment som jag vill testa. Jag gillar sit-coms i stil med ‘Friends’ och ‘How I met your mother’ även om jag inte direkt följer serierna. Friends har riktigt sköna karaktärer som lirar bra ihop, och How I met your mother-gänget ser alltid ut att ha det så trevligt när de sitter i baren i sitt vanliga bås, dag efter dag. Dessa element vill jag slå ihop till till vad jag har valt att kalla ‘How I met your Friends’. Hela konceptet är rätt enkelt – sex av mina vänner träffas på en utvald krog, vid samma bås, vid återkommande tillfällen. Jag efterlyser därför vänner som kan identifiera sig med karaktärerna från serien Friends. Med andra ord söker jag en Joey, Rachel, Chandler, Monica, Ross och Phoebe.

Känner du att du identifierar dig med någon av karaktärerna lite extra? Vill du träffa mina vänner och kanske få någon skön vän på köpet?

Phoebe – Ledig!
Joey – Ledig
Chandler Ledig!
Ross – Ledig!
Monica – Ledig!
Rachel – Ledig!

OBS! Man måste inte stämma överens 100% med karaktären såklart, men det vore kul om man kan identifiera sig med rollfiguren lite. Jag kommer även att försöka kombinera det så att personerna som anmäler intresse INTE känner varandra sedan tidigare, i så stor utsträckning som möjligt.

Jag kommer inte att närvara själv. Möjligen gästspelar jag någon gång.

Såå… Har jag några sköna snubbar och tjejer som vill testa på ett socialt experiment och kanske få någon ny vän på köpet?

Oddset?

Nämen… Är det inte Rankvist?

Rösten skar igenom konversationen som ett glödgat svärd som skulle skiva smör. Som alltid så var rösten raka motsatsen till aggressiv, det vill säga lugnande och rogivande. Hans röst har den effekten. Jag har inte sett William sedan ja… När sågs vi senast? Undrar om det var det där nyåret när Loke lurade mig till något dumt och när Robban kom från Stockholm? I sådana fall så är det tre år sedan… Nä, det är omöjligt, vi måste ha setts senare…

Jag ingen aning om vad jag, Jeanette, Josefin och GBG pratade om utan jag frös till is och min hjärna lade all tillgänglig energi på att försöka lista ut vem den skäggiga mannen bredvid mig var. Jag minns att jag hann tänka hundratals tankar på bråkdelen av en sekund, men jag lyckades snabbt lista ut att jag hade William framför mig. William! Helt sjukt att träffa honom på min hållplats (som var hans hållplats förut, och jag var så avundsjuk över att han hade en lägenhet här, samma innegård som jag själv bor på idag) över tre år sedan vi sågs sist! Vad är oddsen för att vi träffas på Godhemsgatans hållplats strax före klockan 02 en lördagsnatt i januari, helt spontant? Sug på den, Oddset!

Jag hade en rätt skön lördag och gjorde absolut ingenting på hela förmiddagen. Jag låg i sängen och njöt fullt ut över att mina fötter hade fått tillbaka en normal temperatur och en normal känsla sedan fredagens äventyr och plaskande i djupt vatten. Leo verkade inte klaga över att jag tog det lugnt utan han spann bredvid mig större delen av dagen. GBG kom förbi vid 19-draget och vi spelade ett halvlöjligt pusselspel på Xboxen. Jeanette och Josefin kom förbi och på något konstigt sätt så satt vi alla fast i det där halvlöjliga pusselspelet och kunde inte riktigt slita oss.

Efter ett par öl beslutade vi oss för att spela Cranium. Cranium är ett sällskapsspel med milt sagt varierande uppgifter. Ibland ska man svara på kunskapsfrågor men vid andra tillfällen ska man nynna låtar, skissa, bygga saker i lera, imitera personer, stava ord baklänges, kasta om bokstäver, fylla i bokstäver som saknas, använda sin medspelares kropp för att skapa ord eller imitera en kändis. Och mycket annat. Du förstår själv hur otroligt dumt det kan bli efter ett par öl…

IMG_1684

GBG försöker imitera Snövit och de sju dvärgarna. Josefin knäckte det inte :D

IMG_1690

GBG använder Jeanette för att få Josefin att knäcka kodordet ‘cykla’.

Om inte alla av oss skrattade så vi grät så törs jag lova att ingen var långt borta. Jag grinade vid flera tillfällen. Bland annat när GBG skulle skulptera fram ordet ‘ärthjärna’ med lera och Jeanette skulle gissa det. Eller när Josefin skulle nynna Brev från kolonien men hon blandade ihop den med 34:an och nynnande på den, varpå GBG gissade på Brev från kolonien och fick rätt, men han menade att gissa på 34:an men sa fel! Vad är oddsen för det? Kom igen nu, hade man satt en enda krona på det så hade man haft vartenda öre som finns på planeten!

2015

Så stod vi där, högst upp på Skansen Kronan. Passande nog stod vi runt en gammal kanon som tycktes vara riktad mot Haga och hamninloppet. Den användes säkert under kriget mot danskarna, tänker jag för mig själv innan Christer avbryter mina tankar för att fråga om champagnen är redo. ”Redo?”, tänker jag snabbt och följer upp med ”Det är väl klart att den är redo!”. Jag står på toppen av Skansen Kronan och är precis där jag ska vara, så det är väl klart att champagnen är redo?

Klockan är nu 23.58 och det är klart att champagnen inte är redo. Såklart. Vem hade väl trott att jag skulle vara ute i god tid? Jag fumlar upp champagnen från min axelväska men har lite problem med att ta bort foliet som är runt flaskhalsen. Nedanför oss ligger staden för våra fötter och vi ser vartenda hustak som finns i hela Haga. Bortom Stigbergstorget ligger Majorna och visst ser det ut som att det är krut i Majorna-borna. Raket efter raket exploderar bortom berget. Bortom Göta älv ser vi Hisingen och Ramberget där det också smälls friskt, och ovanför våra huvuden återfinns den kolsvarta natthimlen som just nu lyses upp av tusentals raketer. Jag är precis där jag ska vara. Stundtals tycks sorlet och skriket från folkmassorna överrösta smällarna och allt fullkomligt exploderar i ett unisont Gott nytt år! två minuter senare.

Ljudnivån som följer kan jag knappt beskriva. Raketer exploderar till höger och vänster, några strax ovanför våra huvuden. Jag har ett rätt bra track reckord över att attrahera raketer och börjar därför känna mig lite illa till mods. Tillsammans med GBG och Christer påbörjar jag promenaden nerför Skansen Kronan. Trappan är om möjligt ännu brantare än när vi var på väg uppför, men som bekant så kommer man alltid ner på något vis. Väl tillbaka hos Carl och hans fru börjar vi småprata igen och jag kan konstatera att det är ett riktigt trevligt och vuxet nyår, till skillnad från många fyllefester som man vart på genom åren. Det känns som att det är här jag ska vara ikväll.

Timmarna rullar på, och mitt i allt får jag ett samtal från Johnny Wave. Han har lyckats med konststycket att bli utelåst i Göteborg eftersom hans värd har brunnit ut och låst in sig. Efter lite skickligt koordinerande med vagnar och taxibilar bestämmer vi oss för att mötas hemma hos mig, och trots lite missöden lyckades planen rätt bra. Vi har lite catching up och Wave somnar på golvet varpå vi roar oss med att spela trummor på honom. Lite gammalt vänskapligt bråkande, sådär ni vet. Precis som det ska vara när gamla vänner träffas.

Att vara där man skulle vara, och vara där man ville vara, är ibland olika saker. Däremot hade jag ett toppenfirande, det ska jag inte sticka under stolen med.

Tack alla!

Surströmming och tärningskast

Jo, vi hade ju säsongens första surströmmingsskiva hos mig. Jag hade bjudit in lite random människor samt hela kontoret. Det kom en del random människor, men inga från kontoret. De hade andra saker för sig, som att åka till Dalsland, delta i skäggfester, få besök från andra städer och vad det nu var. Och nu tror väl jobbet att de har duckat för surströmmingsfesten men då tror dom fel – det är nämligen en repris nästa helg, he he…

Jag såg mycket fram emot den här surströmmingsfesten av olika anledningar. Givetvis är det alltid trevligt att äta surströmming men höjdpunkten var att en italienare och en norrman skulle få smaka på denna delikatess för första gången. Skeptismen var rätt hög efter att vi öppnade en burk men de krigade på och satte i sig två klämmor/mackor var;

1176153_10151941072059073_1525279621_n

Blev lite snaps och öl under middagen förstås. Loke, Olivia och Ola kom förbi senare. Ola berättade om en bok som hette Tärningskastaren eller något sådant. Boken handlar om en person som låter en tärning styra sitt liv. Han kan tänka att ”om jag kastar en femma så slår jag första personen jag ser på käften” och sådana saker. Vi var givetvis tvungna att testa på detta och det resulterade i att jag fick springa runt huset i kalsonger, att Ola streakade på fotbollsplanen, att Samuel endast fick prata engelska under kvällen och… ja, jag vet inte riktigt alla dumheter som vi råkade ut för, men det var kul i alla fall.

Henriksberg stängde 02 och gänget splittrades. Jag och Ola gick till Mac´s gatukök för att få en kvällskebab och under tiden passade vi på att spela tärning (jo, jag tog med den) vilket resulterade i att Ola låtsades få ett riktigt jobbigt samtal på spårvagnsresan.

Saftmord, Oktoberfest och hemliga grottor

En tragisk dödsolycka inträffade tidigare i veckan. Av någon oförklarlig och dum anledning ställde jag ett glas med saft bredvid min dator – trodde jag. Det visade sig att jag ställde glaset på kanten till datorn. Fysikens lagar är svåra att bryta och dessa resulterade i att glaset välte och jag fick en massa saft över tangentbordet. Torkade av den snabbt som attan och vände sedan datorn upp och ner med förhoppningen att eventuell kvarvarande vätska skulle rinna ut. Tänkte inte mer på det och åkte till jobbet. När jag kom hem senare på eftermiddagen var den död. Icke levande. Förpassad till skroten. Helvete.

Detta betyder även att bloggen inte kommer att uppdateras i samma rasande fart som det har vart under hela sommaren. Ni vet, det blir ett inlägg här, ett inlägg där och så. Förhoppningsvis släpper Apple nya modeller av sina MacBooks med Retina-skärm snart så jag slipper gå datorlös så länge. Å andra sidan har jag en arbetsdator som jag kan släpa hem (och spilla saft på…) ifall det krisar. Tillsvidare klarar jag mig rätt bra med min iPad och iPhone. Man måste ju inte hänga på nätet dygnet runt, direkt.

Det har hänt en hel del sedan senast – jag har haft en del soffsurfare på besök och vi har besökt Oktober-fest i Göteborg. Detta trotsa tt det bara är augusti. Fast å andra sidan skulle väl varenda Göteborgare frysa arslet av sig ifall de drog på sig Tyroler-kläder i oktober. Kastar upp ett par bilder på detta också. Det ska man göra, sägs det.

1148767_10151816454157930_205013568_n 998587_10151816454202930_524991431_n

934704_10151816454792930_825878861_n-1

Jönsigt? Absolut! Kul? Jajamen!

Förutom att jönsa omkring i lederhosen och tyrolerhatt har jag hunnit med en hel del Geocaching. Jag har rensat ett enormt område på Hisingen och hittat varenda liten burk. Känner mig sjukt stolt över denna prestation. När vi var och cachade som bäst häromdagen så hittade vi även ett riktigt spännande område som lämpar sig för UE. Frågan är inte om man ska besöka det – frågan är när man ska besöka det. Bjuder på lite sneak peaks;

1116181_10151823512117930_1882760577_o

Kusling ingång… :O

Jo, jag har förstås inte bara jönsat runt i oktoberfest-kläder och letat små gömda burkar. Sommaren har bjudit på så mycket mer men eftersom en guldfisk har bättre minne än mig, och jag inte har uppdaterat på ett tag, så är det svårt att säga vad som hänt. Vi får se hur uppdateringsfrekvensen på bloggen blir nu när jag är datorlös och inte riktigt känner att jag har enorm skrivlust. Nåja, den som lever (och går in på http://www.rankvist.se då och då) lär märka.

Tills vidare – trevlig sensommar!

Rankvist och Resten

Jo, jag och gänget var ju på en sådan där quiz igår. Torsdagar trogna hamnade vi på Glenn på Andra Långgatan. Stället har en väldigt trevlig atmosfär och goda hamburgare, men det är rätt populärt så vi tänkte ringa och boka bord. Jag bad Joel ringa och han frågade efter numret. Jag tänkte mig inte för utan sa åt honom att Googla ”Glenn Göteborg” och ja, det är väl kanske inte det smartaste man kan Googla. Lär väl bli hundra miljarder träffar på det. Bordet bokades och klockan 19 skulle jag, Agnes, Linus och Joel samlas där. Christer dök även upp efter ett tag (jo, han är i stan nu, mycket trevligt).

Under quizzen kändes det som att vi inte hade skuggan av en chans. Det var många stolpskott som vi, av trogen vana, visste skulle gå utanför. När vi sedan gav oss på pausquizzen, dvs en quiz i pausen (duh!), så kändes det bättre. Temat var ”Allsång” och man skulle gissa vilka personer som varit med i Allsång på Skansen genom åren. Ja, man gissade inte helt random, utan det var bilder på personerna och det gällde att känna igen dessa. Jag hade inte en enda jävla aning, vilket var lite komiskt eftersom jag döpte quizlaget till Rankvist och Resten. Ännu mer komiskt var att vi (dvs Agnes, Joel och Linus) satte full poäng på skiten och vi kunde stolt kassera in en öl per gubbe (och en cider till Agnes) i baren.

När det var dags att rätta huvudquizzen skrapade vi ihop 17.5 poäng. Konstigt nog vann vi på detta – eller skulle ha vunnit. Det visade sig att tre andra lag fick 17 poäng, det vill säga en halv poäng mindre än oss, men istället för att utse oss till vinnare och dra en utslagsfråga för de andra tre, så fick alla fyra lag slåss om förstaplatsen. Vad fan är det för system? Det är som att, i slutspelet av hockey-VM säga att  ”Jamen, ni kom alla så långt, nu är det skitsamma att spela klart matcherna utan vi avgör på straffar!” Idioti. Och denna idioti gjorde att vi satte den berömda stolpen ut och missade för solklara förstaplacering, trots att vi hade mest poäng. Retar mig enormt på det här systemet. Vad är det för idé att vara bäst om det ändå ska avgöras av slumpen?

Trots att vi vunnit pausquizzen kände jag mig inte riktigt nöjd. Okej, man ska väl vara glad över att man vann något, men att bli snuvad på den riktiga segern av luddiga, och framförallt idiotiska, regler känns lite som att hälla smolk i bägaren. Trots det var det en mycket trevlig och rolig kväll där alla bidrog med något. Förutom jag i pausquizzen, förstås. Å andra sidan är jag sjukt stolt och mallig över att inte kunna något om Allsång på Skansen.

Robban och Leo

Vissa helger passerar snabbare än vanligt. Detta var en sådan helg, och det har helt och hållet att göra med sällskapet. Det känns som om helgen försvann medan jag blinkade och kvar är endast minnena. Förvisso grymma minnen, men bara minnen. Hade inte haft något emot om helgen hade börjat om på nytt. Robban från Stockholm hälsade på över helgen och som vanligt när vi ses blir det rejäla karatefyllor. Eller ja, denna gång drabbade det enbart Robban. Efter att vi kom hem på fredagsnatten framåt fyra-snåret så snubblade Robban in i min trappuppgång och föll ihop. Väl liggande så sjöng han högt på Roffe Ruff – Majorna och det såg ut ungefär så här;

IMG_3358

Robban smutsar ner Roffe Ruff-låtar…

Slutade dumheterna där? Nej då. Kring sjutiden på morgonen blir jag väckt av att Robban lägger sig i min säng. Yrvaket tittar jag på honom och frågar vad han håller på med. Han reser sig ur sängen och pekar på soffan och säger ”Titta!”. Jojo. Jönsen har då ställt en folköl i soffan. Problemet var bara att han ställde den upp och ner – öppnad. När han sedan lyft bort den så rann givetvis all öl ut över soffdynan. Gravitationen fungerar, se på fan. Vad resulterade detta i? Jo, att vi fick spendera en stor del av morgonen med att torka överdrag och sedan tvätta skiten. Soffan blev jättefin under tiden;

IMG_3363

Är huvudet dumt får man sova i en soffa utan kuddar…

På lördagen kom Wille, Loke och Fredrik förbi på en del pokerspelande. Jag har väl spelat bättre men med tanke på vilka jävla skräphänder jag fick hela tiden känner jag mig rätt nöjd med resultatet. Kring 23-bläcket drog vi ut till L´Assasino som hade bartömning. Var alldeles för mycket folk för att man skulle kunna göra något lattjo där så jag, Robban och Wille drog vidare till Kelly´s. Var väl en del folk där med, men Grodan var snäll och betalade ut 200:- till mig. Suveränt! Kände mig lite risig sen gårdagen och lämnade gänget strax före 01-tiden.

Vaknade idag med hela helgen som eftersmak i käften. Var lite spänd inför kvällen eftersom jag eventuellt skulle bli kattägare. Jajamen, en norsk skogkatt skulle kanske flytta in hemma hos mig, och vet ni vad? Så blev det! Jajamen? Jajamen!

IMG_3371

Leo, en cool norsk skogkatt

Leo håller just nu på att göra sig hemmastadd i lägenheten. Han går runt och säger ”mao mao” hela tiden. Nej, han jamar inte, han går runt och s-ä-g-e-r ”mao mao” konstant. Låter ganska roligt.

Och just ja, jag och Robban har äntligen gjort klart pusslet på 1500 bitar. Yay oss! Och supertack till Ninni som lagt ett antal timmar på det!

Förändringar och framtid

Med handen på hjärtat så visste vi båda att det endast var en tidsfråga tills den här dagen skulle komma – dagen då vi skulle vandra skilda vägar. Idag är den första dagen på resten av våra liv men jag är fullt övertygad om att vi kommer att ses igen och att allt kommer att bli som förr. Kanske är jag naiv, och de allra flesta säger nog samma sak om jag säger i en sådan här situation – att vi hör ihop. Det är inget adjö, det är mer ett ”på återseende!”.

Jag vet inte hur andra tar sig igenom sådana här perioder men det finns säkert tusen olika knep. En del vill nog gå vidare så fort som möjligt medan andra tycker om att vara för sig själv och slicka sina sår. Ett tredje alternativ är att bita sig fast med näbbar och klor och skicka patetiska SMS om hur mycket man saknar personen och önskar att denne kom tillbaka till en. Personligen tror jag att jag behöver en partner omgående, men jag vill samtidigt vara öppen med att detta bara är ett re-bound och att vi kommer att hitta tillbaka till varandra. Är du den jag söker?

  • Vem? Kille eller tjej i min egen ålder. Yngre eller äldre går bra det med.
  • Var? Sejdeln, Andra långgatan. Vägg i vägg med Kelly´s.
  • När? De två kommande måndagarna, klockan 19.00. Var gärna där från 18-tiden.

Ja. Det är nu officiellt. Joel och jag kommer inte att frågesporta ihop på två veckor (tre, om man räknar idag) eftersom han jobbar och ska dessutom upp till Lappland. Det känns sorgset. Jag behöver en ny frågesports-partner senast nästa måndag. Känns skitknepigt att inte besöka den klassiska och kluriga frågesporten och knäcka farbror Östens ordgåtor. Och nej. Det är ingen quiz – det är en frågesport. Mycket viktig detalj som farbror Östen är mycket noga på att påpeka.

En stor fördel är om du inte är smartare än jag för då kommer jag att känna mig dum. Du behöver inte heller vara dummare än mig, för då kommer vi inte ha en chans att vinna. Det har vi förvisso inte nu heller, men ändå. Det är fördel om du är social och tycker om att svinga ett par bägare under frågesporten – dock utan att supa ner sig.

Har du vad jag söker? Är du den rätta för mig tills Joel kommer tillbaka?

Tveka i sådana fall inte att kommentera blogginlägget. Eller länken på Facebook. Eller skicka mig ett textmeddelande. Eller ring mig. Eller skicka ett fuckin´ snail-mail. Vilket som. Hör bara av dig.

Men var jävligt klar med att du bara är ett tillfälligt re-bound. Jag är inte redo för något seriöst än.

Födelsedagskalas och Stockholmsbesök

Det är återigen söndag och regnet smattrar mot rutorna. Jag sörjer inte att det regnar i slutet av helgen, utan nu har jag en alldeles underbar ursäkt att stanna inomhus och bädda ner mig med filtar och kuddar och spendera alldeles för många timmar med att titta på någon meningslös TV-serie. Hade det vart strålande solsken hade jag istället gått runt och muttrat och rådslagit med mig själv om jag ändå skulle ligga på soffan eller om jag skulle masa mig ut i det vackra vädret och koppla av på en gräsplätt.

Min syster och hennes nyfunne isländske pojkvän bestämde sig för att ta en spontantur till Göteborg under helgen. Strålande idé, givetvis, och vid 20-tiden på fredagen var de framme vid lägenheten. Vi tog några öl och hade en trevlig kväll som avslutades på Henriksberg med ett parti biljard. När vi hade spelat ett par minuter upptäckte vi att det var fyra (!) dubletter av bollarna. Bravo. En ur personalen öppnade upp bordet bredvid för att hämta bollarna därifrån och på så vis kunna skapa en komplett uppsättning. Jodå, vi fick rätt kulor och även ett par solglasögon som någon dumsnut stoppat in i biljardbordet. Om någon kvinna behöver ett par nya solglasögon så har jag ett par bättre begagnade här.

På lördagen drog jag och Joel ut till Agnes. Agnes hade födelsedagskalas och bjöd på en fantastisk tårta och ett par… tja… vad det nu heter? Det ser ut ungefär som en snöboll med strössel på som sitter på en pinne. Även dessa skapelser var outstanding! Jag kände dock att jag kämpade i en rejäl uppförsbacke med tanke på gårdagens ölhäveri. Efter åtta öl insåg jag att okej, jag kommer nog inte bli så mycket mer berusad än så här. Joel såg snarare ut som att han aldrig mer skulle bli nykter. Någonstans här slog även Joel och Jonna vad om hur länge jag skulle klara mig utan nikotin eller tobak. Japp, that´s right, från och med idag är jag även nikotinfri. Inte för att jag själv ville det utan för att jag blev indragen i någon ljusskygg vadslagning. Nåja, det är väl lika bra att ta itu med det på en gång. Hittills har jag inte saknat nikotinet i alla fall.

Fyra tappra själar, bestående av mig, Joel, Agnes och Amanda styrde siktet mot Rockbaren för att möta upp Svante samt Anna och Oskar. Som vanligt var Rockbaren lika fräsch som man mindes – skosulorna tycktes suga fast i det klibbiga golvet och det stank piss lite här och var. Hela stället skrek white trash och jag funderade mer än en gång varför vi valde att gå hit. En gång i tiden var det här ett skönt sunkhak, nu är det bara äckligt. Även om stället lämnade en del att önska så vägdes det upp rejält av att man hängde med ett fantastiskt gäng! Rätt snart så köpte Svante ett par tequila till mig, Eelis och sig själv. Eelis försvann någonstans och Joel tog tequilan istället. Två sekunder senare hulkade han lite lätt bredvid baren varpå två väktare kastade ut honom. Agnes fanns till förfarande så situationen tycktes lösa sig. Någon timme senare insåg vi att det var dags att tacka för oss, och efter ett snabbt besök på McDonalds så satt vi på spårvagnen på väg mot vackra Majorna. På grund av en vattenläcka var det ändringar i trafiken och vi fick promenera en liten bit. Skönt med en nattlig promenad, även om Anna klagade på att hon inte kunde gå i sina skor.

Klockan är strax efter 16.00 och min syster har åkt hem med sin isländske pojkvän. Regnet smattrar fortfarande mot fönsterrutorna och jag är glad över att helgen blev så lyckad, på så många sätt. Tack alla inblandade! Jag är även lycklig över att vara inomhus och lyssna på regnet medan jag själv kan ligga under kuddar och täcken och bara koppla av under mina sista lediga timmar för veckan.

På rätt kurs

Jag vet att detta kan vara svårt att tro på, men jag rökte inte en endaste cigarett eller tog en endaste snus under tiden i Vänersborg. Det betyder att jag har lyckats besöka en tvådagarsfestival utan att nyttja ett endaste gram tobak. För den som inte nyttjar nikotin är väl detta knappast något märkvärt men för er som vet hur det är att vara utan nikotin i ett par timmar (och nu över tio dagar) förstår att det här är ett större mirakel än den gången som Moses delade Röda havet. Jag kan väl inte skryta med att ha delat ett hav, däremot är jag sjukt bra på att ta rätt mängd vatten när jag blandar saft.

Quizzen idag var dock riktigt bedrövlig. Jag lägger ingen skuld på Östen utan jag skyller det dåliga resultatet på min och Joels bristande kunskap. Sällskapet var som vanligt något utöver det vanliga och denna vecka kunde vi stoltsera med härliga medlemmar som Joel, Svensson, Sabina, Loke, Isacson, Egån och givetvis mig själv. Vi hade kul och pratade om ditten, datten och dutten men jag kände mig vuxen och gick hem efter två öl. Och vet ni vad? Jag var inte det minsta röksugen! Inte för fem öre! Kände mig nästan lite lycklig över detta när jag lämnade Sejdeln bakom mig och satte mig på spårvagnen på vägen mot Majorna. Och nej, jag inbillar mig inte att jag har besegrat suget än, inte på långa vägar, men även en tusenmila-resa börjar med ett steg, som det så bekant heter. Jag har tagit några få steg, men jag är åtminstone på rätt kurs.

Vänersborg – en premiär!

17.00, Fredag. Jag stämplar ut från jobbet och åker tre våningar i världens långsammaste hiss. Ute på Avenyn är det klassisk fredagsstress och det är nästan skytteltrafik genom Systembolagets entrédörr. Jag och Joel klämmer oss in och köper öl samt trycker en måltid på McDonalds innan det är dags att sätta sig på tåget. Destinationen är Vänersborg, vilket blev en premiär för mig. Aqua Blå-festivalen skulle gå av stapeln i helgen och vi var båda inbjudna att spendera helgen hemma hos Agnes. Jag hade förberett mig och köpt solskydd samt efter sol-kräm och ett par nya kortlekar.

Fredagskvällen blev en riktigt succé på alla sätt och vis. Att beskriva en festivalkväll är ungefär som att förklara ett skämt för någon som inte förstod det när det berättades. Att återberätta alla intryck, nya människor, gamla dumheter och en ny stad är näst intill omöjligt. Ja, om man inte vill göra som Tolkien och lägga ett helt kapitel på att beskriva en jävla stig. Och med handen på hjärtat, det orkar jag verkligen inte skriva. Och ni orkar garanterat inte läsa det.

Vad jag däremot vet är att jag vaknade med en tuff huvudvärk och en torrhet i munnen som inte går att beskriva. Någonstans i min närhet surrade telefonen och den tycktes aldrig ge upp. Letade förtvivlat bland t-shirts, handdukar och annat krafs som jag stökat till och fann den efter lite bökande. Ninni hade ringt ett par gånger (jo, hon var också i stan) och tyckte det kunde vara hyfs att ringa upp henne. Vi bestämde att ses på stan och ta en pizza. Enligt Agnes finns det lite av en specialité i Vänersborg och ni som känner mig… jo, precis, jag kan inte motstå en utmaning / upplevelse, så jag insåg att jag var tvungen att testa denna nyhet;

934956_10151687164612930_1611880233_n

 

Japp, ni ser rätt – en kebabpizza med chips!

Och omdömet då? Fantastiskt! Det ser lika suspekt ut i verkligheten som det gör på bilden men jag blev positivt överraskad. Okej, det kanske var ett par chips för mycket men det var inte direkt svårt att peta bort dom. Knallade runt med Ninni ett tag och när klockan var 14 insåg vi båda hur trötta vi var. Ett stenkast från centrum hade hon lyckats fixa en övernattningslägenhet och vi tog oss en tupplur på nästan tre timmar. Herregud vad gott jag sov, trots att benen hängde ut från soffan. Vi vaknade sakta men säkert till liv och styrde kosan mot Agnes för att äta lite grillat och försöka komma igång med dagens alkoholintag. Lördagen var lika trevlig som fredagen och jag lyckades köpa en snygg (nåja) Super Mario-mössa för 120:-. Joel lånade den under kvällen och när vi stod i kön till älg-kebaben framåt småtimmarna smet jag iväg och köpte en till mössa. Denna gång valde jag en med Kalle Anka-motiv. Det såg nog rätt roligt ut när vi stod i kön med världens töntigaste mössor och jo, det var kul. Dock hade jag kanske valt att ha mina 240:- idag istället för två mössor.

IMG_3326

 

Joel och Rankvist, eller Super Mario och Kalle Anka

Just nu ligger jag på min säng och är otroligt utmattad, men samtidigt väldigt glad över helgen och över att ha träffat så härliga människor. Extra skoj att både Ninni och Svensson lyckades ta sig till Vänersborg och hänga med på festivalen. Hoppas på att träffa dårarna från helgen snart igen. Tills dess, tack som fan för en otippad, oväntad och oförglömlig helg!

BBQ´n´beer!

Mötte upp Lulle utanför jobbet och strax därefter träffade vi Zara och färdens första stopp var, inte helt otippat, Systembolaget. Införskaffade ett par öl och åkte sedan till Hemköp för att Zara skulle köpa något att grilla. Fjuttade på grillen ganska direkt vi kom tillbaka till min lägenhet och ganska omgående började folk droppa in. De vackra själar som anslöt var Lulle, Zara, Linkan, Anna, Ola, Calle, Diana, Joel, Marie, GBG, Ninni, en till Calle, Matthias och två av hans vänner. Grillningen var fantastiskt lyckad och det togs en hel del bilder, dock har jag inte tillgång till alla men bjuder på de som finns att tillgå.

417860_10152837438260392_1887203784_n 312159_10152837490815392_1279009401_n

Jag och Marie har trevligt och ja, jag vet inte riktigt vad vi höll på med. 

IMG_3271

Stora delar av gänget står samlade och samtalar

IMG_3259

Trevligt samtalande kring bordet

Eller okej, jag ljög. Jag lägger inte ut alla bilder. Resten finns på Facebook för allmän beskådan. Kring 22-tiden drog vi oss upp i lägenheten och jag tog en snabbdusch. Hade lyckats få dressing och grillolja över hela armarna och kände väl inte riktigt för att svänga mig ut på krogen när man såg ut som en vandrande marinerad snubbe som skulle kastas på grillen. Strax före 23 var vi på Henriksberg och jag utmanade Lulle i Shuffleboard. Fick stryk, vilket jag antar var nybörjartur och inte någon slags naturbegåvning. Större delen av tiden satt vi på takterassen och såg ut över den Göteborgska natten. Och vet ni vad – jag dansade! Inte mycket, inte snyggt, men jag dansade! Holy potato!

På vägen hem hoppade vi spårvagn 11 och folket såg så trötta och nedstämda ut så jag bestämde mig för att ta saken i egna händer och vrålade lite halvhögt ”God kväll, spårvagn 11 mot Majorna! Nu är det dags för spårvagnsquiz!” och fick med mig en betydande del av vagnen. Jag ställde frågor som ”Vilken är den längsta spårvagnslinjen i Göteborg?”, ”Vad har Gotland för landskapsdjur?” och ”I vilket landskap ligger Sundsvall?” och en hel del andra som jag inte riktigt kommer ihåg. Tilltaget slutade med applåder och medpassagerarna verkade snäppet gladare när de hoppade av – andra verkade gladare när jag hoppade av och således avslutade quizzen. Nåja. Man kan inte göra alla glada.

Och ja. Jag känner mig själv alldeles för bra. Jag är helt trasig och bakfull idag, men herrejävlar vad det var värt det! En av sommarens bästa kvällar med konstant skratt och dumheter. Fantastiska människor som gjorde det till en suverän kväll!

IMG_3272

Bonusbild – Marie står med en ciderburk i ena handen och en rosé i andra och säger att hon faktiskt är en öldrickare. Jojo…

 

När nävarna talar

Det finns två olika typer av män; dom som låter nävarna tala och dom som låter förståndet tala. Jag vill klassa mig som den senare av de två kategorierna, men gudarna ska veta att det finns visas element som får mig att höja nävarna. Olyckligt vis, för min egen del, är jag inte vidare vass på att försvara mig när något sådant inträffar. Jag har åkt på stryk en gång i mitt liv och det var när jag bodde i Kiruna. Det lappländska temperamentet är ett annat än vad jag är van vid, nåja…

Träffade både Diana och Eelis på Rockbaren. Vi hade kul och om man bortser från det faktum att jag oavsiktligt förstörde en toalettdörr på en närliggande butik (karma!) så förflöt kvällen ungefär som man kunde förvänta sig; alla hade trevligt, jag körde lite magigrejor och alla hade en fantastisk kväll. När jag, för en gångs skull, kände mig vuxen och ansåg att jag hade fått nog för kvällen så tackade jag för mig och lämnade Rockbaren. Dumt nog så finns det ett McDonalds väldigt nära och jag sneglade lite sugen på en Big Tasty. Sagt och gjort, gick till McDonalds på mina vinglande ben och köpte lite käk. So far, so good. Staplade upp på övervåningen och tryckte i mig tidigare nämnda burgare, men… men… Alltså, jag kan förlåta och förstå människor som bråkar och slåss av följande anledningar;

  • Politik och religion
  • När någon raggar på ens flickvän
  • När någon triggar en (min pappa är större än din pappa, etc)
  • Diskussioner om snus

Allt ovanstående är anledningar som kan lösas med konversation istället för knytnävar. Det säger jag inget om. Det är helt okej, men när ett jävla fyllo stapplar nerför trapporna på McDonalds och råkar krocka med en tjockis som precis fått sin mat, och detta resulterar i att han tappar sin tjusiga McDonalds-påse… Ja, då har jag inget försvar. Det var jag som var fyllot och vi två sprang ihop på trappan. Eftersom vi var på väg åt olika håll så vände vi på axlarna och såg varandra i ögonen, och om jag ska vara helt ärlig så hann jag inte uppfatta vad som höll på att hända förrän jag kände hans näve i mitt ansikte – PANG!

Mitt nästa minne är att jag, rent spontant, suger tag i ledstången i väggen för att inte trilla nerför trappan. Tjockisen i fråga ser på mig, ungefär som en kobra ser på en liten råttunge, och spänner blicken i mina ögon. Jag var inte rädd för att dö. Jag tänkte att jag skulle slåss för mitt liv och kriga tills sista blodsdroppen. Ville den här jäveln ha bråk så skulle han tamejfan få det! Jag skulle inte släppa honom, utan jag formade min hand till en knuten näve och var beredd på att slå tillbaka. Jag var beredd på att visa honom att jag inte viker mig för en käftsmäll. Att jag är mer än en jävla skinnjacka och ett fyllo på McDonalds klockan 00.30.

Det var en olyckshändelse, absolut, men man kan fan inte försvara sig mot att man är anledningen till att tjockisar tappar sin mat. Även tjockisar måste få äta. Han tittade på mig och skrattade. Jag sänkte garden och såg på honom. Från skorna upp till skägget. Skägget täckte stora delar av halsen, och medan han skrattade åt mig så tycktes världen stå still. Hans knytnävar bytte skepnad från en knuten näve till en vänskaplig hand, och mellan hans tänder tycktes ett ”förlåt” formas.

Han hade handlat på instinkt. Och vafan, vi är inte mer än djur, så jag förlät honom. Ett visst beteende finns rotat hos oss alla, och om det handlar om spontana reaktioner så kan jag inte vara arg. Jag förtjänade en käftsmäll ikväll. Jag gjorde något som man aldrig borde göra. Jag spillde ut en tjockis mat. Och det bestraffas med en käftsmäll.

Finlands finest

Normalt sett brukar det skrikas från höger och vänster om att man ska ut och ta en öl och vara social. Eller spela biljard. Eller bowla. Eller spela lasergame och vad det nu kan vara. När jag för en gångs skull är riktigt sugen på en repa som varar tills morgondagen gryr så är det knäpptyst. Ni vet, sådär knäpptyst så att det nästan ekar-kar-kar-ar-ar när man ställer frågan.

Vad gör man då? Jo, känner man ett par rediga finnar så kan man ge sig tusan på att de hänger på Rockbaren. Lappen Rankvist tar ett par öl hemma och lyssnar på Hank Williams III´s gälla stämma om rednecks och whiskey. Det har kommit till min kännedom att Eelis och finländarna kommer att dra till Rockbaren och det passar mig perfekt eftersom det var min ursprungsplan. Återigen ställer finländarna upp och räddar den ensamme svensken. Heja Finland! Ni suger rätt rejält i hockey men ni är tamejtusan att lita på när det verkligen gäller.

Och DU som läser detta (jo, jag menar DIG…), se till att komma till Rockbaren. Ikväll firar vi! Kärlek, jämnlighet, broderskap och hen!